ORØ

Fredag den 6 juni var vi femton paddlare som redan klockan åtta möttes på klubben - vi skulle paddla Orø runt. Efter diverse lastande gav vi oss iväg mot Danmark och Isenfjord där Orø ligger.

På plats vid färjan i Hammer Bakke möttes vi av hård blåst och grå himmel. 

Jan 

Henrik och Tina

Rätt klädsel för blåsten

Anders är redo

Det ska dock mer till för att få KFÖ-paddlare att tappa sugen. När alla var klara korsade vi Øster Løb och startade med att följa öns strandlinje norrut. Planen var att vid den norra spetsen skulle vi ta första pausen. Med vinden i ryggen gick de sju kilometerna till spetsen ganska så snabbt men klockan hade ändå hunnit bli lunch. Vi fick nu för första gången uppleva hur långgrunt det är runt ön. Innan vi väl kommit i land och fått vår mat så fick vi vada en bra bit genom vattnet. Det var väl under lunchen som vi också förstod att Henrik, som hade monterat kamera längst fram på sin kajak, hade placerat den så han hade 7 km med bilder på sin egen paddelteknik. 

Carol har koll

Precis när maten var uppäten och vi skulle bege oss ut på vattnet igen så kom regnet. Ok, lite regn pallar vi väl så efter att igen ha vadat en bra bit innan vi kunde sätta oss i kajakerna så satte vi kurs över en stor bukt. Målet var mot Børrehoved som var nästa udde, tre kilometer bort. Det är ju ingen distans i sig men med kraftig motvind, hyfsat stora vågor och lite regn som grädden på moset så blev det tre ganska långa och slitsamma kilometer. Mia lyckades under överfarten att se en säl som kikade upp ur vattnet och det var ju bl.a. sälar och tumlare som vi gärna ville se på denna tur. Efter den pärsen var det nödvändigt med en rast igen. Vi hittade ett fint ställe att gå i land på strax efter att vi passerat Orø campingplats. Den fikan satt gott!!!

Efter att vi bunkrat upp med ny energi gick det lite lättare att ta sig an att kryssa över Vesterløb mot fastlandet som ligger väster om Orø, kallad Hønsehalsen. Vi gick längsmed hela hönshalsen och över bukten till Bognæs Skov innan vi igen kryssade över Vesterløb tillbaka mot Orø. 

Det var betydligt mer trafikerat i Vesterløb än i Øster Løb så vi la oss alla snyggt och prydligt på en rak linje innan vi korsade farleden. Målet var Orø hamn där bl.a. färjan från Holbæk lägger till. I hamnen fanns en slip där vi kunde komma i land och göra en paus innan vi startade på sista etappen. Hade vi nu haft sommarvärme och sol så hade det nog blivit en glass i hamnen men med snålblåsten och gråvädret så var det inte riktigt lika lockande.

Nästan så vi trodde att solen skulle titta fram. Men bara nästan.

Klockan var närmare sex när vi startade från hamnen. Enligt den information som vi hittat om turen, så fanns det stor risk att vi skulle bli tvungna att dra kajakerna över sandrev när vi skulle runda den södra delen av ön. Med den informationen i huvudet lät vi Anders K paddla först för att finna en paddelbar väg genom lågvattenområdet och flera av oss andra paddlade som på en spikrak tråd efter honom för att slippa obehagliga överraskningar. Sällan har vi varit så otroligt välkoordinerade. När alla kommit genom området och ingen kört fast kunde vi se färjeläget där vi startade vår tur så det var inga tvivel om vilken kurs vi skulle hålla. Erik lyckades också att få se ryggen på en tumlare. Utan att någon råkat fastna på färjans vajrar och alla hade kommit i land så var vi snart ombytta och kajakerna lastades inför hemfärden.

Vi kommer gärna tillbaka ett annat år för att göra om den drygt 24 km långa turen och då hoppas vi som omväxling att vi även kan få se Orø i sol (och lite fler sälar och tumlare).

