Nicolai Ilcus - Mannen från Fyn

   

När vi i styrelsen började planera klubbens aktiviteter för 2016 så föreslog jag att vi skulle bjuda in danske instruktören Nicolai Ilcus för att hålla lite kurser. Jag, och många med mig, har deltagit under flera pass med honom på både Tjärö och i Järnavik, och alla har varit nöjda. Saken blev beslutad och så var bollen i rullning. Helgen den 18-19 juni skulle det hela gå av stapeln. Anmälningarna vällde in och alla pass blev fullbokade vilket kändes kul.

På lördagens morgon startade helgens kurser med sju deltagare som ville lära sig manövrering och teknik.  

Passet startade på land med bland annat hur placering av fotstöd påverkar rörligheten i höfterna och därmed också manövreringen av kajaken. Alla fick chansen att se hur man sitter bra och vissa studerade det närmare än andra. Nicolai förklarade även vad det är som gör att kajaken svänger när man kantar kajaken. Till sin hjälp plockade han fram en liten minikajak ur sin ficka vilket gjorde det lätt att hänga med.    

Till slut fick alla hoppa i kajakerna och ge sig ut på vattnet. Den kraftiga vinden gjorde det besvärligt att försöka genomföra passet ute på havet så det fick bli plan B, det vill säga hamnen som övningsplats.    

Nicolai verkade nöjd med arrangemanget och tog tillfället i akt att visa och instruera vissa moment från kajkanten. Deltagarnas engagemang var på topp. Vissa körde på så entusiastiskt att de välte på kuppen men inga sura miner syntes för det.   

Efter lite kaffe och snack på trappan avslutades passet. Nicolai gavs möjlighet att få i sig lite lunch innan det var dags för nästa grupp om ville lära mer och förfina sin teknik och sina manövreringskunskaper. Jag deltog själv i den gruppen.

Vi startade också inne i hamnen. Det blev många styrtag åt både höger och vänster, akterliga och förliga. Vi kantade inåt och vi kantade utåt. Vi tog oss även ut på havet för att testa våra färdigheter i vågor och vind. Det var befriande att kunna breda ut oss på havet efter att tidigare övat inne i hamnen där man hade fullt sjå med att hålla koll på alla andra, för att inte tala om alla dyra båtar som låg ankrade där.   

Tre timmar senare var vi fullmatade med information och de flesta var nog ganska nöjda för dagen.  

Efter att alla kajaker tagits hand om och vi själva var renskrubbade så var det nästan tid att tända grillen. Tur det fanns lite snacks som man kunde tugga på tills glöden var perfekt. Nicolai passade även på att ta en välförtjänt tupplur. Vi fick en trevlig kväll med grill, många garv och långbord utanför klubben. Fint besök fick vi också i klubbhuset av en and som gärna ville gå med i klubben. Marie tog till lite trick från sitt arbete och lyckades locka både ut och bort anden... åtminstone för en stund.   

Söndagsmorgonen kom med lite sol och fortsätt kraftig vind. Först på programmet var "Avancerade räddningsövningar". Vi startade på land med snack om utrustning i form av bogserlinor m.m. Nicolai visade bland annat några enkla lösningar som man kan använda om man inte vill investera i dyra bogsersystem och räddningsutrustning. Keep it simple är det han förespråkar och vi fick många bra tips som vi kunde ta med oss. 

När vi kommit ut på vattnet så startade vi med att paddla och manövrera baklänges - det ibland snabbaste sättet att komma till undsättning. Efter det var det dags att bada, eller träna självräddning utan flottör som var första badövningen.

Sen var det full fart, vi skulle välta och därefter ringa till Nicolai från vår smartphone vilken man givetvis har i ett vattentätt fodral i flytvästen. Det var inte lätt! Någon som har en gammal mobil med knappar till salu? Vi bogserade, fick våra spräckte ögonbryn omplåstrade ute bland vågorna och givetvis räddade vi våra kamrater i parti och minut. *pust*

Man blir trött av att flänga upp och ner i kajaken så lunchpausen var välbehövlig, speciellt om man även skulle delta i "Balans, lek och skoj" på eftermiddagen.   

