ROLL MED HELEN OCH TEKNIK MED MARK. 23 augusti.

Det har blivit en tradition i KFÖ att vi engagerar Helen Wilsson och Mark Tozer för att hålla kurser och i år var det tredje gången gillt!

Tidigare har det varit rollkurser som gällt men i år hade vi bestämt oss för att även satsa på teknik-kurser.
Vi gick ut med 4 grupper. Rollkurserna blev fulla, teknik fortsättare blev överfull medan teknik för nybörjare lockade lite färre deltagare. Succé tycker vi!

Roligt också att vi fick med lite nya ansikten, både MKK-medlemmar och icke-medlemmar tog del av kurserna.

Anders K var ansvarig under dagen så han började med lite praktisk information.

Sedan drog Helen och Mark i gång med presentation och förberedelser och som vanligt startade Helen sin grupp med yogaövningar. Ovanligt för vissa, men säkerligen jättebra uppvärming innan rollningens alla moment.

Som dom flesta dagar på sistone var även denna dag en riktig blåsedag. Säkert nyttigt för oss som skulle träna lite mer avancerad teknik, men rollarna skulle driva iväg för mycket så dom tränade i kanalen precis utanför klubben.

Först utan kajak, balance-brace, grunderna för nybörjarna och butterfly och andra ekvilibristiska övningar för fortsättarna.
Många var maskerade så dom kunde ge sig ut i vilken demonstration som helst direkt.

Vattnet var kanske inte superfräscht så det gällde att inte ha bacillskräck och en härlig dusch med vattenslangen efteråt satt fint.

Mycket fräschare och riktigt friskt och gott var det för oss på teknikkursen men även här passade vissa på att få sig ett dopp.

Vi jobbade hårt med navigeringen i vågorna och fick feedback av Mark emellanåt.

Och ännu mer uppmärksamhet fick eftermiddagens nybörjargrupp som endast var två deltagare.

Fortbildning är jätteviktigt för en paddlare - man blir aldrig fullärd - och det glädjer oss att så många passade på att slipa båda sin roll- och paddelteknik når vi nu hade dessa fantastiska instruktörer på plats.

Tack till er alla!

Text: Anne-Grethe.
Foto: Anders K och Anne-Grethe.

HALLANDS VÄDERÖ lördagen den 2 augusti

Ännu en fantastisk sommarmorgon var på gång och tio paddlare fanns på plats vid klubbhuset för att lasta kajaker inför dagens tur till Hallands Väderö. Det var många kajaker så det tog sin lilla tid. När allt var klart lyckades vi krångla oss förbi hela hästhoppningen utan att skrämma slag på ett enda ekipage.

Färden mot Torekov gick galant och väl framme i hamnen lastades allt snabbt av igen. Dock tog det lite längre tid innan vi satt i kajakerna för det blev mycket snack, toalettbesök och ett och annat tjuvstartande på matsäcken. 

Vinden var ostlig så vi la upp rutten så att återturen från ön, som skulle ske i motvind, skulle bli kortast möjlig.

Med vinden i ryggen tog vi oss snabbt över till ön och efter en kortare paddling var vi framme vid vår första fikaplats. Alla var väldigt varma vid det här laget så de flesta valde att kasta sig i böljorna innan färdkosten plockades fram. Sedan satt vi där på ”apberget” och njöt av maten, solen, havet och det trevliga sällskapet.

Efter en lång skön paus tog vi oss ner i kajakerna och fortsatte färden. Vi kom förbi fyren, de vackra vikarna och tog oss ut mot stenön som är den inre gränsen för sälskyddsområdet. Redan innan vi kom dit hade några av oss sett sälar på avstånd men nu blev det sälar precis överallt.

Var man än tittade fick man en säl i blickfånget! De dök och frustade och glodde på oss och vi fick verkligen revansch för förra året då inte en enda säl behagade dyka upp när vi kom på besök. Vi fick nu vinden, som ökat betydligt, rakt mot oss och paddlingen blev ganska tuff. Det var många som tyckte det var skönt att komma in i den lilla läiga viken där vi tog vår andra fika.

