Anders P skriver:
Den 29:e juli var det dags att korsa Öresundsbron för att prova på en ny sport: kajakpolo.
Vi åkte tåg förstås och var 12 nyfikna spelare som åkte till Köpenhamn.
Vid poloklubben, strax utanför Christiania, mötte vår lokala supporterklubb upp ( Mia och Viveka ).
Efter ombyte i sporthallen delade de två ledarna från K-polo, Asmus och Laurits, ut kajaker, paddelutrustning och gallerförsedda hjälmar. Nu var det allvar!
Först skulle det rolltränas separat med varje deltagare. De ville ju förstås kolla så ingen greps av panik när man slog runt, och det gjorde vi inte.
Nästa steg var en kort genomgång på vattnet och lite prova-på spel med passningar fram och tillbaka.
Men ganska snart delades vi upp i 2 lag med olikfärgade västar.
Man märkte också på deltagarna att adrenalinet släppts ut i blodomloppen. Okvädingsord och tråkningar haglade över kanalen. Allt eftersom vi bröt mot spelets regler lärde vi oss dem bättre. Det gjordes en hel del mål också, och även våra danska värdar deltog i spelet och visade oss lite fula knep man kunde ta till. Kajakpolo visade sig vara intensivt och som en blandning av paddling, vattenpolo och rugby ungefär.
Man fick gärna paddla över andras kajaker, men inte torpedera någon rätt i sidan. Man fick välta den som hade bollen, men gärna hjälpa den upp igen. Vilket gjordes genom att man stack fram fören på kajaken mot de sprattlande händerna hos den som hängde upp och ner, så hen kunde rolla upp.
En vanlig match spelas 2x10 minuter, men vi körde på i nästan 2 timmar. Mot slutet var de flesta riktigt trötta och antalet spelare tunnades ut. Vem som vann? Ingen aning, men jag tror svarta laget gjorde lite fler mål.
Det var med breda leenden som vi lämnade tillbaka utrustningen och bytte om. Därefter gick vi vidare till Copenhagen Street Market ett stenkast bort, där vi lugnade oss med mat och öl. Här slöt också Heike upp för deltagande i eftersläckningen. Vi gick sedan in mot stan, där gruppen diffunderade och några reste hemåt. En liten grupp kryssade sig sedan i maklig takt mellan ölschappen innan sen hemfärd mot Malmö.
Vi som var med och spelade var:
Carol, Martin, Anders K, Anders J, David, Niklas, Erik, Peter, Marie, Anders P och Bengt S med son
Mia fotograferade med Anders K's proffskamera.
söndag 27 augusti 2017
torsdag 24 augusti 2017
Från klubben och söderut
Carol berättar:
Förra året hade vi en långfärd som hette från klubben och söderut. Nu visade det sig att just den dagen så hade vi sydlig vind och det var ingen som var sugen på att paddla mot den hela dagen så vi paddlade helt enkelt norrut istället. Det här året gjorde vi ett nytt försök. Bengt Selander stod som turledare och planen var att dessutom göra det till en tvådagarstur med övernattning. Frågan, hur långt kan man nå om man har klubben som utgångspunkt och paddlar i två dagar, skulle besvaras.
Förra året hade vi en långfärd som hette från klubben och söderut. Nu visade det sig att just den dagen så hade vi sydlig vind och det var ingen som var sugen på att paddla mot den hela dagen så vi paddlade helt enkelt norrut istället. Det här året gjorde vi ett nytt försök. Bengt Selander stod som turledare och planen var att dessutom göra det till en tvådagarstur med övernattning. Frågan, hur långt kan man nå om man har klubben som utgångspunkt och paddlar i två dagar, skulle besvaras.
Dagarna innan startdatumet var inte några höjdare vädermässigt. Det regnade och blåste åt alla håll och kanter. Sen kom lördagen med strålande sol och gynnsamma vindar, vilken enorm tur!
Vi var sex pigga paddlare som gav oss iväg från klubben på utsatt tid, vilken var klockan nio. Första delen känner vi alla till så på väg till bron var det inte mycket nytt att upptäcka men sen började det komma lite nya intryck. Bara att se bron från andra sidan var trevligt och faktiskt även första gången för de flesta av oss.
Första stopp var Klagshamn. Efter lite spekulationer och diskussioner om hamnen verkligen var innan eller efter den långa stenpiren som går ut en bra bit från land så lyckades vi hitta in i hamnen. Alla båtar som kom ur från hamnen var bra ledtrådar.
