Aldrig hade vi väl kunnat tro att vi skulle få en så härlig dag! Det var tio KFÖ:are och en gästande göteborgare som samlades på lördagsmorgonen för att lasta släpet. Det hela gick relativt snabbt och vi var snart ute på motorvägen mot Näset.
Lennart hade tänkt ut Falsterbo golfklubb som lämplig iläggningsplats och efter att några i gruppen varit inne på klubben och charmat de ansvariga fick vi tillgång till personalparkeringen medan vi lastade av. Nu var vi bara ca 50 m från havet och även om det blir en del bärande och släpande gjorde det allt lättare.
Redan innan vi kommit i kajakerna såg vi de första sälarna ute i havet. Så ”mission accomplished” redan på stranden! Men nu hade vi fått blodad tand så vi gav oss iväg ut mot Måkläppens spets. Det var mulet, massor av plusgrader och nästan ingen vind. Efter ca 200 m paddling var vi fullständigt omringade av sälar. Stora var de och vissa ville visa upp sig och skutta lite i vattnet vilket skrämde slag på undertecknad. Som mest var det nog mer än hundra sälar omkring oss och det var en helt fantastisk upplevelse.
Vi låg stilla länge och tittade på dem (eller om det var de som tittade på oss) innan vi tog oss vidare ut mot spetsen. Nu fick vi mer vind och mindre säl och efter en stund gick vi i land för en fika.
Just som vi satte oss tillrätta för att packa upp våra matsäckar kom solen fram och vi fick en härlig fikastund. Eller kanske inte helt härlig för vår gästande göteborgare som lyckades välta ut all sin nyvärmda mat. Men i kanotföreningen Öresund saknas det aldrig mat så med gemensamma krafter blev även han mätt.
När vi skulle i kajakerna igen hade vinden ökat och för vissa blev avgången en blöt historia. Vinden gick rakt mot land och medan man klev i kajaken gjorde vågorna allt för att fylla den med vatten. Då är det bra med snälla vänner och rejäla pumpar! Vi fortsatte att paddla en bit mot Skanörs hamn men i höjd med Falsterbo fyr vände vi tillbaka med hopp om ännu mer säl-spotting.
På tillbakavägen mot golfklubben fick vi härliga surfvågor och det var kul att leka i vågorna men lite besvikna blev vi nog över att sälarna lyste med sin frånvaro. Vart hade de tagit vägen? Var de trötta på att glo på paddlare? Hade vi inte varit intressanta nog? Några försökte locka fram dem genom att kasta medhavd sill i havet men antagligen får sälar veta redan i tidig ålder att man aldrig ska ta emot mat från okända för de var inte det minsta mottagliga för våra inviter.
Dagen gled mot sitt slut och vi tog oss i land för att lasta våra kajaker och förbereda oss för hemfärd. Nu var vi lite långsammare och det tog ett tag innan vi fått runt bilarna på den trånga parkeringen, fått alla kajaker på plats och utnyttjat golfklubbens faciliteter så vi kunde påbörja hemfärden.
Väl hemma i Malmö kunde vi konstatera att ska man på säl-safari vid Måkläppen i november kunde man inte ha valt en bättre dag än denna.
Ett speciellt tack vill vi rikta till alla sälar vid Måkläppen. Tack, ni gjorde verkligen allt för att vi skulle få en riktigt fin safari ;-)
Paddlare: Anders K, Carol, Elisabeth, Erik, Erika, Jan, Johan, Lennart, Marie, Mia samt gästen Krister
Text: Marie
Foto: Carol och Anders K
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar