KFÖ långfärd: Midsommar på Senoren

Eftersom vandrarhemmet i Magnarp, där vi har firat midsommar tidigare år, numera är såld och under ombyggnation, fick vi hålla utkik efter nya mål för midsommarhelgen detta år. Valet föll till slut på Kustgården på ön Senoren i Blekinge östra skärgård, och man kan nog säga att det blev en fullträff. En lugn camping där vi fick vårt eget lilla hörn med stugor och tältplatser direkt intill, och så var man nere vid vattnet på bara nån minut.

De flesta av oss åkte upp redan på torsdag kväll, så vi kunde sticka ut på en längre tur på midsommarafton. Carol och Marie kom upp först under midsommarafton och gjorde en egen liten tur. Nedan följer våra berättelser om helgen.

Midsommarafton – Ulrike berättar

Det var en fin dag med inte så mycket vind, så alla var sugna på att komma ner i kajakerna och iväg på en paddeltur. Från campingen paddlade vi på sydvästlig kurs förbi Östra Skällö, Gullö, Kölvingsö, Arnö och Järkö.

Vi tog oss sedan en bit längs Maltkvarns östra sida och paddlade över till Torhamnsskär, för att söka efter stället där U137 gick på grund 1981. Det visade sig vara på västra sidan skäret och utmärks med ett par stycken mer eller mindre officiella minnesmärken, bl.a. ett förbudsskylt för u-båtar som dock bara gällde just den 27 oktober 1981.

Efter en bensträckare på Flakskär tog vi oss längs Hästholmen till Öppenskär där det blev lunch i Bredavik.

En fördel med att bo på en camping är att inte hela gruppen måste paddla hela vägen tillsammans, utan man kan bara bege sig hemåt när man börjar bli nöjd. Några valde nu att paddla direkta vägen tillbaka, medan några andra valde att runda Öppenskär medurs för att sedan ta sig tillbaka mellan Ytterö och fastlandet mot Svenö. Där delade sig gruppen ytterligare då några blev spontant fikasugna och inte ville tillbaks till "civilisationen" ännu. Men till slut var vi alla tillbaka vid campingen och förberedelserna inför kvällen kunde börja.

Midsommarafton – Marie berättar

På självaste midsommarafton körde Carol och jag, Marie, från Malmö för att ansluta oss med de andra i Blekinge. Resan gick bra genom ett allt soligare Skåne och väl framme på Senoren var vädret kanon. Som vanligt utbryter då panik: vi måste lasta av, få ordning på grejorna och komma ut på havet…NU!

Efter lite diverse förseningar kom vi äntligen i kajakerna och paddlade iväg. Vi tog oss mellan Senoren och Östra Skällö ut mot Gullö. Där mötte vi några i gruppen som var på väg tillbaka till campingen. Vi gick vidare österut mot Hästholmen som vi följde till yttersta spetsen. Dagen efter fick vi veta att det var här den ryska ubåten gick på grund och att det fanns någon form av markering. Men detta missade vi totalt eftersom vi inte visste att vi skulle titta efter det.

Vädret var fantastiskt så även om det började kurra lite i magarna tog vi oss över mot Moksholm och paddlade runt Järkö innan vi åter tog sikte mot campingen.

När vi kom tillbaka var alla samlade och i takt med att hungern tilltog började alla förbereda kvällens midsommarmat. Potatis skrubbades, jordgubbar noppades, sillburkar öppnades och lite annat smått och gott värmdes. Eftersom vädret var fint satte vi ihop de lika stugornas utebord och fick till ett fint långbord som kröntes med tarpar.

Och sedan hände det som brukar hända på midsommarafton…det började regna! Eftersom vi varit förutseende nog att sätta upp tarparna kunde vi sitta kvar ute och njuta av maten även om vi fick organisera om lite för att hålla allt torrt.

Både maten och stämningen var god och det blev en trevlig kväll.

Midsommardagen – Carol berättar

Vi var alla i olika stadier av pigghet på midsommardagens morgon när vi vaknade av vindens sus. Eller så var det visst inte, det blåste på rätt rejält så istället för sus så ven vinden runt husknutarna. Nåja, vissa av oss i gruppen var betydligt mer morgonpigga än andra men till slut så hade vi alla klarat av att få i oss lite frukost, packat ihop utrustningen samt förberett våra matsäckar inför dagens äventyr. Blåsa skulle det göra och regn skulle det komma så det gällde att vara ordentligt förberedd. Vi skulle med andra ord få en paddeldag med typiskt midsommarväder.

Det var inte alla som kände sig manade att ta sig an vind och regn under dagen. Lotta tog sina pojkar till museumet i Karlskrona och Viveka hade bestämt sig för att stå över och hålla ställningarna vid stugorna. Vinden var rätt så frisk i SO riktning så vi tänkte att om vi gick mellan Senoren och Sturkö för att smyga på nordsidan om den sistnämna ön så skulle vi kanske få lite lä. När vi sen nådde nordvästra spetsen av Sturkö skulle vi fatta beslut om vi skulle gå tillbaka samma väg mot Senoren eller om vi kanske skulle våga oss norrut mot fastlandet. Det blev en bitvis kämpig tur när vi i flera vikar fick vinden rakt mot oss men alla var vid god vigör så det gick fint framåt. Vi tog en kort fika och bensträckare på Sturkö, där Anders tog fram sin inre lilla havsjungfru, och Erik hittade till sin stora glädje en huggorm som han fick plåtat vilket fick mig (Carol) att bli lite småsvettig och angelägen om att snabbt komma i kajaken igen.