Så kom nästa utmaning vilket var att hitta ett vettigt ställe att gå upp på. Ett par låga, men ack så nedskitna bryggor, plus en slip löste det hela ganska snabbt, och vi hittade både bord och bänkar precis vid sidan av. När lunchen nästan var slut så var det minsann kö till slipen. Där var flera som kom med båtar på trailers och som skulle ner i vattnet, så vi fick försöka flytta undan våra kajaker så gott vi kunde. Det ska kanske tilläggas att det var åtminstone en av förarna som inte kändes helt trygg när han skulle upp från slipen och fick backen istället för ettans växel. Jag var rätt nöjd över att alla kajaker var på behörigt avstånd.
Vi fick även samtal från Mia innan vi kom iväg. Hon hade kommit på att hon ville hänga med, så hon skulle sluta upp i Höllviken innan vi gick in i kanalen.
Från Klagshamn och över bukten på väg mot Höllviken så var det segt. Vi gick rakt över istället för att gå längs med land. Dels så är det grunt så vi ville hålla oss ute där det var lite mer vatten, och sen så kändes det som att det hade blivit rätt långt om vi gått närmare land.
Det var bara att paddla, paddla, paddla och åter paddla. Man märkte knappt att man kom framåt och jag tror det var Marie som konstaterade att hon hade Vellinge kyrka rakt västerut…. i en timme utan att komma förbi den.
Tillslut kunde vi se öppningen på kanalen och även en orange keps som kom paddlande från vänster. Mia i full fart naturligtvis. Hon hade passat på att värma upp lite i väntan på vår ankomst.
Det var lite trafik genom kanalen och man hade även fällt upp bron. Nu var det inte för oss utan bl.a. för en stor tysk tremastare som vi mötte. Alla som varit på eller skulle till Falsterbo Horseshow tyckte nog inte att den var lika fin när de fick sitta och vänta i bilköerna.
Precis där själva kanalen tar slut så finns en fin badplats på vänster sida, och när vi nådde dit så kändes det som ett bra ställe att hålla rast på. Eftersom det var en fin dag så var det givetvis fullt med folk på stranden, men finns det hjärterum så finns det stjärterum som de säger. Det var också hög tid att börja planera lite. Jag, Ulrike och Marie skulle inte vara med bägge dagarna utan skulle bli hämtade, så vi skulle med hjälp av kartan hitta en bra mötesplats med vår förare Kevin. Resterande i gruppen, dvs Bengt, David, Mia och Johan skulle fundera ut var det kunde finnas en lämplig övernattningsplats.
När planerna var klara och chauffören informerad så gav vi oss av igen. Nu blev det riktigt härlig paddling med vinden i ryggen så att alla kunde surfa och leka lite på vägen. Vid slutet av Kämpingestranden vinkade vi som skulle hem farväl till de resterande, och lagom till att vi fått ordning på våra pinaler anlände vår skjuts och vi kunde lasta upp och köra hem. En härlig dag!
Mia fortsätter:
Kvar på turen fr.o.m. Kämpinge windsurfingklubb var alltså en liten kvartett som snabbt insåg att det var dags att kika efter en lägerplats för att slippa tälta tätt intill trafikerade väg 100, på golfbanan eller i det hårdgjorda Trelleborg. Fredshög erbjöd riktigt fina tältplatser och vi hittade varsitt mysigt ställe på strand och äng. Johan knoppade under en tarp som han knöt i ett vindpinat träd. Mia fick användning för sina snömarkpinnar inköpta på Freja Hoffmeisters kajakloppis 2015. De funkade perfekt på sandstranden, tältet rymde ingenstans. Kvällen var fin, det lagades lite mat och folk snusade in rätt tidigt.
Nästa morgon bar det vidare i vatten med lite lagom rörelse, och snabbt passerade vi Trelleborgs golfbana. I genuina Skåre gjorde vi ett stop, där fanns toa för den behövande och en informationstavla berättade om att här finns Sydkustens första snorkelled: Som en naturstig, fast under vatten. Längs en skyltad led under vatten kan man ta del av den vackra varierade undervattensmiljön, med dess ålgräsängar och blåstångsskogar. Ett antal informationsskyltar sitter på 1-2 meters djup och berättar om det rika djur- och växtlivet. Skyltarna är försedda med handtag som snorklaren kan hålla sig fast vid. Bojar markerar ut skyltarnas positioner.
Bengt hade sett på prognosen att vädret skulle bli rätt busigt en bit in på dagen och förankrade därför i resten av gruppen ett avslut redan vid lunchtid i Gislövs läge. Johan hämtades av sin tjej redan på Östra stranden strax efter att vi tagit oss förbi Trelleborgs hamninlopp utan att krocka med nån av de monstruöst stora färjorna.