Text: Carol

Foto: Anne-Grethe

Paddlare: Anne-Grethe, Carol, Anders K, Anders JJ, Tina, Henrik, Ingrid, Erik, Jan, Lennart, Jerry, Anna, Niklas E, Mia H och Johan

RINGSJÖN BLEV LOMMA SOM BLEV EN VÅT HISTORIA

Dags för årets andra tur. Ringsjön var tydligen inte tillräckligt lockande så vi bestämde oss för att ge vår hemmaplan en chans. Väder och vind skulle få bestämma resmål.

Fem medlemmar träffades och lastade kajakerna med matsäck och glasspengar. För att börja i motvind blev det bestämt att vi skulle paddla till Lomma. Planen var att fika först och sedan ta en god glass i hamnen som extra energitillskott.

Vägen dit längs rivningsbråten som kantar hamnområdet är fantasieggande och vi höll bra fart vilket gjorde att vi snart var framme vid den blå kiosken i Lomma. Här tog vi oss iland genom den kladdiga tången och hittade en skön fikaplats. Vi hade sett att de mörka molnen närmat sig och vi hann precis ta sista tuggan innan regnet kom. 

Innan vi packat ihop och kommit tillbaka i kajaker hade regnet tilltagit och en skön stund i Lomma hamn med en glass i näven kändes inte längre lika lockande.

Vi paddlade därför tillbaka mot västra hamnen. Under hemfärden hade vi långa och många samtal om var vi skulle få tag i lite extra fika. Slottsparken, Dockan och handikappsbadet avslogs efter hand som regnet bara fortsatte att ösa ner. Väl framme vid infarten till hamnen tyckte vi att vi hade lite ork kvar så vi rundade kallbadhuset innan vi paddlade in till klubben.

Om ni undrar hur det gick med fikan kan vi meddela att det är fantastiskt mysigt att sitta i soffan, med en brasa i öppna spisen, och bara njuta av gott kaffe och titta på regnet som ihärdigt fortsatte utanför.

Paddlare: Erika, Tina, Anne-Grethe, Carol och Marie (vad gjorde alla män denna dag?)

Text: Marie

Foto: Anne-Grethe

VOMBSJÖN

Lördag den 26 april var vi sju glada paddlare som gav oss iväg på 2014 års första långfärd. Dagens mål var Vombsjön vilken är Lennarts hemmasjö och som han talat så varmt för. Lennart, som var utnämnd till dagens guide, hade koll på vart man lämpligast kunde lägga i. Det var vid badplatsen på sjöns östra sida.

Lennart testar Greenland. Kanske blir det ny kajak?

Knappt hade vi lyckats ta oss ut på vattnet innan dramatiken var på en hög nivå. Anne-Grethe började vifta med paddeln i vattnet samtidigt som hon skrek "Hjälp en huggorm!". Nu var det tydligen en huggorm som bara var lite nyfiken på norskor för ingen annan av oss blev tvungen att stifta närmare bekantskap med den och gladast var nog Carol som just då ifrågasatte om det kanske inte vore tryggare att vänta på de andra i bilen. Alla fortsatte trots allt och tur var väl det eftersom det var en fantastisk dag. Solen sken, det var helt stilla på vattnet och långfärdssäsongen hade startat.

Färden till sjöns västra sida gick därefter lugnt och stilla. Vi såg glador i luften, knoppande träd som hängde ut över vattnet på många ställen och idylliska hus här och där längs stranden. När vi kom till västra sidan hade det blåst upp lite så när vi kom fram till platsen där Lennart hade tänkt att vi skulle rasta så blev vi eniga om att det skulle bli rätt tjurigt att ta sig ut därifrån igen eftersom vinden låg rakt in mot land. 

Vi fortsatte därför förbi fördämningen mot  Kävlingeån och vidare tills vi fann lite lä bakom en udde vid sjöns sydvästra sida. Vi lät oss väl smaka av vår medhavda mat innan vi begav oss igen. Vi passerade bl.a. vattenverket där man hämtar Malmös dricksvatten.