På "Balans, lek och skoj" blev det verkligen bada av. Först paddlade vi på lite olika och annorlunda sätt följt av att vi skulle ge våra kajaker lite kärlek. Vi skulle åla oss fram och ge dem en puss längst fram på fören. Det är inte drömläge att stoppa ner ansiktet i vattnet när man är på kanalen men vad gör man inte?
   

Sitta baklänges skulle vi med, även sidledes och givetvis också försöka stå upp i kajaken. Vi trillade åt alla håll och kanter så hela kanalen utanför klubben var full av blöta paddlare och tomma kajaker. Förbipasserande bjöds på högklassig underhållning.

Cirkusen avancerade ut i Västra hamnen så att alla som drack kaffe på Espresso House eller solade på trädäcket fick något att se på. Man kan fundera över vem som skrattade mest, vi eller de?

Lite manövrering och övning i att kanta kajaken plus övning i stödtag och sen blev det en liten sväng ut på havet innan hela eftermiddagens pass var över. Trötta, glada och våta tumlade vi i land klockan fyra. 

När jag innan helgen pratade med Nicolai och berättade att han var populär eftersom så många anmält sig till kurserna, så svarade han att vi fick väl se hur populär han skulle vara på söndagen när allt var över. Sammantaget så verkar alla som deltagit vara väldigt tillfreds, så jag tror jag med gott samvete kan svara - mycket! 

Tack Nicolai och välkommen åter till Malmö!

Text: Carol
Bilder: Anders K och Anne-Grethe        

Immeln den 11 juni 2016

Enda chansen att få följa med på KFÖ:s långturer är att lägga många kilometrar bakom sig och helst ha några endagsturer i bagaget också. Det hade jag förstått efter att ha läst på hemsidan och därför var siktet inställt på Immeln redan från början. Efter nybörjarkursen i början på maj blev det så mycket motionspaddling som möjligt tills det var dags för denna lite längre tur i nordöstra Skåne. 

Tillsammans med 15 vana paddlare gled vi ut på ett nästan spegelblankt vatten, bara lite vita moln på himlen, lagom varmt och knappt någon vind. 

Jag skulle paddla först eftersom jag var enda nybörjaren på nybörjarturen och det gick väl ganska bra även om en del hade svårt att hålla mitt tempo (lugnt alltså).
 

Gruppen blev så småningom lite utspridd, oundvikligt förstås, men det fanns alltid någon som var i närheten ifall jag hade behövt hjälp. Carol, som var vår färdledare, var mån om att jag hade det bra och orkade hänga med.

 

Fyra ungefär entimmeslånga paddlingsetapper varvades med lite längre pauser där det blev tillfälle att äta/fika/vila/umgås i trevligt sällskap och sträcka på benen. 

 

De två sista etapperna var tuffare med mer vind och vågor, men även om känslan av att stå stilla var påtaglig upplyste Anders K mig om att vi faktiskt avancerade och till slut var vi tillbaka där vi började 21 km senare. 

 21 km som definitivt kändes i kroppen dagen efter och bara tanken på en kajak gjorde mig illamående. Magnarp nästa...

Paddlare: Viveka, Niklas, Lotta, Anders K, Marie, Eva, Mia, Elisabeth, Johan, Erika, Jan, Micha, Heike, Anna, Jerry, Carol
 

Text: Viveka

Bilder: Carol

Hovs hallar 14 maj

Vi har tydligen lagt oss till med nya vanor på klubbens långturer - man badar! Ja, fast mest ofrivilligt än så länge.

Denna tur skulle gå till Hovs hallar och vi hade en reservplan om det skulle blåsa alldeles för mycket för då skulle vi istället paddla Stenshuvud. Blåste? Ja, det gjorde det! Prognoserna sa runt 5-7 m/s NV vind under dagen och det tänkte vi att det skulle inte bli några större problem för deltagarna som anmält sig.