Medan vi vinkade av Johan tilltog vinden rejält och regnet spöade ner så vi ringde Carols kajaktransportservice och bad henne sätta sig i bilen för att hämta oss i Gislövs läge en timme senare. Turligt nog fanns det i Gislövs läge ett trevligt fik där vi tog lite lunch och fika efter att ha fått på oss torra kläder.
Nästa morgon bar det vidare i vatten med lite lagom rörelse, och snabbt passerade vi Trelleborgs golfbana. I genuina Skåre gjorde vi ett stop, där fanns toa för den behövande och en informationstavla berättade om att här finns Sydkustens första snorkelled: Som en naturstig, fast under vatten. Längs en skyltad led under vatten kan man ta del av den vackra varierade undervattensmiljön, med dess ålgräsängar och blåstångsskogar. Ett antal informationsskyltar sitter på 1-2 meters djup och berättar om det rika djur- och växtlivet. Skyltarna är försedda med handtag som snorklaren kan hålla sig fast vid. Bojar markerar ut skyltarnas positioner.
Bengt hade sett på prognosen att vädret skulle bli rätt busigt en bit in på dagen och förankrade därför i resten av gruppen ett avslut redan vid lunchtid i Gislövs läge. Johan hämtades av sin tjej redan på Östra stranden strax efter att vi tagit oss förbi Trelleborgs hamninlopp utan att krocka med nån av de monstruöst stora färjorna.
Medan vi vinkade av Johan tilltog vinden rejält och regnet spöade ner så vi ringde Carols kajaktransportservice och bad henne sätta sig i bilen för att hämta oss i Gislövs läge en timme senare. Turligt nog fanns det i Gislövs läge ett trevligt fik där vi tog lite lunch och fika efter att ha fått på oss torra kläder.
Carol dök upp som lovat och hon välkomnades med öppna armar. Nu när var vi varma och nyfikade var vi i form för att lasta i regnet. Allt var dyblött så luftfuktigheten i bilen låg på närmre 100 % under hemfärden. Sammanfattningsvis kan man säga att det var vädret som satte en naturlig längd på denna sydkustpaddling, för vi som var med föredrog att jobba med naturen och inte mot den.
Paddlade gjorde: Ulrike, Carol, Marie, Bengt, Johan, David, Mia
Text: Carol, Mia
Bilder: Carol, Bengt
fredag 18 augusti 2017
Midsommar på Senoren
Eftersom vandrarhemmet i Magnarp, där vi har firat midsommar tidigare år, numera är såld och under ombyggnation, fick vi hålla utkik efter nya mål för midsommarhelgen detta år. Valet föll till slut på Kustgården på ön Senoren i Blekinge östra skärgård, och man kan nog säga att det blev en fullträff. En lugn camping där vi fick vårt eget lilla hörn med stugor och tältplatser direkt intill, och så var man nere vid vattnet på bara nån minut.
De flesta av oss åkte upp redan på torsdag kväll, så vi kunde sticka ut på en längre tur på midsommarafton. Carol och Marie kom upp först under midsommarafton och gjorde en egen liten tur. Nedan följer våra berättelser om helgen.
Midsommarafton – Ulrike berättar
Midsommarafton – Marie berättar
På självaste midsommarafton körde Carol och jag, Marie, från Malmö för att ansluta oss med de andra i Blekinge. Resan gick bra genom ett allt soligare Skåne och väl framme på Senoren var vädret kanon. Som vanligt utbryter då panik: vi måste lasta av, få ordning på grejorna och komma ut på havet…NU!
De flesta av oss åkte upp redan på torsdag kväll, så vi kunde sticka ut på en längre tur på midsommarafton. Carol och Marie kom upp först under midsommarafton och gjorde en egen liten tur. Nedan följer våra berättelser om helgen.
Midsommarafton – Ulrike berättar
Det var en fin dag med inte så mycket vind, så alla var sugna på att komma ner i kajakerna och iväg på en paddeltur. Från campingen paddlade vi på sydvästlig kurs förbi Östra Skällö, Gullö, Kölvingsö, Arnö och Järkö.
Vi tog oss sedan en bit längs Maltkvarns östra sida och paddlade över till Torhamnsskär, för att söka efter stället där U137 gick på grund 1981. Det visade sig vara på västra sidan skäret och utmärks med ett par stycken mer eller mindre officiella minnesmärken, bl.a. ett förbudsskylt för u-båtar som dock bara gällde just den 27 oktober 1981.
