MÅKLÄPPEN 13/11

Den traditionsenliga turen till Falsterbonäset med sälsafari hade för en gång skull en riktigt god väderprognos. Hösten var fortfarande ovanligt mild med relativt höga vattentemperaturer och det förvisso ostadiga vädret lovade en lucka i blåsande för den tilltänkta Söndagen. Inte heller hade det blåst nämnvärt under Lördagen så när en KFÖ-karavan närmade sig Skanörs hamn med kajakerna på biltaken låg havet nästintill spegelblankt. Sjutton paddlare (kan de vara Novemberrekord för KFÖ?) hade mött upp och efter att ha satt kajakerna i sjön paddlade vi söderut längs med stranden i godan ro, men i lätt motström.

Precis innan lunch fick vi se de första knubbsälarna som kom för att spana in den annalkande armadan vilket naturligtvis höjde stämningen ytterligare hos paddlarna. Vi fikade ungefär halvvägs ut på Måkläppen i skydd av lite högre strandgräs - det är fascinerande hur kallt även 3m/s blir på hösten när det inte finns något som läar! 

Efter en stärkande och värmande fika fortsatte vi ut mot spetsen av Måkläppen som numer har permanent besöksförbud. Ju längre söder ut vi kom och ju närmare skyddsgränsen desto fler sälar fick vi syn på, här ute var det också gott om de betydligt större gråsälarna som dök upp i sitt typiska periskopsläge för att studera oss. Både vi och sälarna tyckte att det var bäst att hålla ett lagom avstånd men någon enstaka gång var det någon modigare säl som dök upp bakom någon av kajakerna för en kort stund. Sälarna är dock även vackra på avstånd så det var inget som förtog naturupplevelsen. Efter att ha suttit och njutit av skådespelet i kajakerna en stund vände vi åter mot Skanörs hamn och med den lätta brisen och strömmen i ryggen så gick paddelturen tillbaka till Skanörs hamn på ett litet kick, vilket ledde till att det fanns tid för några sista eskimårollar innan landstigning.

Vi som paddlade var  Patric, Elisabet, Anders P, Erik H, Torleif, Loui, Babe, Louise, Johan Q, Johan, Anna-Lena, Carl, Bengt, Marie, Kirre, Heike och Mia.

Text: Johan

Foto: Babe och Torleif

BOLMEN 21-23 oktober

 

En av många fascinerande saker med paddling är variationen. Från tropikhetta i Bohuslän till isberg och kyla på Grønland och nu dimmig magi i Bolmen.

Efter initiativ från Benny bjöd Babe generöst in hela föreningen till sin stuga i Ryd vid Bolmen i Småland och hela 14 paddlare anmälde sig till denna sena höstpaddling. 

Stugan var jättemysig med brasa och vedeldad bastu som fick betyg 5 av 4 av alla som använde den. Det fanns 3 sovrum men där det finns hjärterum finns det stjärtrum och folk sov under köksbordet, i vardagsrummet, på vinden och i tält. Kön till den enda toaletten ringlade lång ibland men även det tog alla såklart med gott humör.

Min chaufför Patrik hade tagit ledigt på fredagen och jag är ju tidsmiljonär så vi startade från Malmö redan vid 10-tiden och var framme vid lunch. Babe var på plats givetvis och även Bengt som hade kommit redan på torsdagen för att boka bra sovplats (eller så var det att han kom direkt från Stockholm). Han tyckte det var OK att jag snarkar litegrann så jag tog en överkoja hos honom medan Patrik till slut fick den åtråvärda platsen under köksbordet.

Babe var igång som en riktig bondmora - gjorde tortilla och älggryta på samma gång samtidigt som hon delegerade till Bengt att göra chokladkaka. Jag lyckades få Patrik att hjälpa mig med lördagens efterrätt fläderblomsparfait.

Babes motto för helgen var att alla gör vad dom vill och jag ville såklart fotografera och var snart iväg till den spännande ruinen jag hade sett när vi lastade av kajakerna. Det visade sig vara ett före detta sågverk som var jättestort med hundratals anställda på början av 1900-talet men som tyvärr inte blev speciellt långlivad.

