PADDLA NÆRØYFJORDEN I NORGE 3-10 juni

Jag - Anne-Grethe - har länge velat visa andra KFÖ-paddlare mitt hemland Norge.
Det är för dyrt, tyckte vissa.

Ja, min första plan att åka tåg till Flåm och hyra kajaker där skulle bli ganska så dyr. Så det hela lades på is ett tag.

Mycket på initiativ från Lennart hittade vi dock en annan taktik: Vi kör upp med egna kajaker och egen mat.
Som sagt, så gjort - Lennart och jag gjorde upp en plan med hjälp av norska vänner och KFÖ-are som tidigare hade paddlat i norska fjordar - och sedan skickade vi ut en förfrågan för att se om fler var intresserade. Vi hoppades som bäst på 10 paddlare. Swish sa det bara och plötsligt var vi 16 stycken innan vi fick skriva FULLTECKNAT på hemsidan.

Nu kom livet emellan för vissa och vid dagen för avfärd var vi 11 paddlare:
Anders K, Anders P, Mia, Lotta, Erik, Martin, Roger, Bengt S, Ulrike, Lennart och Anne-Grethe.

Tidigt lördag morgon gav vi oss iväg mot Flåm i 4 bilar och efter lite småincidenter som däckbyte och extrasväng över Hardangervidda kunde vi sent på lördagskvällen samlas på Flåm camping.

Vår plan var att paddla från Flåm till Gudvangen och tillbaka - kombinerat med lite vandring i bergen.


En berättelse om hela resan genom mina ögon kan du läsa på min blogg

http://anne-gretheholt.blogspot.se/2017/06/paddla-i-norska-fjordar-aurlandsfjorden.html

Här lite bildintryck från andra:

För det mesta höll hela gruppen ihop men sista dagen delade vi upp oss i 3 grupper. Vi låg då på en camping ganska nära Flåm och Martin, Lotta och Roger valde att paddla in till Flåm och ha det mysigt där.
Bengt, Mia, Anders P och Erik ville till topps!
Här kommer berättelsen om deras dag:

Sista dagens svåra val: fika, paddla eller vandra? Trevligt alltsammans, men hittills var restaurangbesöken en besvikelse och fjorden vid Flåm hade vi ju redan sett. Så på morgonen, när de flesta paddlade iväg, då var vi fyra som packade ryggsäckarna. Från Fronnes skulle en stig leda till en sjö, enligt tips från Simona och Micha.

Första korta sträckan upp till vattenfallet hade vi sett från ena sidan redan kvällen innan. Nu korsade vi forsen på en obehagligt hal hängbro, och fick en ännu bättre blick över kaskaderna och den mjukt formade rännan vattnet skurit i berget. Bengt berättade att simhoppare tränar i precis sådana bubblor som vi såg nedanför oss, för då kan man falla hur som helst utan att skada sig. Ingen ville testa, fast givetvis litar vi på Bengt.

Vi jobbade oss uppför branten med jämna pauser, ibland med fin utsikt över fjorden och ibland bara för att hämta andan. Efter en stund såg Anders att vi missat ett stigskäl. Ingen av stigarna var riktigt tydlig och den som vek av kanske ledde i fel riktning? Vi diskuterade innan vi fortsatte rakt fram. Underlaget blev allt mindre stig och mer vildmark, men vi såg avtryck från både getter och kängor. Så kom vi ut till en fors, där vi var instängda mellan vattnet och klippan. Bara att vända.

Upp, upp, upp. Ansträngande tills stigen började följa höjdkurvorna genom smalstammig björkskog, där marken täcktes av ormbunkar. Allt stämde bra med kartan utom att vi borde ha passerat E16; det dröjde lite tills vi fattade - vägen gick i tunnel under oss.

Vid halv två-tiden markerade snö, myrmark och en bro över bäcken att vi nått upp i fjällen. Efter ytterligare en halvtimmas fotblöt vandring (alternativt genom obanad terräng och över ett stort fält med stenblock) nådde vi sjön Lintuvatnet. Där åt vi lunch, en kombination av det bästa från två matlag, och njöt av omgivningarna.

Det är fascinerande hur man kan starta vid havsnivå på förmiddagen och äta lunch i fjällen, efter att ha passerat genom alla zoner med sina olika växter, fågelliv och dofter. Och vägen tillbaka går på halva tiden!

Ja, dom verkade ha en toppendag!
Själv valde jag gruppen som  bestämde sig för att korsa fjorden och utforska Aurlandsvangen.
Ulrikes berättelse om den upplevelsen kommer här:

På torsdag tog vi ett strategiskt beslut för att inte paddla hela vägen in till Flåm, för att undvika att tälta på storcampingen två nätter i rad. Istället tog vi oss till Fronnes varifrån det bara var ett par kilometer in till Flåm. Där fick vi tälta ännu en natt på en lugn och avlägsen tältplats. Nåja, helt ensamma var vi inte – det tyska paret som vi hade haft sällskap med någon dag innan hade också hittat dit, och så välkomnades vi av en nyfiken fårskock. Av tyskarna fick vi tips om en vandring som kunde göras med tältplatsen som bas, som föll vissa i smaken som en plan för nästa dag. Andra däremot ville hellre paddla in till Flåm och ha en lugn dag där, och ännu andra ville runda av turen med en paddling till östra sidan av Aurlandsfjorden som vi helt hade ignorerad än så länge.

Jag blev med i den sistnämnda gruppen tillsammans med Anders K, Anne-Grethe och Lennart – Team Tiderace tillika "vi som älskar att åka i Lennarts bil" höll ihop helt enkelt. I lugn takt tog vi oss över till andra sidan fjorden och paddlade mot Aurlandsvangen, som är den största orten i Aurlands kommun. När vi var tillräckligt nöjda med att spana in gårdar och hus längs fjorden gick vi i land och började strosa genom “stan”, med siktet inställd på ett fik som Lennart hade sett ifrån vattnet. Och vilket fik det var! Det var mycket kärlek i matlagningen, så vi slog till stort och blev så nöjda att vi chansade på att få tidig frukost även dagen därpå, när vi var på väg hem. Bagerskan var dock tyvärr ännu fullt upptagen med dagens kanelsnurror, så vi fick vända med tomma magar – andra som hade tagit det lugnare i starten hade mer tur senare.

Förutom fiket så tyckte jag Aurlandsvangen var värt ett besök oavsett. Kanske var det för att det inte kändes som om hela orten enbart lever av turismen, som det kan kännas lite som i Flåm, och väldigt mycket i Gudvangen. Här fanns det en skofabrik med en liten utställning man kunde besiktiga, ett glasblåseri, och så såklart en kyrka, som om än inte en stavkyrka i alla fall var från 1200talet. Mycket nöjda med vår avstickare satt vi oss i kajakerna igen och paddlade sista sträckan mot Flåm, där vi avslutade dagen och resan på Ægir bryggeri vid god mat och öl.

Anne-Grethe har försökt sätta ihop denna blogg med textbidrag av Ulrike och Erik med hjälp av sitt toppgäng.

Foto: Erik, Anders P och Anne-Grethe.