Efter en kort diskussion om hur vi skulle paddla och var vi skulle lägga i så skickade vi meddelande till både Heike och Lotta som nu skulle möta upp oss i Torekovs hamn.

I hamnen blåste det på rätt friskt men det tog inte lång tid innan alla fått ner kajakerna till vattnet och krupit i sina vattentäta sparkdräkter.

 
Ut på havet bar det av och det var guppigt så det förslog när vi skulle runda första udden och ta kurs norrut mot dagens mål. Vi lyckades alla ta oss förbi udden och bränning där var eftersom vattnet var ganska grund även om vi gick en bra bit ut för att undvika det.

Det tog sen inte så lång tid innan det första badet var ett faktum. Det var Heike som stod för det och vi vet alla att kantringar och räddningar i hög sjö är mycket svårare än det man oftast tränar på hemma längs med Ribban eller det man lär sig när man går kurs. Det tar även på krafterna och Heike bestämde sig för att hon hellre körde hem än att fortsätta kämpa med vind och vågor. Gentlemän som de är så gjorde Jan och Anders henne sällskap tillbaka till Torekov under tiden som vi andra fortsatte en bit för att försöka hitta någonstans där vi kunde ta en fika och vänta in dem.

Vi hade turen att hitta en liten vik med en fin fikabrygga så vi bullade upp. Nu visade det sig att vi var inte ensamma på denna fina fikaplats. Vi hade sällskap av ett gäng kalvar och de var inte lite nyfikna på våra kajaker.

David hade rätt typ av hatt så han tog första ronden med kalvarna. David avgick som segrare men av kalvarnas blickar att döma så var kampen inte över.

Nästa att ta upp kampen var jag, Carol. Det blev både viftande och snällt argumenterande från min sida innan gänget lullade iväg runt udden. Nu kunde vi alla fika i lugn och ro samt spana efter Anders och Jan som förhoppningsvis skulle komma ikapp oss.

Anders och Jan syntes inte till och jag fick ett sms från Jan. Det hade tagit dem lite längre tid än vad de från starten hade trott. Anders hade bland annat fått smaka på att rolla med kajak på släp. Det gick bra som tur var. Vi uppmanades att fortsätta och så skulle vi nog kunna hitta varandra igen längs med kusten. Sagt och gjort. Innan vi alla hade kommit ordentligt i kajakerna så kom kalvgänget tillbaka igen och de var inte mindre nyfikna denna gång. Marie fick nu använda alla trick som hon vanligtvis mest använder på arbetstid och det gick väl sådär. Men bättre tre kor på backen än en i kajaken!

Nya insatser, nya vinster - nu skulle vi till Hovs hallar. Vågor och vind hade inte stillats något så det blev en fortsatt guppig tur med stora vågor från sidan. Niklas var glad och lycklig när han kunde paddla ut och få lite surf emellanåt.

Väl framme vid Hovs hallar så skulle vi försöka hitta någonstans där vi kunde gå i land för att äta lunch. Vi spanade och spanade efter en plätt där det inte välte in vågor. Jag spanade så intensivt att jag helt missade att spana på något annat så rätt vad det var så kom jag snett uppe på en våg och så var det min tur att bada. Tur man har kompisar som kan kamraträddning så bara en kort bit från klipporna kom jag upp i kajaken och vi hade fått ut så mycket vatten att jag kunde paddla längre ut för att pumpa ut det sista.

Vi fick ge upp och istället vända tillbaka och sikta på Norrebro hamn som vi hade paddlat förbi tidigare. Gissa vilka som satt där och skulle börja äta lunch. Japp, Anders och Jan så nu var alla som paddlade denna dag samlade igen. Det var inte bästa stället att gå upp på för det var dyigt som bara den men är man hungrig så är det inget som stoppar en.