Efter all matlagning och fotografering började man såklart längta till kajaken.

Bengt, Patrik, Trevor som också hade ankommit och jag tog oss därför ut på en liten förtur på 6 km medan vi väntade på att resten skulle anlända. Höstligt och härligt även om luften var en aningen fuktig.

Fler paddlare ankom och då blev det en lite längre tur med dom. Vi paddlade norrut och rundade en liten ö där Babe bjöd på spansk tortilla som var dagens förrätt. Till oss som inte ville lämna kajaken vadade hon ut med den underbara tortillan så servicen var det inget att klaga på.

Paddlat sträcka mellan 0 och 14,5 km beroende på när man ankom.

I stugan blev det fördrink med tilltugg, några bastade, några fixade mat och några bara njöt.

Middagen blev Babes älggryta med lite dovhjort samt granskottsdricka och efter det Mias äppelkaka. Till dom som inte äter kött hade Louise gjort en smakfull linsgryta som även köttätarna smygåt av. Det blev ganska sen middag med god mat och ännu mer god mat så nästa morgon var man fortfarande mätt.

Men lite gröt fick man i sig och snart var det dags för en heldag på vattnet. Luften var fuktig och över landskapet låg en magisk dimma. Hur fint som helst. Vi paddlade norrut och sen söderut innan lunch/fika/promenad vid Vallen och Piksborg-ruinen där det även fanns en otroligt fin gammal järnvägsbro.

Medan vi njöt av egen matsäck och middagsrester, promenerade på den fantastiska järnvägsbron, kollade ruinen och andra spännande saker tätnade dimman mer och mer. Magiskt vackert men dimma kan ju också vara lite läskigt. Fast här kändes det ganska tryggt. Båttrafiken var obefintlig, det var en sjö och dessutom en sjö som Babe kände som sin egen ficka.

Till slut blev det dags att gå i kajakerna igen, Benny gjorde signalen för samling och berättade för oss hur vi skulle paddla.

På väg hem blev det fika på fastlandet innan vi var i hamn efter ca 20 km.

Framme på land var det dags att ge sig ut på vattnet igen för nu skulle Babe demonstrera VRICKNING. Någon som vet vad det är? Vi fick lära oss att det är att förflytta en eka med hjälp av en åra som man vrickar. Inte helt lätt och ingen i min grupp är nog redo att ställa upp i SM i vrickning men vi hade otroligt kul i alla fall.

I stugan blev det som vanligt bastu, snacks och trevlig samvaro innan middag med laxröra, fisksoppa och fläderblomsparfait och sen olika spel där några vann och några förlorade.

Söndag och ny paddeldag. Ingen dimma, fin morgon och till och med lite sol från och till.

Det tar ju lite tid för 14 paddlare att komma på vattnet så Louise, Mia och jag bestämde oss för att kolla en liten å medan vi väntade.

När vi kom tillbaka gjorde resten av gruppen ett motsolsur medan dom väntade på oss.

Sen paddlade vi norrut igen, rundade en gullig liten fyr innan långpaus på fastlandet där det blev promenad och lunch och svampletande.

Mia blev så exalterad över dom fina svamparna hon hittade så hon bestämde sig för att stanna kvar i Småland en extra dag. 

På väg hem passade några på att rolla i det härliga friska vattnet som faktiskt ger dricksvatten till en halv miljon människor.

Ca 15 km paddlade vi denna dag.

En nyhet på denna långfärd var färdkost - så när vi kom tillbaka till stugan dukades det fram gubbröra och annan röra så ingen skulle lämna Småland hungrig.

Paddlare var: Babe, Benny, Helena, Trevor, Patrik, Bengt, Johan, Mia, Louise, Ulrike, Torleif, Anders J, Kirre och Anne-Grethe.

Text: Anne-Grethe.

Foto: Anders J, Babe, Mia, Ulrike, Torleif och Anne-Grethe.

STORT TACK till Babe som bjöd in alla i sin fina stuga och lärde oss mycket nytt om vrickning och begravda hundar och hur man gör granskottsdricka och mycket annat och till Benny som var färdledare för paddlingarna.