När vi närmades oss den västra delen av sjön igen så föreslog Lennart att vi skulle ge oss in i Björka å för att utforska. Sagt och gjort. Ån slingrade sig mellan fält och skogspartier och emellanåt så kändes det nästan som om man var på en utforskningsexpedition, det var bara machete och tropikhjälm som saknades. När vi kommit ca 2,5 km in i ån så var det stopp, ett stort träd låg över ån och det gick inte att ta sig förbi det. Lennart gnisslade lite tänder eftersom han innan turen hade tänkt ta med sin såg och hade han bara haft den så hade vi kanske kunnat ta oss ända till Sjöbo! Det får bli en senare utmaning.

Stop

På vägen ut ur ån igen hade vi strömmen med oss så det gavs många tillfällen att öva på manövrering när man skulle styra förbi välta träd och under utstickande grenar.

Ganska snart efter att vi tagit oss ut på sjön igen och fortsatt vårt varv runt den så nådde vi tillbaka till bilen. 

Klockan var inte mycket, det var en fin dag, en inbjudande strand och varmt i solen så några funderade på att bada. Marie försökte till och med men hon gav upp eftersom det var så långgrunt att hon förfrös tårna innan vattnet nådde över knäna. Det blev en skön fikastund i solen innan vi packade in oss i bilarna och körde tillbaka till Malmö.

Paddlare: Lennart, Jan, Carol, Marie, Per, Johan och Anne-Grethe.

Text: Carol
Foto: Anne-Grethe

http://anne-gretheholt.blogspot.se/2014/04/vombsjon-och-gronlandspaddel.html

BLEKINGE 25-27 oktober.

Det här är ett lite annorlunda blogginlägg.

När vi har varit iväg på långfärd brukar vi långfärdsledare skriva på bloggen. Vår version, liksom.
Nu fick jag en idé om att alla andra också skulle få en möjlighet att skriva ner sina funderingar kring helgen. 

Här bjuds du således på lite olika tankar kring Blekingepaddlingen:
Våra vänner i Växjö får börja. Dels för att dom är våra gäster och dels för att dom faktiskt var först att skicka in inlägg.
Vi börjar med några ord från vår allas Dr Kajak - Göran Pettersson:

Tack för en trevlig helg!

Jag som sista tillkommande paddlare i gruppen får tacka alla för att ni verkligen tar hand om varandra. Jag som otränad kände att även jag hade en plats i gänget. Det var härliga paddlingar med varierande väder och det är detta som är så fascinerande med paddling. Blekingeskärgården har alltid något nytt att bjuda på. Tack så träffas vi kanske i Växjötrakten nästa år.

Skoj att så många ville prova på Avannaqpaddeln!

Ingen censur, sa Marie Tuvegard. Marie har en egen blogg tuvegard.se där hon skriver jätteroligt om livets små bekymmer och glädjeämnen. Att skriva några få rader var givetvis svårt för henne när hon skulle ta sig an min och Mias mardröm: Uträkningen av det ekonomiska!

Man ska aldrig bjuda in en granne förrän man är säker på att man vill fortsätta umgås med personen, en gång inbjuden alltid inbjuden. Det gäller för grannar i allmänhet - och kanotklubbar i synnerhet. Förra året blev vi från Växjö Kanotclub, VKC, inbjudna till Blekingepaddlingen. Alltså såg vi oss som självskrivna gäster även i år. Och i år tänkte vi inte låta gänget slippa oss efter en dags paddling. Vi tänkte gå all in och stanna ända in i kaklet. Och det även om vi skulle erövra Polens nordligaste ö, Tärnö, även i år.

Det visade sig att förra året missade vi hela lördagsunderhållningen. Ekonomiuppgörelsen. Och det är inget man skojar bort. Tydligen.