Väl framme där beslut skulle tas så insåg vi att det nog blåste lite för friskt för att ge sig av norrut och det skulle dessutom gå över ganska oskyddat vatten. Det blev att vända näsan österut igen och tillbaka mot Senoren, fast istället för att gå längs med stranden så siktade vi lite längre ut och styrde mot Senorens norra sida. Det gick undan med vinden i ryggen men regnet var ännu snabbare så halvvägs så började regnet att falla över oss.

På vägen passerade vi några mindre öar som vi utnyttjade som uppsamlingsplatser för att se att alla var med och att vi alla hade samma mål i sikte. En god taktik visade det sig vara för vi lyckades alla hålla ihop väldigt bra.

Strax innan vi nådde fram till Senoren så meddelade Martin och Elisabet att de skulle avvika och gå direkt hem istället för att runda Senoren. Martin hade fått fiskeabstinens tror jag efter att han såg fiskare med napp i början av turen och Elisabet ville spendera tid med sonen.

På nordsidan av vår ö hittade vi en fin rastplats där det till och med fanns lite bänkar. Sanningen att säga så var det kanske inte en allmän rastplats utan det såg mer ut som en privat campingplats med rum för ett fåtal husvagnar och utan andra faciliteter än just ett par bänkar och grillplats.

När det regnar så sitter man inte gärna och njuter länge och väl av lunchen så det blev en kortare lunch innan vi fortsatte turen mot bron som går mellan fastlandet och Senoren.

Ulrike inflikar: På vägen passerade vi för andra gången ett kors som till synes står planterat på en liten liten ö mitt på vattnet. Efter lite googlande verkar det mest sannolikt att det är ett Coldinukors, och det är den annars lite hemliga Coldinuorden som placerar ut eller renoverar ett sådant kors varje år. Ursprungligen ska korsen ha fungerat som sjömärken, men på dagens kartor finns de inte med. Nästa gång man stöter på ett behöver man nu i alla fall inte bli lika förvånad!

Strax efter bron var det dags för gruppen att dela sig igen. Jag hade fått för mig att jag ville paddla norrut, in mot fastlandet och runda några av de öar som låg inne i viken. Erik och Ulrike ville följa med och resterande gänget, som inte var sugna på att sen tvingas paddla hela vägen ut ur viken och hem i kraftig motvind, fortsatte hemåt.

Jag var väldigt nöjd med min idé för naturen på fastlandssidan var väldigt fin med gröna hagar fulla med ekar. Riktigt idylliskt. Vi paddlade hela vägen in i den första viken vi kom till och där fick jag först se något stort brunt som satt i det höga gräset en bit fram. Min första tanke var ett rådjur, men det såg sjutton inte ut som ett sånt till formen. Jag hann bara peka ut det för Ulrike som var närmast innan det blev solklart vad det var för djur. Det såg oss, lyfte och flög iväg - en stor havsörn! Kul!

Det andra som hände var att det var grunt där inne. Jag paddlade sakta fram och så helt plötsligt hade båda mina kamrater fastnat så de fick använda både händer, paddlar och “sälande” för att ta sig loss. Ganska underhållande när man inte själv sitter fast och kan plåta andras ansträngningar.

Vi tog oss in i nästa vik för att där även runda ett stort fågelskyddsområde som var på den största ön närmast land men även fler mindre öar utanför. Tydligen så funkar kreatur och fåglar bra för alla öarna hade både kor, får och getter.

På en ö, uppe på en bergsknalle tyckte Erik att han såg ett stort brunt får. Det var ännu en gång en havsörn, kanske samma, som satt och spanade. Den hade sällskap, eller vad det nu kan kallas, av ett par tärnor som var så kaxiga att de flög framför och runt hans huvud gång på gång. Jag kunde givetvis inte se det, men jag kan ge mig på att örnen inte ens blinkade när de höll på som värst.

Det skulle bli en motig tur hem så vi fick stanna på en ö utanför fågelskyddet och ladda med lite fika så att vi skulle klara hela vägen tillbaka. Det var tur kände jag för det blev verkligen tungt. Vinden hade ökat ytterligare innan vi var framme så jag ska erkänna att jag var riktigt glad när vi kom in i lite lä bakom ön som ligger söder om Senoren och jag kunde se vår brygga.

Matlagningen hade redan kommit igång så smått när vi kom upp till stugorna så efter dusch och allt var upphängt på tork så tändes grillarna och vi kunde duka upp till middag med en massa gott grillat och tillbehör.

Efter maten blev det spridda aktiviteter med både “gung-snurra”, bad, musik, dans och så spelades det volleyboll med stor intensitet och under många glada rop. Ett skönt slut på en härligt lång och bitvis tungpaddlad dag.

"Annandag midsommar" – Ulrike berättar

På söndag hade det blåst upp ytterligare, så när det istället var vindsurfare som gjorde sig redo för att gå på vattnet bestämde vi oss för att vi hellre redan började åka hemåt, med lite mellanstopp på vägen.