onsdag 30 maj 2012

VOGALONGA 2012


Under 6 timmar en söndag varje år är all motorbåtstrafik förbjuden i Venedig. I år inträffade denna söndag den 27 maj. Och då passade sju paddlare, Micha, Anna, Jerry, Maria, Anne-Grethe, Paul, Mia från KFÖ (och Mikael som fotograferade) på att åka till Venedig och paddla med 6000 andra paddlare, roddare och gondoljärer fördelade på 1600 båtar i ett lopp som heter Vogalonga.
Tack vare Anna som hade ordnat med anmälan, hotell, kajakuthyrning mm gick allt smidigt. Hon och Jerry mötte oss på flygplasten och vi åkte till uthyraren.








”This green kayak is the best one we have, it`s just a little hole in it”.                         
Nåja vad göra? Laga och ta den. Det var den enda kajaken med packlucka.
Jaha 30 km utan roder eller skedda! Inga kajaker hade någotdera.


Värmen steg och vi ville bara iväg. Till slut var alla nere i kajakerna och positivt överraskade: Kajakerna var lättpaddlade och höll kurs fast de såg ut som färgglada Tupperwareburkar!
Vi paddlade från fastlandet mot Venedig. Väl inne i Venedig tog vår navigatör Paul täten och ledde oss genom kanalerna. Vaporettorna på Canal Grande verkade inte alls gilla oss och visade med all önskvärd tydlighet att de var störst. Förskrämda pilade vi in i de små kanalerna igen. 






Vi la till vid hotellet som låg i en liten kanal.
Anne-Grethe som verkade tro att vi var ute på en affärsresa svidade om till en lite svart sidenblåsa. ”Har ni aldrig varit i Italien?” sa hon och satte näsan i vädret. Själv såg jag ut som en urblekt gondoljär i min randiga tröja.





På söndagsmorgon var det dags för start. 





Nummerlappar på, kajaker i, och ut i Canale Grande som nu var avstängd för motorbåtstrafik. Ett kryssningsfartyg från Costa Favolosa passerade, men inte där vi skulle paddla tack och lov.



Prick klockan 9 gick startskottet. 6000 man paddlade eller rodde i väg i sina farkoster. Orkestern på piren spelade Vivaldi och det var mäktigt. Vissa av oss rös, fällde en tår. Det var magiskt!











Lunchpausen blev kort. Vi var tvungna att äta innan vi sjönk ner i kvicksanden.
Trots alla båtar lyckade vi hålla ihop gänget.







Vi paddlade runt öar och genom Murena, som är känt för sin glastillverkning.
Det fanns inte många buskar att gömma sig bakom:






Vi närmade oss Canale Grande för att gå i mål. Vi väntade en stund på Anna och Jerry. Men beslöt att fortsätta in efter ett tag. Det var kö och väl inne i kanalen trängdes vi med roddbåtar som hade trasslat in årorna med varandra, drakbåtar och gondoler. 







Vi lyckade hitta luckor och passerade under Rialtobron där Mikael stod och fotograferade, och strax före mål dök Anna och Jerry upp framför oss. Genväg är inte alltid senväg!
Vi fick våra medaljer och diplom efter 3 mils paddling. Solen stekte och nu skulle vi hitta tillbaka till en ö för att lämna tillbaka kajakerna. Fram med navigatören i täten och höger-vänster-vänster-höger i kanalerna och åter igen blev vi jagade av vaporettorna , och vips var vi ute ur Venedig. Mot ön, och väl framme hade vi paddlat ca 37 km sammanlagt. Pust!




På hotellet tog vi en italiensk after-Vogalonga-öl och kände oss helnöjda. 



Mikael och Maria bjöd på bubbel – härligt!
En oförglömlig upplevelse kan inte nog beskrivas, måste upplevas!


Text: Mia. Foto: Anne-Grethe, Paul, Mia och Mikael.
Mer bilder på
http://anne-gretheholt.blogspot.se/2012/05/vogalonga.html


Fakta
Roddtävlingen Vogalonga arrangerades första gången 1974, för att sätta fokus på de problem alla motordrivna båtar skapar med sina vågor. Från ett relativt litet antal båtar med hängivna venetianare har antalet deltagare med åren vuxit allt mer, och idag deltar upp emot 1 600 båtar, även från utlandet. På morgonen samlas båtar av olika typer vid kajen vid Dogepalatset på Piazza San Marco för att invänta start. Sedan följer en 3 mil lång rodd som slingrar sig mellan öarna i lagunen innan den återvänder till Venedig längs med Rio di Cannaregio för att avslutas vid Punta della Dogana.



onsdag 2 maj 2012

PREMIÄRTUREN GICK TILL FJÄLLFOTASJÖN


Nu har långfärdssäsongen börjat! 
Den 1 maj samlades tio ivriga paddlare på klubben för att sätta ihop ställningen och lasta kajaker. 






Vid halv tio-tiden körde vi iväg för att möta upp två personer som utgått från andra ställen, vid en låst bom ned till vårt utvalda isättningsställe. Anders J hade lyckats få tillgång till nyckeln som höll bommen på plats vilket gjorde att vi slapp bära kajaker och packning allt för långt.


Sjön låg vacker i solskenet och avlastningen gick smidigt. 


Anders J njuter i solen

Lisbet och Gisli gör sig i ordning


Anna och Anders K

Jerry

I sjöar är det ofta lite sumpigt att gå i så det gäller att ha ordentligt på fötterna

Snart är vi redo
Väl ute på sjön upptäckte vi att det blåste mer än vi känt av men inte mer än att det blev lite träning i motvinds-, sidovinds- och medvindspaddling! Vi bestämde oss för att börja i motvind och följde sjöns vasskanter mot vårt första fikaställe. 


Vi kämpar på i motvinden

Helén, en av våra nya medlemmar, ger järnet

En lugn vik. Lisbet.

Niklas och Helén




Tack vare att Anne-Grethe och Erik varit och rekognoserat tidigare hittade vi ett ställe där det var ganska enkelt att ta sig iland.  


Mycket vass.


Och där upptäcktes dagens stora katastrof…. Anne-Grethe hade glömt hela sin matsäck i bilen! Med gemensamma krafter lyckades vi andra skramla ihop tillräckligt med mat för att även vår turarrangör skulle bli mätt. 







Efter en skön stund i solen satte vi oss i kajakerna igen för att fortsätta vår utforskning av Fjällfotasjön.


Jerry

Fågelintresserade fick sitt lystmäte för vi såg både skarvar, hägrar och en örn. ( Däremot såg vi bara två människor!) Vi tog ett avslutningsvarv kring några fågelbebodda öar mitt i sjön innan vi påbörjade återfärden. Väl i land igen var klockan inte så mycket och alla var på gott humör så då avslutade vi dagen med en gemensam fika innan vi började lasta på igen.

"Så hög var den...."

Vi kollar var vi har varit

Gummistövel med heltäckningsmatta som sula. OBS Maries mamma har copyright!






Det blev en fantastisk dag med ca en mils paddling, bra väder och precis lagom lång dag för att vara en premiärtur. Vid fem-tiden var vi klara med avlastningen och vi kunde alla ta oss hem med solbrända kinder och kanske lite halvtrötta kroppar.

Deltagare på årets första långfärd var Monica, Anne-Grethe, Jerry, Anna, Anders J, Lisbet, Gisli, Helén, Anders K, Niklas, Erik och så Marie som fotograferar.

Text: Marie
 Foto: Anne-Grethe