S FYN 10-13 MAJ

Klubbens långfärd till S Fyn kom att bli en ren damutflykt eftersom endast 4 damer lockades av erbjudandet om att få paddla bland öarna i södra Danmark.

Paddlare var Ulrike, Mia, Carol och Anne-Grethe och eftersom det är 4 damer och 4 dagar passar det väl bra att vi berättar om en dag var.

Anne-Grethe tar sig an den första dagen som är Kr. Himmelfärd:

Samling på klubben 8.30 för att lasta kajakerna i soligt sommarväder. Sedan rullade vi söderut, över 2 broar, åt lunch på jättetrevligt ställe som var så glada för att vi kom dit och snart så var vi i Skovballe där vi skulle lägga i. Förra gången vi la i här stod det stor skylt om att man inte fick ta stenar från hamnen, nu meddelade skylten att man inte fick lämna stenar där. Mycket med stenar i Skovballe alltså.

Vi lastade av kajakerna, pratade lite med 4 danska killar som också skulle ge sig ut och sedan gav vi oss iväg mot Drejø som var dagens mål. 

Härligt att komma ut på vattnet men redan innan start hörde vi att det mullrade i fjärran. Efter ett tag mullrade det rejält, himlen mörknade och vi kände att åskvädret snart skulle vara över oss. Efter lite rådslagning bestämde vi oss för att det var för riskabelt att starta den ganska långa överfarten till Drejø så vi beslöt oss för att gå in på Hjortø. Först var jag lite besviken eftersom jag hade längtat efter att återse Drejø men den känslan försvann snabbt när vi kom iland på Hjortø. Vilken underbar ö! Jättetrevlig hamnkapten som erbjud oss att sova i museet om ovädret blev för illa, mysiga hus, ödehus, mölla som var öppen och fri att gå in och titta (bara en sån sak) och kor. Tydligen finns det 5 bofasta personer på ön men dom såg vi inte till. Däremot kom det dit en stor familj/grupp som hade bokat vindskydden som vi var spekulanter på. Visserligen ockuperade dom alla dom bästa ställena men det var helt OK för jag blir alltid så himla glad när folk tar med sina barn ut på tur istället för att gå runt på ett köpcenter.

Nåja! Vi fick upp våra tält + 2 tarpar innan ovädret drog in. Och vilket oväder det blev. Blixt och åska, störtregn och sedan det största hagel jag har sett. När vi la in bilder på sociala medier tyckte folk synd om oss men vi tyckte själv vi hade det jättemysigt under våra tarpar.

Dock upptäckte vissa lite brister i sin packning. Jag hade gott om paddelkläder men hade glömt en gåpålandjacka, Ulrike hade endast sandaler och frös om tårna. Men vad gör det när man har Carol med? Jag tror inte jag känner någon som har så mycket saker. Gåpålandjackan hade hon redan trollat fram till mig, nu kom hon med vattentäta strumpor till Ulrike. Vattentäta strumpor! Vad säger ni om det?

Till middag blev det pasta med tonfisk. Eftersom det var jag som var ansvarig säger ju Jantelagen att man inte får berömma för mycket men jag tror vi alla njöt av maten i ovädret. Och jag lärde mig ett helt nytt ord: TAMOJ. Om ni inte heller vet vad det är kan jag berätta att det är klypan man tar dom varma kastrullerna med. Till efterrätt frukt med kokos och nötter.

Efter maten hade ovädret dragit förbi och då blev det mysig övandring. Jag tror vi alla blev lite förälskade i denna underbara lilla ö. Som har 2 kaniner som parar sig som symbol!

Andra dagen berättad av Ulrike:
På andra dagen bröt vi upp från Hjortø mot Drejø. Till min stora förtjusning fanns det mycket tångruskor med blåstång som nådde hela vägen till vattenytan, då det ofta var rätt grunt. Vid Ribban skulle man ju inte direkt våga plocka tång för ett smakprov, men här vågade jag mig på det och fick även mina medpaddlare att smaka på de krispiga topparna. Konsistensen fick klart godkänd, och i smakväg var det såklart saltet och smak av hav som kom fram mest. Men det här kan klart man prova mer av!

