Hallands Väderö är ett underbart ställe, men eftersom det är en ganska öppen överfart gäller det att det inte blåser för jäkligt. Prognosen såg bra ut denna gång. Nästa orosmoment var att våra vanliga chaufförer med krok var på väg till Wales. Men Tommy kom ända från Everöd för att hämta oss så transportproblemet löstes på bästa sätt. Väl framme var det lite småmulet, men havet såg inbjudande ut:
Äcklig geggemojatång gjorde att vi fick bära kajakerna ganska långt innan det var frestande att gå i.
Efter maten kastade sig Marie ut i havet. Det såg härligt ut så alla följde hennes exempel.
Vår färd gick vidare i ganska skyddat vatten söder om ön. Vinden mojnade successivt precis som väderleksrapporten hade sagt. På västsidan ut mot öppna havet fick vi härliga mjuka dyningar och det var då Tommy kom med den klassiska kommentaren att detta var roligare än Liseberg. Mycket roligare! Vi spanade efter säl ett tag innan dom började dyka upp i vågorna. Alla var glada över att se säl och allra gladast var Monica.
Nästa rastplats blev viken på norrsidan av ön. Stora delar av Hallands Väderö är fågelskyddsområde och man får inte gå iland var som helst. Nu var vädret verkligen kanonfint och det blev sol och bad och många glada skratt.
En fiskmås kollade avundsjukt på min kajak så vi fick distrahera den med lite brödbitar så den inte skulle sticka iväg med kajaken.
Ett härligt gäng och en underbar dag!
Text: Anne-Grethe.
Foto: Anne-Grethe http://anne-gretheholt.blogspot.com
med hjälp av Monica och Gisli.
Klicka på bilderna så blir dom (förhoppningsvis) större.