Kvitton och utlägg samlades in, Anne-Grethe och Maria räknade. Och räknade. Och räknade om. Och räknade. En summa fastställdes som gällde för alla. Förutom för oss från Växjöbor… och förutom för de från Båstad. Nu körde det ihop sig. Nu gällde ju inte summan för alla. Nya summor fastställdes. Pengar samlades in. Några hade missat att ta med pengar vilket var det yttersta beviset för att Anne-Grethes mail ej hade lästs. Vilket hon klart och tydligt påtalade. Pengar skulle delas ut. Nu blev det återigen lite svårt. Lennart blev helt plötsligt skyldig 500 kr. Anne-Grethe idiotförklarades av Maria som stunden efter omyndighetsförklarades av Anne-Grethe. Hon tvivlade på Marias ekonomiska förmåga och var nära att frånta henne allt ekonomiskt ansvar, men kom till sans igen. Leena försökte verka generös och flexibel genom att runda av uppåt på sin ersättning för utlägg i syfte att minska krånglet med växel. Det funkade sådär och hur det hela reddes upp är ännu oklart.

Och om man väljer helgen då klockorna ställs om till vintertid för att vinna en timmes extra paddling, men ändå går upp, äter frukost och startar paddlingen enligt den omställda vintertiden, vilket i praktiken innebär noll minuters extra paddling… då förstår man att det här med plus och minus kan vara lite knepigt, liksom.

Lyckligtvis är ni fantastiska på många andra sätt - också. Tack för en helt underbar paddling. Själv uppskattar jag de fantastiska vågorna som ni ordnat, helt perfekta för en vågnovis som mig. Det kittlar fortfarande i hela magen av lycka. Och jag blir alldeles rörd över att ni tänkt lite extra på min manetfobiterapi och ordnat med alla dessa tusentals maneter som jag fick kela med hela helgen.

Naturligtvis bjuder vi in oss även nästa år!

Erika Heander- en av våra nya medlemmar skriver såhär om helgen:

"Vaknar tidigt på söndagsmorgon. Det är egentligen sovmorgon tack vare omställningen till vintertid men tidigt vaknade jag. Kanske är det för att jag är lite nervös, det är trots allt min första långfärdstur med klubben. Melvin, vår 1-åriga son och klubbens yngste deltagare, har också vaknat och får sin tidiga frukost.. Vi andra väntar på att frukosten ska serveras och gör oss iordning.

Plötsligt är det dags. Kanoterna ska ner, packas, torkas i sittbrunnen och "var tog nu paddeln vägen?". Anne-Grete har stenkoll på saker och ting, paddlar och kajaker. Så det löste sig och nu sitter jag i kajaken. Resten av gruppen är redan sjösatta och klara och väntar på avfärd. Så var det fotstöden som skulle ställas in. Johan hjälper till medan Melvin hålls av mig. Puh, nu är allt klart! Kommer ner i kajaken igen och Jan har paddlat in för att se att allt går bra. Kapellet är på, jag tar mina första paddeltag och där släpper all nervositet! Det blir lugnt och en helt underbar paddling väntar! Skiftande väder, härlig paddling med både vågor, en slingrig tur med vassrugg på sidorna och vågsurf, trevlig lunch och fikastunder och fantastiskt kamratskap där man väntar på varann och har roligt tillsammans. Vilken premiärtur!"

Martin Hellryd från KFÖ har skickat dessa rader:

Ni skötte hela utflykten på ett föredömligt sätt - från planering till genomförande. Tack vare er fick vi alla en härlig upplevelse - med stilla meditativt paddlande till mer adrenalinstinnat i böljorna och däremellan höjdpunkter som vildsvinssafari och vågsurf!

Martin bjuder också på en liten Kofi Annan-historia (eftersom hans sommarstuga ingick i rutten):

Kofi kommer sent hem efter en blöt kväll.

Nane Annan, hans fru, som väntat uppe på honom frågar uppfodrande; Har du haft någon annan?

På bred ghanesisk-blekingskdialekt svarar han; Non-annan?