Efter lite motvindspaddling nådde vi Drejø och siktade in oss på hamnen på norra sidan. Med facit i hand var vi glada att vi inte hade siktat på att hinna hit dagen innan – då hade vi nog knappt nått fram innan ovädret. Vi gick i land i hamnen och hade lunch, och började prata igenom andra delen av vår dagstur. Skulle vi vidare till Kurshavn och Avernakø i nordväst, som vissa lockades mycket av, eller kika mer på Drejø och hålla oss närmare vår utgångspunkt? Efter en diskussion som hade varit ett praktexempel för svensk konsensuskultur kom vi fram till att inte bara hasta förbi Drejø, som Anne-Grethe också hade längtat att se åter efter en klubbtur dit för flera år sen, och spara Avernakø till en annan gång.

Det hade börjat mojna, och vi började i lugn takt ta oss motsols runt ön. Efter en fikapaus där det blev ytterligare inspektion av tångarter började vi kika efter en tältplats för natten. På första stället blev vi varmt inbjudna av ett par herrar, men eftersom det redan fanns en stor mängd kajaker och tält (men ingen fungerande toalett) bestämde vi oss att inspektera tältplatsen vid hamnen på östra sidan. Den visade sig vara mysigare än förväntad, och framför allt hade vi den helt för oss själva – helt klart en vinstlott! 

 När det blev dags för kvällsmat började vi bege oss in mot ön, där det skulle finnas en krog. Efter en liten promenad nådde vi fram till Drejø by, men till vår stora besvikelse var krogen inte öppen för säsongen ännu. Affären hade dock öppet i alla fall, så där kunde vi trösta oss med att köpa lite öl till maten, och så den där jättegoda kirsebærsaucen som går så fint till kakor och som jag nästan inte vill missa på någon långfärd längre – tack Anne-Grethe för att du kom med denna idén! Denna kväll var det dock Carol som enligt reservplanen stod för maten, och när vi fint hade traskat tillbaka till tältplatsen serverades det pasta med vitvinskokta musslor, och så en fantastiskt 70-talsdessert: inkokta päron med after eight. Det blev många skratt, och slutäntligen en dessert som oväntad nog fick tummen upp av oss alla.

 När vi tidigare hade paddlat förbi hamnen var det svårt att inte lägga märka till att den hade helt invaderats av tyskar – dels kändes det som nästan alla segelbåtar på gästplatserna hade tyska flaggor, och så var det en fin stor gammal tremastare från Tyskland som vi också ville kika närmare på. En liten promenad i hamnen blev därför avslutningen av en fin andra dag i øriket.

Ny dag som Mia berättar om:
På Drejö vaknar vi upp till tredje paddeldagen Efter Ulrikes goa frikostiga frukost samlar vi ihop våra pinaler och styr kosan mot österut mot Hjortö, Mia som bangade besöka möllan sist vi var här passar på att blixtbesöka detta udda rum. På ovanvåningen finns 4 madrasser, några bor uppenbarligen i den charmiga möllan ibland. 

Längre bort sydöst ut hänger många kor i vattenkanten som vi pratar med o AG fotar hej vilt. 

Efter korna tar vi sydlig kurs mot Birkholms norra spets. Vi paddlar motsols runt ön o bestämmer att så snart vii rundat sydspetsen skall vi luncha och sträcka på bena. Väl där är just den remsan upptagen av 7 tyskar och en roddbåt som helt kom av sej när vi dök upp. Vi gav dem ett par hundra meters space innan vi intog land och snart hördes gälla lyckoskrik från nudistroddarna när de sprack nakna ut i det extremt långgrunda vattnet. Själva höll vi oss på den torra långa sandreveln njutandes Ulrikes gaspascho, den goaste lagrade goudan som kommit ur någon kossas spenar, lammkorv mm läckerheter. 

