Orø runt i med- och motvind

Årets andra långfärd gick på lördag den 13 maj till Isefjorden och Orø i Danmark. När man kikar efter lämpliga långfärdsmål kan det vara lätt att glömma att det finns fina ställen att paddla på på andra sidan sundet också. Nu var det andra gången som klubben kom iväg till “pärlan i Isefjorden”. Den beskrivningen kan tyckas lite överdrivet, men det ligger nånting i det i och med att det söder om Orø funnits en del försök till mussel- och ostronodling. Även om det inte lyckats på kommersiell skala så finns det en gedigen population kvar, och på vissa ställen är det så grunt att det skulle vara fullt möjligt att skörda direkt från kajaken. På vår långfärd nöjde vi oss dock med egen medhavd matsäck. 

Men vi tar det från början. Sammanlagd var vi tio stycken paddlare som kom iväg på denna tur. Start och mål skulle vara vid Hammer Bakke på västkusten av Hornsherred, halvön som sticker upp och skiljer Roskildefjorden från Isefjorden. Från Hammer Bakke går det en kabelfärja till Orø, vilket medför att det finns gott om parkeringsplatser, och så finns där även goda möjligheter att lägga i kajaker. 

Från Hammer Bakke skulle vi runda Orø medurs eller moturs, och det valet kan ju tyckas vara lite sak samma, för visserligen kommer man ha vinden emot sig någon gång om man nu ska ta ett helt varv runt. Och som redan nämnt i det förra inlägget – det har blåst på rätt bra i år hittills. Även denna dag kunde vi inte bortse från vinden, då det blåste rätt så kraftigt från syd. Efter mycket fram och tillbaka bestämde vi oss slutligen för att paddla medurs, vilket senare visade sig vara ett bra beslut. 

Från Hammer Bakke började vi att ta oss i samlad trupp över kabeln vid färjan. Sedan höll vi oss på god avstånd från den mycket grunda delen vid Orøs sydspets, och rundade även de små öarna som ligger precis utanför. 

När vi började vända upp norrut skulle vi sikta in oss på Bognæs Skov där jag hade fått tips om att det skulle vara ett fint ställe att pausa på. Vi började då hamna i ett lite stökigare område, och Anders K fick betala ett blött pris när han försökte peka ut riktningen åt gruppen med hela paddeln. Det var dock inte värre än att han utnyttjade tillfället till att demonstrera hur man rollar i skarpt läge och vågor – med is i magen kom han på rätt sida köl igen på andra försöket, och vi var alla djupt imponerade. Det var bara kepsen som var på vift nu, men som tur var fick Marie sikte på den och lyckades fiska upp den. Nu kunde vi fortsätta med vinden och vågarna i ryggen mot fikastället!

Ja, man kan ju lugnt säga att det blev en hel del surf, och vissa tyckte nog att detta var den roligaste delen av turen. Men man fick verkligen vara fokuserad och hålla koncentrationen uppe för att vara med på noterna, och det var rätt skönt att efter ett tag kunna blåsa in till Bognæs Skov, där det blev lunchrast. Detta ställe ligger faktiskt inte på Orø, utan längst ut på Tuse Næs-halvön väster om Orø, i höjd med Orøs sydspets.

Efter maten gav vi oss iväg för att kolla in ett tips om en bautasten. Så här skriver danska naturstyrelsen: "Alterstenen i Bognæs Skov er omgivet af mange historier. En af dem er, at svenske fiskere under det store sildeeventyr i 1800-tallet købte en jordlod på Bognæs for at kunne fiske i Isefjorden. Fiskerne bad præsten i Udby Kirke om at holde andagt ved stenen. Helt frem til 1970 stod det i Udby-præstens kontrakt, at han skulle holde gudstjeneste ved Alterstenen. I dag er de svenske fiskere for længst borte, men traditionen er taget op igen, så nu holdes der hver sommer skovgudstjeneste ved Alterstenen."

Sedan fortsatte vi med vinden i ryggen, men med betydligt mindre vågor, norrut längs Tuse Næs, och samlades vid fyren vid Hønsehalsen innan vi tog oss över fartleden tillbaks till Orø. 

Vi hade nu kommit fram till Orøs nordliga sida och siktade på nordspetsen, Næsset, för en fikapaus. Där fanns det en brant backe som likt Glumslövs backar är bebodd av backsvalor. Och så kunde man såklart kravla upp för att titta ner. Där satt vi i sol och lä och njöt av livet, väl vetande att motvinden väntade på oss nu när vi rundade nordspetsen och skulle söderut tillbaks till färjeläget. Men alltså, hur illa kunde det bli?

Som svaret på den frågan kan man ju säga så här – vi verkar ha varit upptagen med annat än att ta bilder. Vi kämpade och kämpade, och det kändes ändå mest som att man inte riktigt kom någonstans. Nåja, alla kände nog inte så – Erik till exempel, som trots att han fick hoppa in och bogsera låg först i princip hela tiden. 

Främsta målet blev att komma tillbaka till Hornsherred, så vi vände ryggen till Orø och matade på allt vi kunde. Till slut nådde vi den säkra kusten där det fick bli ett snabbt rådslag – visst ser det på bilden ut som att solen skiner och det inte blåser ett dugg? Men verkligheten en bit längre ut var en annan, och det var alldeles för grunt för att kunna smyga längs land.

Nu var det tur att vi hade valt att göra turen medurs, för nu var vi redan på rätt sida kusten, och möjligheten öppnade sig att dela upp oss i två grupper – en grupp som skulle ta sig hela vägen för att hämta bilarna, och en annan grupp som kände att det räckte med paddling för denna dag. Klockan hade också hunnit bli en hel del – det blir ju så när det inte går att komma upp i mer än ett par kilometer i timmen. Så de flesta tog sig i land vid en børnekoloni, dit bilarna också kunde ta sig, och efter en stunds väntetid kunde vi lasta våra kajaker och matta men belåtna åka tillbaka till Sverige.

Paddlade gjorde: Anders K, Ulrike, Lotta, Elisabet, Carol, Anne-Grethe, Erik, Marie, Bengt S, Mia

Text: Ulrike

Bilder: Anne-Grethe och Erik