Efter en bensträckare på Flakskär tog vi oss längs Hästholmen till Öppenskär där det blev lunch i Bredavik.
En fördel med att bo på en camping är att inte hela gruppen måste paddla hela vägen tillsammans, utan man kan bara bege sig hemåt när man börjar bli nöjd. Några valde nu att paddla direkta vägen tillbaka, medan några andra valde att runda Öppenskär medurs för att sedan ta sig tillbaka mellan Ytterö och fastlandet mot Svenö. Där delade sig gruppen ytterligare då några blev spontant fikasugna och inte ville tillbaks till "civilisationen" ännu. Men till slut var vi alla tillbaka vid campingen och förberedelserna inför kvällen kunde börja.
Midsommarafton – Marie berättar
På självaste midsommarafton körde Carol och jag, Marie, från Malmö för att ansluta oss med de andra i Blekinge. Resan gick bra genom ett allt soligare Skåne och väl framme på Senoren var vädret kanon. Som vanligt utbryter då panik: vi måste lasta av, få ordning på grejorna och komma ut på havet…NU!
Efter lite diverse förseningar kom vi äntligen i kajakerna och paddlade iväg. Vi tog oss mellan Senoren och Östra Skällö ut mot Gullö. Där mötte vi några i gruppen som var på väg tillbaka till campingen. Vi gick vidare österut mot Hästholmen som vi följde till yttersta spetsen. Dagen efter fick vi veta att det var här den ryska ubåten gick på grund och att det fanns någon form av markering. Men detta missade vi totalt eftersom vi inte visste att vi skulle titta efter det.
Vädret var fantastiskt så även om det började kurra lite i magarna tog vi oss över mot Moksholm och paddlade runt Järkö innan vi åter tog sikte mot campingen.
När vi kom tillbaka var alla samlade och i takt med att hungern tilltog började alla förbereda kvällens midsommarmat. Potatis skrubbades, jordgubbar noppades, sillburkar öppnades och lite annat smått och gott värmdes. Eftersom vädret var fint satte vi ihop de lika stugornas utebord och fick till ett fint långbord som kröntes med tarpar.
Midsommardagen – Carol berättar
Och sedan hände det som brukar hända på midsommarafton…det började regna! Eftersom vi varit förutseende nog att sätta upp tarparna kunde vi sitta kvar ute och njuta av maten även om vi fick organisera om lite för att hålla allt torrt.
Både maten och stämningen var god och det blev en trevlig kväll.
Vi var alla i olika stadier av pigghet på midsommardagens morgon när vi vaknade av vindens sus. Eller så var det visst inte, det blåste på rätt rejält så istället för sus så ven vinden runt husknutarna. Nåja, vissa av oss i gruppen var betydligt mer morgonpigga än andra men till slut så hade vi alla klarat av att få i oss lite frukost, packat ihop utrustningen samt förberett våra matsäckar inför dagens äventyr. Blåsa skulle det göra och regn skulle det komma så det gällde att vara ordentligt förberedd. Vi skulle med andra ord få en paddeldag med typiskt midsommarväder.
Det var inte alla som kände sig manade att ta sig an vind och regn under dagen. Lotta tog sina pojkar till museumet i Karlskrona och Viveka hade bestämt sig för att stå över och hålla ställningarna vid stugorna. Vinden var rätt så frisk i SO riktning så vi tänkte att om vi gick mellan Senoren och Sturkö för att smyga på nordsidan om den sistnämna ön så skulle vi kanske få lite lä. När vi sen nådde nordvästra spetsen av Sturkö skulle vi fatta beslut om vi skulle gå tillbaka samma väg mot Senoren eller om vi kanske skulle våga oss norrut mot fastlandet. Det blev en bitvis kämpig tur när vi i flera vikar fick vinden rakt mot oss men alla var vid god vigör så det gick fint framåt. Vi tog en kort fika och bensträckare på Sturkö, där Anders tog fram sin inre lilla havsjungfru, och Erik hittade till sin stora glädje en huggorm som han fick plåtat vilket fick mig (Carol) att bli lite småsvettig och angelägen om att snabbt komma i kajaken igen.
På vägen passerade vi några mindre öar som vi utnyttjade som uppsamlingsplatser för att se att alla var med och att vi alla hade samma mål i sikte. En god taktik visade det sig vara för vi lyckades alla hålla ihop väldigt bra.
Strax innan vi nådde fram till Senoren så meddelade Martin och Elisabet att de skulle avvika och gå direkt hem istället för att runda Senoren. Martin hade fått fiskeabstinens tror jag efter att han såg fiskare med napp i början av turen och Elisabet ville spendera tid med sonen.
