Lördag den 9 november gick den årliga färden till Måkläppen. Med kajakerna surrade körde vi ner till falsterbo golfklubb. Vi var 9 havspaddlare som gav oss ut för att titta på sälar och sälar det fanns det. Redan efter 200m stack ett nyfiket huvud upp mellan vågorna och strax därefter dök ännu ett par svarta ögon upp, avvaktande men nyfikna. Havet var förhållandevis lugnt med små vågor och en lätt bris, på mellan 3 och 5 m/s. Innan vi nått spetsen av Måkläppen, mötte ytterligare sälar upp och de vi redan passerat följde intresserat efter den sista kajaken. Ibland så nära som 10 meter. Ute vid spetsen var det en något starkare vind och vågor som sjudande slogs samman från två håll. Väl runt udden mötes vi av ett tjugotal sälar i varierande storlek och ålder. Här såg vi sälar som både lekte och hoppade i vågorna.
Då ett lätt duggregn följt oss sedan början av dagen hade vi till lunch tagit sikte på ett vindskydd i början av naturreservatet. Den stora flocken Sälarna följde oss hela vägen längs med Måkläppens strand, och folk vi senare mötte beskrev hur roligt det sett ut från land. Väl framme klarnade vädret upp och vi fick till och med en liten solglimt då vi började packa för att bege oss tillbaka. Med smärre skäddaproblem på hemvägen kom vi slutligen tillbaka där vi börjat, 9 nöjda sälskådare.
Vi som var med: Anna, Bengt, Anders P, Elisabet, Louise, Mia, Ulrike, Loui, Heike.
Text skriven av: Loui Kuhlau