Som om inte sälarna varit nog fick vi nu sällskap av en hel flock lösa får samt två hästar i modell mindre. Fåren var inte så intresserade av oss men hästarna ville gärna ha vårt sällskap så de bjöds på både äpple och vatten av orädda paddlare. Vi som var lite mindre modiga höll oss på betryggande avstånd.

Innan vi gav oss iväg pratade vi om den sista sträckan vi hade kvar. Vinden var kraftig och det skulle bli en tuff tur innan vi var tillbaks i Torekovs hamn igen. Vem hade krafter kvar och vem kunde behöva lite hjälp och stöd. Helst hade vi nog alla önskat att vi kunde ta alla kajakerna på släp efter färjan som går mellan fastlandet och ön…

Men iväg kom vi och vi fick verkligen slita i den hårda vinden. Allt prat om att hålla ihop blåste bort eftersom den var svårt att ligga stilla och vänta in. Med hjälp av extrastarka-paddlare som hade krafter nog för två kom vi alla fram. Några hann med ett bad innan pålastningen började och lagom som vi satt oss i bilarna och körde hemåt kom regnet.

Väl tillbaka i Malmö gick avlastningen snabbt för alla längtade nog hem till mat, öl, säng eller i alla fall till en svalkande dusch!

Paddlare: Anna, Anne-Grethe, Calle, Elisabeth, Jerry, Karin, Lennart, Mia H, Marie och Martin.

Text: Marie

Foto: Anne-Grethe  

http://anne-gretheholt.blogspot.se/2014/08/motvind-fran-halland-vadero.html

FALSTERBO 12 juli

Falsterbo - långturen som jag redan innan hade hört så många skräckblandade historier om. Anne-Grethe och Marie var rörande ense i sina berättelser om att det var den värsta långtur de någonsin gjort. Blåst, regn, vågor och själva distansen var saker som de bl.a. nämnde. Nu skulle vi alltså göra denna tur och jag hade förberett mig väl genom att ha paddlat en massa så att jag skulle både fixa distansen men även hyfsat klara ut svåra väderförhållanden. Matsäck hade jag packat med mig så att jag kunde överleva ett kortare skeppsbrott och kläder hade jag med mig för alla eventualiteter.

Dagen kom och vi var åtta paddlare som möttes på klubben för att lasta på våra kajaker. Vi skulle lägga i vid ena änden av Falsterbokanalen. Redan innan Höllviken insåg att vi att vi kanske kunde ha valt en bättre helg. Falsterbo Horse Show var i full gång så det var långa bilköer. Efter lite ofrivillig sightseeing i Höllviken i jakten på vägen som ledde till iläggsplatsen så beslutade vi oss istället för att lasta av på en parkeringsplats vid sidan av väg 100. Vi fick därför starta vår tur med en kortare sträcka innan vi nådde den norra delen av kanalen och riktigt kunde säga att vi var på väg att paddla Falsterbo runt. In i kanalen och sen var det stopp, rött ljus och avspärrning i vattnet som vi ej kunde komma över. Det var bara att vänta tills det fjärrstyrda hindret sänktes ner under ytan och vi kunde komma vidare.