På nordsidan av vår ö hittade vi en fin rastplats där det till och med fanns lite bänkar. Sanningen att säga så var det kanske inte en allmän rastplats utan det såg mer ut som en privat campingplats med rum för ett fåtal husvagnar och utan andra faciliteter än just ett par bänkar och grillplats.
När det regnar så sitter man inte gärna och njuter länge och väl av lunchen så det blev en kortare lunch innan vi fortsatte turen mot bron som går mellan fastlandet och Senoren.
Ulrike inflikar: På vägen passerade vi för andra gången ett kors som till synes står planterat på en liten liten ö mitt på vattnet. Efter lite googlande verkar det mest sannolikt att det är ett Coldinukors, och det är den annars lite hemliga Coldinuorden som placerar ut eller renoverar ett sådant kors varje år. Ursprungligen ska korsen ha fungerat som sjömärken, men på dagens kartor finns de inte med. Nästa gång man stöter på ett behöver man nu i alla fall inte bli lika förvånad!
Strax efter bron var det dags för gruppen att dela sig igen. Jag hade fått för mig att jag ville paddla norrut, in mot fastlandet och runda några av de öar som låg inne i viken. Erik och Ulrike ville följa med och resterande gänget, som inte var sugna på att sen tvingas paddla hela vägen ut ur viken och hem i kraftig motvind, fortsatte hemåt.
Jag var väldigt nöjd med min idé för naturen på fastlandssidan var väldigt fin med gröna hagar fulla med ekar. Riktigt idylliskt. Vi paddlade hela vägen in i den första viken vi kom till och där fick jag först se något stort brunt som satt i det höga gräset en bit fram. Min första tanke var ett rådjur, men det såg sjutton inte ut som ett sånt till formen. Jag hann bara peka ut det för Ulrike som var närmast innan det blev solklart vad det var för djur. Det såg oss, lyfte och flög iväg - en stor havsörn! Kul!
Det andra som hände var att det var grunt där inne. Jag paddlade sakta fram och så helt plötsligt hade båda mina kamrater fastnat så de fick använda både händer, paddlar och “sälande” för att ta sig loss. Ganska underhållande när man inte själv sitter fast och kan plåta andras ansträngningar.
Vi tog oss in i nästa vik för att där även runda ett stort fågelskyddsområde som var på den största ön närmast land men även fler mindre öar utanför. Tydligen så funkar kreatur och fåglar bra för alla öarna hade både kor, får och getter.
På en ö, uppe på en bergsknalle tyckte Erik att han såg ett stort brunt får. Det var ännu en gång en havsörn, kanske samma, som satt och spanade. Den hade sällskap, eller vad det nu kan kallas, av ett par tärnor som var så kaxiga att de flög framför och runt hans huvud gång på gång. Jag kunde givetvis inte se det, men jag kan ge mig på att örnen inte ens blinkade när de höll på som värst.
Det skulle bli en motig tur hem så vi fick stanna på en ö utanför fågelskyddet och ladda med lite fika så att vi skulle klara hela vägen tillbaka. Det var tur kände jag för det blev verkligen tungt. Vinden hade ökat ytterligare innan vi var framme så jag ska erkänna att jag var riktigt glad när vi kom in i lite lä bakom ön som ligger söder om Senoren och jag kunde se vår brygga.
Matlagningen hade redan kommit igång så smått när vi kom upp till stugorna så efter dusch och allt var upphängt på tork så tändes grillarna och vi kunde duka upp till middag med en massa gott grillat och tillbehör.
Efter maten blev det spridda aktiviteter med både “gung-snurra”, bad, musik, dans och så spelades det volleyboll med stor intensitet och under många glada rop. Ett skönt slut på en härligt lång och bitvis tungpaddlad dag.
"Annandag midsommar" – Ulrike berättar
På söndag hade det blåst upp ytterligare, så när det istället var vindsurfare som gjorde sig redo för att gå på vattnet bestämde vi oss för att vi hellre redan började åka hemåt, med lite mellanstopp på vägen.
Det var många som kunde tänka sig att gå på marinmuseet i Karlskrona, och det blev sagt och gjort och en trevlig avslutning på midsommarhelgen.
Paddlade gjorde: Marie, Carol, Heike, Monika, Martin, Elisabet, Mia, Viveka, Ulrike, Lotta, Erik, Anders P
Text: Carol, Marie, Ulrike
Bilder: Carol, Erik, Ulrike
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)