Efter att vi rundat Birkholm drog vi norrut förbi Hjortö igen i vidare till Skarö. Här fanns underbar glass att köpa på före detta gård som numera var hovleverantör av sin utmärkta glass . Öl gick också att finna i butiken. På den intressanta kvällspromenaden hittade vi tecken på att ön bjuder på en del hålligång o kultur, dock var vi för tidigt ute på säsongen, allt var stängt. Nån hade skapat en trädgårds cocktailbar med hippiestuk. Där hade man gärna skålat o hängt. I hamnen upplevde vi en installation om tillhörighet och av den blev vi lite filosofiska innan sänggående. / mia

Sista dagen och Carols berättelse:
När jag var uppe tidigt på söndagsmorgonen hade det redan börjat blåsa upp. Vi hade noga hållit koll på väderprognoserna, så det kom inte som någon överraskning. 7 m/s ostlig riktning och vi skulle paddla i.... ostlig riktning. Frukosten fick intas inomhus på campingen för solen som tittat fram på morgonen hade försvunnit och det var frågan om det skulle komma regn eller inte. Bättre att ta det osäkra före det osäkra med andra ord.

Efter kaffe och gröt med blåbärssoppa var vi redo att packa kajakerna och ge oss ut i motvinden på vattnet. Planen var att gå längs med Skarö till den ostliga udden och sen känna av innan vi startade på överfarten. Den planen skrotade jag, som gick först, så fort jag kom ut på vattnet. Dels så ville jag inte gå för nära land där det var grunt och sen kändes det mycket bättre att få vågorna, som inte var helt oansenliga, lite mer framifrån istället från sidan. En muntlig avstämning att alla var ok och sen var det bara att börja mata. Överfarten gick föredömligt! Vi höll ihop bra och det tog inte alltför lång tid innan vi alla hade avverkat de tre kilometerna och nådde fram till den stora ön Tåsinge som gav lä.

Därefter var det maklig paddling längs land med ett fikastopp innan vi var framme i Skovballe hamn där bilarna stod parkerade. Kort efter att vi kommit upp på land så kom den grupp danskar, som gick ut samtidigt som oss på torsdagen, paddlande och då gick den stora PR-kampanjen igång. Tjäröfestivalen skulle säljas in och det gjorde Ulrike galant. Det tog inte lång stund innan det utbyttes emailadresser och informationer.

Tillslut var festivalen insåld, kajakerna lastade och alla våra pinaler inpackade i bilarna så med Anne-Grethe som navigatör styrde vi mot centrala Svendborg där vi skulle äta en sen lunch innan hemfärden. Nu var Anne-Grethe och hennes mobil inte riktigt vänner just denna söndag eller kanske var det GPS’en i mobilen som tagit en vilodag. Innan vi landat på rätt gata så hade vi därför, kört runt hela Svendborg (yttervarv), besökt lite parkeringar för att vända, bytt navigatör, tappat bort varandra, parkerat på helt olika ställen, försökt lura ut var den andra bilen befann sig… men tillslut så lyckades vi alla hitta rätt gata och kunde slå oss ner på krogen Børsen där vi fick en väldigt god lunch. En smarrig lunchtallrik med klassiska rätter och dessutom chokladmousse tackar man inte nej till.

 Mia och Ulrike körde direkt hem när vi var mätta och belåta och Anne-Grethe var snäll nog att hänga med mig på en omväg via Faaborg innan vi också vände österut och mot hemlandet.

Vad har vi då lärt oss på denna tur?



Jo, det tar inte längre tid att köra till Sydfynska øhavet än vad det tar att köra till Göteborg eller Misterhult.

Det är större avstånd mellan öarna, så det är ganska långa överfarter när man ska ta sig runt mellan öarna.

I Danmark existerar inte någon allemansrätt så vill man inte bo på anvisade tältplatser så kan man lika gärna stanna hemma.

Alla krogar på öarna har bara öppet från mitten av juni till mitten av augusti.

Slutligen, det är ett fint område att paddla i och de som bor på öarna var väldigt trevliga och hjälpsamma. Vi blev till och med erbjudan att få sova på Hjortø museum första natten, om vi tyckte det blev för vått med allt regn och hagel.

Och så har sällskapet på denna turen varit suveränt, vi har fått många skratt under dessa dagar.

Paddlat distans:

Storballe-Hjortøn: 4 km

Hjortøn-Drejø: 18,5 km

Dreja-Strynø-Skarø: 22 km

Skarø-Skovballe: 8 km