MÅKLÄPPEN 13/11

Den traditionsenliga turen till Falsterbonäset med sälsafari hade för en gång skull en riktigt god väderprognos. Hösten var fortfarande ovanligt mild med relativt höga vattentemperaturer och det förvisso ostadiga vädret lovade en lucka i blåsande för den tilltänkta Söndagen. Inte heller hade det blåst nämnvärt under Lördagen så när en KFÖ-karavan närmade sig Skanörs hamn med kajakerna på biltaken låg havet nästintill spegelblankt. Sjutton paddlare (kan de vara Novemberrekord för KFÖ?) hade mött upp och efter att ha satt kajakerna i sjön paddlade vi söderut längs med stranden i godan ro, men i lätt motström.

Precis innan lunch fick vi se de första knubbsälarna som kom för att spana in den annalkande armadan vilket naturligtvis höjde stämningen ytterligare hos paddlarna. Vi fikade ungefär halvvägs ut på Måkläppen i skydd av lite högre strandgräs - det är fascinerande hur kallt även 3m/s blir på hösten när det inte finns något som läar! 

Efter en stärkande och värmande fika fortsatte vi ut mot spetsen av Måkläppen som numer har permanent besöksförbud. Ju längre söder ut vi kom och ju närmare skyddsgränsen desto fler sälar fick vi syn på, här ute var det också gott om de betydligt större gråsälarna som dök upp i sitt typiska periskopsläge för att studera oss. Både vi och sälarna tyckte att det var bäst att hålla ett lagom avstånd men någon enstaka gång var det någon modigare säl som dök upp bakom någon av kajakerna för en kort stund. Sälarna är dock även vackra på avstånd så det var inget som förtog naturupplevelsen. Efter att ha suttit och njutit av skådespelet i kajakerna en stund vände vi åter mot Skanörs hamn och med den lätta brisen och strömmen i ryggen så gick paddelturen tillbaka till Skanörs hamn på ett litet kick, vilket ledde till att det fanns tid för några sista eskimårollar innan landstigning.

Vi som paddlade var  Patric, Elisabet, Anders P, Erik H, Torleif, Loui, Babe, Louise, Johan Q, Johan, Anna-Lena, Carl, Bengt, Marie, Kirre, Heike och Mia.

Text: Johan

Foto: Babe och Torleif