Falsterbo - långturen som jag redan innan hade hört så många skräckblandade historier om. Anne-Grethe och Marie var rörande ense i sina berättelser om att det var den värsta långtur de någonsin gjort. Blåst, regn, vågor och själva distansen var saker som de bl.a. nämnde. Nu skulle vi alltså göra denna tur och jag hade förberett mig väl genom att ha paddlat en massa så att jag skulle både fixa distansen men även hyfsat klara ut svåra väderförhållanden. Matsäck hade jag packat med mig så att jag kunde överleva ett kortare skeppsbrott och kläder hade jag med mig för alla eventualiteter.
Dagen kom och vi var åtta paddlare som möttes på klubben för att lasta på våra kajaker. Vi skulle lägga i vid ena änden av Falsterbokanalen. Redan innan Höllviken insåg att vi att vi kanske kunde ha valt en bättre helg. Falsterbo Horse Show var i full gång så det var långa bilköer. Efter lite ofrivillig sightseeing i Höllviken i jakten på vägen som ledde till iläggsplatsen så beslutade vi oss istället för att lasta av på en parkeringsplats vid sidan av väg 100. Vi fick därför starta vår tur med en kortare sträcka innan vi nådde den norra delen av kanalen och riktigt kunde säga att vi var på väg att paddla Falsterbo runt. In i kanalen och sen var det stopp, rött ljus och avspärrning i vattnet som vi ej kunde komma över. Det var bara att vänta tills det fjärrstyrda hindret sänktes ner under ytan och vi kunde komma vidare.
När vi kommit genom kanalen och gått ut på södra sidan av Falsterbo så hade vi för dagen en väldigt trevlig nordlig vind som gjorde att vi med vinden i ryggen inte behövde lägga många krafter på att ta oss förbi Ljungshusen, Ljungskogen och Falsterbo Strandbad med siktet inställt på Måkläppen. Flera lyckades se sälar i vattnet och det var gott om olika fågelarter. Så snart vi nådde Måkläppen och gränsen för sälskyddsområdet som varar ända till oktober, så insåg vi att vi hade fått en utmaning på halsen. Anne-Grethe och Marie, som tidigare gjort turen, kände till att man strax innan sälskyddet kunde paddla in i ett vattendrag och där det tog slut skulle det vara ca 10 meter att bära över. Problemet var bara att det fanns inget sådant vattendrag innan gränsen för sälskyddet. Vad gör man då? Det fanns två olika mening om hur man skulle ta sig an problemet. Den enda var att man skulle ta sig ca 50 meter in på skyddsområdet för att nå vattendraget och sen följa ursprungsplanen. Den andra var att hitta ett alternativt sätt att ta sig över, utan att överträda gränsen. Det hela mynnade ut i att det bildades två grupper som, efter att grupp två hade burit och släpat sina kajaker runt halva golfbanan (kändes det som) och genom vass, gyttja och dy, möttes på stranden där skyddsområdet tog slut. MAT! Klockan hade tickat iväg ända till 13:30 så det var ett hungrigt gäng som satte tänderna i matsäcken.
Här blev det också tydligt att alla deltagare inte hade riktigt samma bild av hur turen skulle gå. Skulle vi lyfta och bära en kort bit för att slippa paddla runt spetsen eller inte. Argumentet för att bära över var att det skulle vara så grunt runt spetsen att man "nästan måste till Klagshamn" för att runda den. Det hela löstes i demokratisk anda så att två i gruppen valde alternativet att bära och vi resterande sex föredrog att ta våra chanser på vattnet. Det gick undan runt spetsen och det var inte heller så grunt att vi tvingades gå ur kajakerna och dra dem efter oss. Det var dock så grunt att man knappt kunde sätta ner paddeln i vattnet innan den slog i botten. Det gick iallafall.
Paddlare: Anders K, Per, Boel, Karin, Erik, Marie, Carol och Anne-Grethe.
Text: Carol
Foto: Anne-Grethe
http://anne-gretheholt.blogspot.se/2014/07/falsterbo-runt.html