Carol Vågeteg från KFÖ har skrivit en hel liten berättelse:

För andra året i rad följde jag med klubben till Blekingen för att avsluta långfärdssäsongen. Förväntningarna var höga eftersom förra året var jättebra med glatt sällskap, god mat och som grädden på moset ett strålande väder. Det var alltså ganska svårslaget. Till min stora glädje blev jag inte det minsta besviken. Jag åkte upp på eftermiddagen tillsammans med Marie och Anders för att hinna förbereda innan alla andra anlände. Framåt kvällen så började folk droppa in och stämningen blev bara högre ju fler vi blev i Gula huset. Tillslut var alla på plats och vi åt och drack gott innan det var dags att krypa till sängs så att man skulle vara pigg på lördagen när vi skulle ut på havet. 

Prognosen såg inte så lovande ut innan helgen med hårda vindar och regn men när vi kom ut på lördagen så var det rätt ok väder. Det var perfekt att vi var många så att vi kunde dela upp oss så att paddlingen passade alla olika önskemål. Det gänget som jag hängde med gick inte runt Västra udden utan vi fick istället en lätt och behaglig paddling runt bl.a. Eriksberg. Dagens höjdpunkter var att snacka med mannen som odlade regnbågslax samt fikan som Anne-Grethe hade med till mig. Kladdkaka med crème fraiche och körsbärssås - så gott!

Tillbaka i Gula huset kunde jag konstatera att det finns inte någon dresscode när man är i Blekinge. Det intogs öl i både myskläder, chic morgonrock och i långkalsingar under tiden som ett middagsgäng bakade bullar till varmrätten. Det anmärkningsvärda var att de inte gjorde som en annan som lite oorganiserat delar och rullar efter bästa förmåga, nej de hade med hushållsvåg så att alla bullar vägde exakt lika mycket på grammet. Gott blev det iallafall och det var inget slagsmål om vem som skulle få den största bullen.

Söndagen skulle bli dagen när vi förhoppningsvis skulle få hälsa på Khofi Annan men han hade tydligen inte fått informationen att vi skulle vara i krokarna för han var inte hemma. Även denna dag så delade vi på oss så att alla fick möjlighet att tillgodose sina behov vilket var toppen. Litet minus för ösregnet som någon tydligen hade glömt att avbeställa. Skönt att det bara varade när vi satt i kajakerna och inte när vi skulle rasta.

Summering och lärdomar efter helgen blir: Toppenhelg. God mat. Många skratt. God fördrink på lördagen (tack Paul). Bra paddling. Klarade hela helgen utan att välta trots vågor. Kul att så många som man ej paddlar med i Malmö var med (Båstadsmaffian och Växjö-borna). Det finns långkoksmaskiner. Öronproppar är en bra uppfinning. Vin på PET-flaska smakar faktiskt gott. Anne-Grethe är fikamästare. Lennart måste övertalas att med sin bil och släp hänga med på alla långfärder 2014. Jag måste titta om någon är kvar utanför innan jag smäller igen dörren och går upp till alla andra för att ta fördrink. Man ska inte leka för mycket i hamnen innan man ska ut och paddla för då kan man bli våt. I händelse av vildsvin tätt intill vattnet - skicka alltid någon annan före.

Ja, det var väl det för i år....

Marie G har koncentrerat sig på den viktiga fikastunden:

Lördagens fikastund var perfekt! Efter att ha varit ute och nosat på vågorna vid Västra udden vände vi tillbaka mot lugnare vatten. Efter en stund tog vi oss iland via en vassrugge och klev upp på en klipphäll. Utsikt över havet, trevligt sällskap och smaskiga morötter gjorde att allt bara kändes så skönt. Detta ska jag leva på tills nästa långfärd!

Till slut bidrag från oss två som var ansvariga för långfärden.

Maria Dahlin slår till med en limerick minsann:

Arton paddlare från KFÖ
Och trenne dito från Helgas sjö
Fick äta dragen gris
Lagad på Hipsters vis
För att klara paddling i Baltisk sjö


Kram
Mia

Mina tankar kring paddlingen -och massor med bilder - hittar du på min blogg (klicka på länken!)

http://anne-gretheholt.blogspot.se/2013/10/21-paddlare-pa-var-sena-hostpaddling-i.html


Stort tack till er alla för era bidrag - och för en härlig långfärd!

Anne-Grethe Holt.