När vi kommit genom kanalen och gått ut på södra sidan av Falsterbo så hade vi för dagen en väldigt trevlig nordlig vind som gjorde att vi med vinden i ryggen inte behövde lägga många krafter på att ta oss förbi Ljungshusen, Ljungskogen och Falsterbo Strandbad med siktet inställt på Måkläppen. Flera lyckades se sälar i vattnet och det var gott om olika fågelarter. Så snart vi nådde Måkläppen och gränsen för sälskyddsområdet som varar ända till oktober, så insåg vi att vi hade fått en utmaning på halsen. Anne-Grethe och Marie, som tidigare gjort turen, kände till att man strax innan sälskyddet kunde paddla in i ett vattendrag och där det tog slut skulle det vara ca 10 meter att bära över. Problemet var bara att det fanns inget sådant vattendrag innan gränsen för sälskyddet. Vad gör man då? Det fanns två olika mening om hur man skulle ta sig an problemet. Den enda var att man skulle ta sig ca 50 meter in på skyddsområdet för att nå vattendraget och sen följa ursprungsplanen. Den andra var att hitta ett alternativt sätt att ta sig över, utan att överträda gränsen. Det hela mynnade ut i att det bildades två grupper som, efter att grupp två hade burit och släpat sina kajaker runt halva golfbanan (kändes det som) och genom vass, gyttja och dy, möttes på stranden där skyddsområdet tog slut. MAT! Klockan hade tickat iväg ända till 13:30 så det var ett hungrigt gäng som satte tänderna i matsäcken. 

När rasten led mot sitt slut så började det stänka från himlen och strax efter att sista man, eller kvinna i detta fallet, satt sig i kajaken så började det regna. Typiskt! Nu skulle jag alltså få uppleva samma mardrömstur som Anne-Grethe och Marie. Turligt nog så slutade det innan vi nådde fram till Skanör hamn och vinden hade vridit sig lite så ingen motvind så långt. Nu var frågan om vi skulle fika eller inte. En hamn borde betyda att det finns glass och glass har vi inte ätit alltför mycket av hittills på årets långfärder. Eftersom det inte var så väldigt länge sen vi hade ätit sen lunch och det inte var värsta glassätarvädret så beslutades det att vi skulle fortsätta. Siktena kalibrerades och vi paddlade alla i god stil åt alla möjliga håll med målet att ta oss till Falsterbos norra spets. 

Innan vi nådde spetsen möttes vi av en ny förbudsskylt och denna gång var det fåglar som skulle skyddas. Som de naturmänniskor vi är så stannade vi därför för rast innan den gränsen. 

Här blev det också tydligt att alla deltagare inte hade riktigt samma bild av hur turen skulle gå. Skulle vi lyfta och bära en kort bit för att slippa paddla runt spetsen eller inte. Argumentet för att bära över var att det skulle vara så grunt runt spetsen att man "nästan måste till Klagshamn" för att runda den. Det hela löstes i demokratisk anda så att två i gruppen valde alternativet att bära och vi resterande sex föredrog att ta våra chanser på vattnet. Det gick undan runt spetsen och det var inte heller så grunt att vi tvingades gå ur kajakerna och dra dem efter oss. Det var dock så grunt att man knappt kunde sätta ner paddeln i vattnet innan den slog i botten. Det gick iallafall. 

Nu var det bara sista etappen kvar från norra spetsen och till platsen i Höllviken där vi parkerat bilarna. Vind och vågor var fortfarande inget problem utan det var lugn och fin sjö men sista biten var ändå lång. Det kändes som om man bara paddlade och paddlade och att man inte kom någonstans. Givetvis gjorde vi det men utan nära referenspunkter så var det svårt att se hur snabbt det egentligen gick.

Vi hade sån tur också att när vi började bli klara med lastningen så började det att falla riktigt tunga regndroppar, tur att det inte kom bara en liten stund tidigare, nu hann vi byta kläder och fixa det mesta innan det började ösa ner. Trots den långa dagen så var vi några tappra som tog en kaffe på klubben innan vi tog oss hemåt. Det var en lång dag och visst var det långt men det kändes inte alls så jobbigt som jag föreställt mig. Jag kan inte heller föreställa mig att Anne-Grethe och Marie efter denna turen enbart har mardrömshistorier att berätta om Falsterbo runt, nu har vi upplevt att man också kan ha tur med åtminstone vågor och vind.

Paddlare: Anders K, Per, Boel, Karin, Erik, Marie, Carol och Anne-Grethe.