Efter en liten stund fick vi sällskap av en äldre man som kom körande ner till hamnen i sin veteranbil. Han berättade då för oss att om vi bara hade kikat in i själva hamnen så hade vi sett att de hade byggt en väldigt fin ramp och brygga just för att göra det smidigt och enkelt för paddlare att ta sig upp och ner. Snopet! Nå, inte så mycket att göra när vi nu satt där vi satt så det var bara att klafsa ner genom dyn till kajakerna igen när vi skulle iväg.

På hemvägen höll vi oss alla i kajakerna och inga nya missöden inträffade. Vi kunde då konstatera att vi inte hade en enda bild ute på det vilda havet. Det måste man  ha i bloggen så vad gör man. Jo man ber en vän om hjälp och med en som håller kajaken stabil så blir det genast mycket lättare att ta fram kameran och få knäppt en bild.

Det blev en massa härlig paddling under dagen. Vind och vågträning till max och kamraträddning i hög sjö. Det var nog inte bara jag som somnade gott på kvällen när jag hade kommit hem och slappnade av.

Paddlade: Heike, Jan, Anders K, David, Lotta, Marie, Niklas, Carol
Text: Carol
Bilder: Carol och Anders K

VI PADDLAR NORRUT!

Oftast när man paddlar iväg från klubben har man hemvägen i tankarna. Kommer det att blåsa upp? Blir det motvind? Kanske bäst att vända nu så man inte blir alldeles för trött.

Idag var dagen då vi skulle se hur långt vi kunde paddla utan att vända.
Ursprungsplanen var att paddla söderut men sydostliga vindar gjorde att långfärdsledare Carol och jag som denna dag var vikarierande långfärdsledare eftersom övriga hade förhinder bestämde att färden fick gå norrut.

Snart visade det sig att det var ett mycket klokt beslut. Härlig medvind hela vägen - man flög fram.
Som att cykla med elcykel som Elisabeth sa.

Första stop: LOMMA BEACH:

Trevlig fikapaus som antigen var lunch eller förmiddagsfika - lite olika uppfattningar om det fanns.
Alla var vid gott mod och vi bestämde oss för att fortsätta mot Barsebäck.

Martin hade tufft nog tagit sin nya rankare kajak denna dag vilket ledde till lite plask och lek i sidovågorna som nu slog in.
Vilket gav oss möjlighet att träna lite krishantering på vatten innan alla var väl på land kring Bjärred där Martin kunde mysa i lite hoplånade kläder i inte helt rätt storlek.
Och nu bestämdes att det definitivt var lunch.

Sedan var det läge att testa Heikes stabilisatorer på Martins kajak:

Dessa funkade mycket bra så tillvida att kajaken blev väldigt stabil. Men också mycket tungpaddlat! Så efter ett tag åkte stabilisatorerna av och Martin klarade resten av paddlingen med bravur.

Vi fortsatte med kärnkraftverket i sikte men stack inom Vikhög hamn för en liten bensträckare.

Hittills hade dagen varit fin, i princip inget regn, men inte speciellt varm. Det var mössa och poggisar på för dom flesta.

Men vid kärnkraftverket kom finvädret! Soligt och fint och ett härligt avslut på dagen.

Som grädde på moset kommer Lennart körande med släpet just när vi paddlar in mot stranden efter Barsebäck hamn. Snacka om timing!
Sedan kommer även Carols son Kevin och efter att ha lastat på alla kajakerna kunde vi glada och nöjda ta oss hem till Malmö.

Paddelsträcka: 26 km. Inte illa så tidigt på säsongen!

Paddlare: Carol, Marie, Elisabeth, Anders J, Martin, Heike, Ulrike och Anne-Grethe.

Text och foto: Anne-Grethe.

Köpenhamn 16 april

I april är det tydligen inte bara vädret som är föränderligt utan även folkhälsan för på lördagsmorgonen var vi sju som mötte upp istället för de tio som anmält sig.

Men sju energiska paddlare räcker för att få i ordning ställningen och få alla kajaker och packningar på plats.

Resan mot Köpenhamn gick bra men om vi hade tänkt kolla in vågorna när vi körde över bron fick vi snabbt tänka om. Det var så dimmigt att det var svårt nog att se bilen framför och något hav syntes inte till överhuvudtaget. Men allt gick bra och vi var snart framme i Sydhavn där vi skulle lägga i.

Sedan vi var där sist hade det lilla kajakhuset fått en väldigt fin väggmålning som lyste lång väg. Kul att någon tagit sig tid till detta! Dessvärre hade någon energisk dansk satt upp staket kring hela byggnaden så det medförde vissa gymnastiska limboövningar för att få in kajakerna på området.

Men in kom vi och efter ett ombyte, samt det obligatoriska toalettbesöket, kom vi iväg. Vi tog oss först till Sluseholmen för att snoka lite på de vattennära bostäderna och som vanligt gick åsikterna isär om hur mycket närhet man egentligen önskar till sina grannar. Efter det paddlade vi vidare mot de små fiskehoddorna och sedan runt det där fräcka huset som står alldeles för sig själv mitt i vattnet. Sedan bar det iväg mot centralare delar.

Vi paddlade in om Fisketorvet, förbi Islandsbrygge och sedan in i kanalen där undervattensstatyerna finns. Som vanligt fick vi en del uppmärksamhet och våra glada ansikten finns numera i många fotoalbum världen över.

Vi hade lagt märke till att det var ovanligt många flaggor överallt och vid regeringsbyggnaderna var det alldeles översållat av flaggor så vi började undra vad som var på gång. Var det för att vi kommit som de pyntat så vackert? Ulrike hade en svag aning om att det nog var drottningens födelsedag och det lät mer troligt.

Nu hade vi närmat oss Kayak Republic och här fick vi kämpa lite med att få upp alla kajaker innan vi kunde få den välförtjänta lunchen.

Våra erfarenheter av att luncha på Kayak Republic har varit väldigt blandade. Något år fick vi varm mat som var ok även om det inte var några stora portioner direkt. Ett år fanns det knappt något ätbart alls och de få droppar soppa som några av oss fick var snarare en aptitretare än en måltid. Det var därför lite nervöst men det visade sig att i år hade vi definitivt ingen anledning att oroa oss. Maten var alldeles utmärkt! Några få men goda och mättande rätter så alla blev väldigt mätta och belåtna innan vi var klara att bege oss ut på vattnet igen.

Ganska snart närmade vi oss Amalienborg. Vi kunde se på flaggorna att alla i familjen var hemma så vi blev faktiskt lite snopna när inte en enda av dem kom ned till vattnet och bjöd in oss på kaffe. Ok, visserligen hade vi ingen present med till jubilaren men ändå....

Vi fick istället ta oss rätt över till Operan och därifrån in mot Christiania. Inte heller där blev vi inbjudna till någon. Kanske skulle vi istället njuta lite medhavd fika på stranden, men alla var så mätta efter lunchen att vi beslöt oss för att fortsätta.

I Christianhavns kanal var det mesta sig likt. Massor med båtar av alla de slag och mängder av folk som firade drottningens födelsedag med att ta sig en öl på kajkanten. Danskt hygge i ett nötskal.

Efter att vi beundrat den nybyggda bron i slutet av kanalen och vänt näsan mot söder och Sydhavnen så kom regnet. Turligt nog så var det bara en skur så redan innan vi kommit halvvägs tillbaka till vår iläggsplats så var det över.

Det kändes lite dumt att stanna och fika så nära slutmålet och dessutom hittade vi inte riktigt någon bra plats att gå upp på så vi fortsatte hela vägen. Väl i land tog vi därför fikapaus innan vi bytte om och lastade kajakerna för att transportera oss hem till Malmö igen.

Paddlare: Anders P, Carol, Henrik, Marie, Mia, Tina och Ulrike

Text: Marie & Carol
Bilder: Carol