Från klubben och söderut

Carol berättar:

Förra året hade vi en långfärd som hette från klubben och söderut. Nu visade det sig att just den dagen så hade vi sydlig vind och det var ingen som var sugen på att paddla mot den hela dagen så vi paddlade helt enkelt norrut istället. Det här året gjorde vi ett nytt försök. Bengt Selander stod som turledare och planen var att dessutom göra det till en tvådagarstur med övernattning. Frågan, hur långt kan man nå om man har klubben som utgångspunkt och paddlar i två dagar, skulle besvaras.

Dagarna innan startdatumet var inte några höjdare vädermässigt. Det regnade och blåste åt alla håll och kanter. Sen kom lördagen med strålande sol och gynnsamma vindar, vilken enorm tur! 

Vi var sex pigga paddlare som gav oss iväg från klubben på utsatt tid, vilken var klockan nio. Första delen känner vi alla till så på väg till bron var det inte mycket nytt att upptäcka men sen började det komma lite nya intryck. Bara att se bron från andra sidan var trevligt och faktiskt även första gången för de flesta av oss.

Första stopp var Klagshamn. Efter lite spekulationer och diskussioner om hamnen verkligen var innan eller efter den långa stenpiren som går ut en bra bit från land så lyckades vi hitta in i hamnen. Alla båtar som kom ur från hamnen var bra ledtrådar.

Så kom nästa utmaning vilket var att hitta ett vettigt ställe att gå upp på. Ett par låga, men ack så nedskitna bryggor, plus en slip löste det hela ganska snabbt, och vi hittade både bord och bänkar precis vid sidan av. När lunchen nästan var slut så var det minsann kö till slipen. Där var flera som kom med båtar på trailers och som skulle ner i vattnet, så vi fick försöka flytta undan våra kajaker så gott vi kunde. Det ska kanske tilläggas att det var åtminstone en av förarna som inte kändes helt trygg när han skulle upp från slipen och fick backen istället för ettans växel. Jag var rätt nöjd över att alla kajaker var på behörigt avstånd.

Vi fick även samtal från Mia innan vi kom iväg. Hon hade kommit på att hon ville hänga med, så hon skulle sluta upp i Höllviken innan vi gick in i kanalen.

Från Klagshamn och över bukten på väg mot Höllviken så var det segt. Vi gick rakt över istället för att gå längs med land. Dels så är det grunt så vi ville hålla oss ute där det var lite mer vatten, och sen så kändes det som att det hade blivit rätt långt om vi gått närmare land.

Det var bara att paddla, paddla, paddla och åter paddla. Man märkte knappt att man kom framåt och jag tror det var Marie som konstaterade att hon hade Vellinge kyrka rakt västerut…. i en timme utan att komma förbi den.

Tillslut kunde vi se öppningen på kanalen och även en orange keps som kom paddlande från vänster. Mia i full fart naturligtvis. Hon hade passat på att värma upp lite i väntan på vår ankomst.

Det var lite trafik genom kanalen och man hade även fällt upp bron. Nu var det inte för oss utan bl.a. för en stor tysk tremastare som vi mötte. Alla som varit på eller skulle till Falsterbo Horseshow tyckte nog inte att den var lika fin när de fick sitta och vänta i bilköerna.

Precis där själva kanalen tar slut så finns en fin badplats på vänster sida, och när vi nådde dit så kändes det som ett bra ställe att hålla rast på. Eftersom det var en fin dag så var det givetvis fullt med folk på stranden, men finns det hjärterum så finns det stjärterum som de säger. Det var också hög tid att börja planera lite. Jag, Ulrike och Marie skulle inte vara med bägge dagarna utan skulle bli hämtade, så vi skulle med hjälp av kartan hitta en bra mötesplats med vår förare Kevin. Resterande i gruppen, dvs Bengt, David, Mia och Johan skulle fundera ut var det kunde finnas en lämplig övernattningsplats. 

När planerna var klara och chauffören informerad så gav vi oss av igen. Nu blev det riktigt härlig paddling med vinden i ryggen så att alla kunde surfa och leka lite på vägen. Vid slutet av Kämpingestranden vinkade vi som skulle hem farväl till de resterande, och lagom till att vi fått ordning på våra pinaler anlände vår skjuts och vi kunde lasta upp och köra hem. En härlig dag!

Mia fortsätter:

Kvar på turen fr.o.m. Kämpinge windsurfingklubb var alltså en liten kvartett som snabbt insåg att det var dags att kika efter en lägerplats för att slippa tälta tätt intill trafikerade väg 100, på golfbanan eller i det hårdgjorda Trelleborg. Fredshög erbjöd riktigt fina tältplatser och vi hittade varsitt mysigt ställe på strand och äng. Johan knoppade under en tarp som han knöt i ett vindpinat träd. Mia fick användning för sina snömarkpinnar inköpta på Freja Hoffmeisters kajakloppis 2015. De funkade perfekt på sandstranden, tältet rymde ingenstans. Kvällen var fin, det lagades lite mat och folk snusade in rätt tidigt.

 Nästa morgon bar det vidare i vatten med lite lagom rörelse, och snabbt passerade vi Trelleborgs golfbana. I genuina Skåre gjorde vi ett stop, där fanns toa för den behövande och en informationstavla berättade om att här finns Sydkustens första snorkelled: Som en naturstig, fast under vatten. Längs en skyltad led under vatten kan man ta del av den vackra varierade undervattensmiljön, med dess ålgräsängar och blåstångsskogar. Ett antal informationsskyltar sitter på 1-2 meters djup och berättar om det rika djur- och växtlivet. Skyltarna är försedda med handtag som snorklaren kan hålla sig fast vid. Bojar markerar ut skyltarnas positioner. 

Bengt hade sett på prognosen att vädret skulle bli rätt busigt en bit in på dagen och förankrade därför i resten av gruppen ett avslut redan vid lunchtid i Gislövs läge. Johan hämtades av sin tjej redan på Östra stranden strax efter att vi tagit oss förbi Trelleborgs hamninlopp utan att krocka med nån av de monstruöst stora färjorna. 

Medan vi vinkade av Johan tilltog vinden rejält och regnet spöade ner så vi ringde Carols kajaktransportservice och bad henne sätta sig i bilen för att hämta oss i Gislövs läge en timme senare. Turligt nog fanns det i Gislövs läge ett trevligt fik där vi tog lite lunch och fika efter att ha fått på oss torra kläder. 

Carol dök upp som lovat och hon välkomnades med öppna armar. Nu när var vi varma och nyfikade var vi i form för att lasta i regnet. Allt var dyblött så luftfuktigheten i bilen låg på närmre 100 % under hemfärden. Sammanfattningsvis kan man säga att  det var vädret som satte en naturlig längd på denna sydkustpaddling, för vi som var med föredrog att jobba med naturen och inte mot den. 

Paddlade gjorde: Ulrike, Carol, Marie, Bengt, Johan, David, Mia

Text: Carol, Mia

Bilder: Carol, Bengt