Text: Carol
Foto: Anne-Grethe

http://anne-gretheholt.blogspot.se/2014/07/falsterbo-runt.html

KULLEN

Söndag morgon. Fantastiskt väder och ivriga paddlare och lastningen gick som en dans. Sen kom diskussionen om hur vi skulle hantera logistiken. Då blev det värre! Skulle bilar placeras ut i både Arild och Mölle, skulle några vandra över Kullen för att hämta bilarna eller skulle vi paddla dubbla vägar? Frågorna var många och hur beslutet, att vi skulle paddla Arild-Mölle-Arild, egentligen togs är det nog ingen som kan svara på. 

Bilresan gick bra och väl framme i Arild ockuperade vi slipen totalt medan vi fick ordning på alla våra prylar. Vädret var bästa möjliga och vi njöt av att se ut över den lilla hamnen på det näst intill platta vattnet medan mat och extrakläder stuvades ned i packluckorna.

Iväg kom vi och efter bara en kort tur var vi framme vid Nimis. Det är alltid kul att titta på och fundera över hur många som tar sig dit trots att det ligger så besvärligt till. Vi fortsatte mot Kullen och började leta efter en lämplig landstigningsplats. På vägen kom vi förbi grottan som man kan paddla igenom och till skillnad mot ifjol, var det perfekta förhållande för att gå igenom den utan att lägga all lacken på grottväggarna.

En stund senare hittade vi en lagom stenstrand att kravla iland på. Det är extremt besvärliga stenar vid Kullen. De liksom flyttar på sig när man sätter ned fötterna och en graciös urstigning är en önskedröm!

Mat dukades fram och intogs. Dagens ”extra” var jordgubbstårta eftersom Marie kvällen innan fått akut abstinens efter tårta och alldeles själv kört iväg och inköpt en färdig tårtbotten som sedan garnerats med grädde och jordgubbar. 

Efter maten valde somliga att njuta av friden, andra att bada och några energiska gick en promenad för att kolla in klättrare.

Sen ”trillade” vi i kajakerna igen och tog oss vidare. Vi kom in i enorma sjok av maneter. Stora som tallrikar och i diverse olika kulörer. Det blev tungt att paddla när paddeln slafasade runt i dessa stora gelémassor. Och tanken på att rollträna kändes långt borta!

Aldrig kunde vi väl tro att vi skulle få en sådan fantastisk dag. Vattnet vid Kullens spets låg stilla och orsakade inga som helst problem. 

Vi gled på i god fart och snart nog var vi framme i Mölle. Det var fullt ös i hamnen. Folk åt och drack och njöt av värmen. Båtfolket samsades med badare och till och med vi paddlare från KFÖ mutade in oss på en sittvänlig kant vid slipen. Några köpte glass och andra fikade medhavt.

Det kändes nästan skönt att komma ifrån värmen i hamnen när vi gav oss iväg igen. Nu gjorde vi om hela turen men baklänges…. spetsen, maneterna, ny fikaplats, samma grottpassage, Nimis och hamnen i Arild. På vägen såg vi modiga badare, icke-höjdrädda klättrare, fiskare, dykare, vandrare och andra paddlare. Det kändes som om alla var ute i naturen denna soliga och varma dag.

Kajakerna lastades på släpet igen och alla for tillbaka till Malmö. Vi var framme vid klubben vid åtta-tiden på kvällen och upptäckte att det var full rulle i Malmö också. Den varma kvällen hade fått folk att gå ut och njuta av Ribban-by-night och det var folk överallt!

Vi var solstekta och saltstänkta men väldigt nöjda efter en helt underbar dag på havet.

Paddlare: Anders K, Anne-Grethe, Carol, Jan, Lennart, Marie och Niklas

Text: Marie

Foto: Anne-Grethe

http://anne-gretheholt.blogspot.se/2014/07/lugnt-vid-kullen.html