LYXPADDLING I ITALIEN

Fredag 25/9 - samling i Agropoli

Carol och Anne-Grethe hade lyckats ta sig till Agropoli dagen innan, så dom hade hunnit gå runt och kolla lite på stan innan de övriga började anlända vid tvåtiden. Kajakerna kom och vi fick hälsat på Peter, ägaren till firman vi valt. Vi tog en lite blåsig tur för att vi skulle få känna på kajakerna och den utrustning som vi hade tilldelats. Kajaker utan varken skädda eller roder kan ibland vara lite utmanande, men det var vad som bjöds.

På kvällen startade vi med en välkomstdrink och massor med tilltugg tillsammans med Peter, för att senare äta en god middag i hotellets restaurang. Vi sov nog alla gott den natten, mätta och belåtna.

Lördag Agropoli - San Marco di Castellabate

Lugn morgon men när vi gav oss iväg vid tiotiden hade det blåst upp en hel del och många fick kämpa med kajakerna i sidovinden. Efter ett par stopp på stränder med surfvågor var det dags för rådslag.

Skulle vi fortsätta runt udden och få en lång sträcka utan möjlighet att komma på land, och med mer vågor och vind? Nej det skulle vi inte bestämdes det. Den italienska synen på säkerhet var lite annorlunda än vår visade det sig också. Vi paddlade därför tillbaka till stranden som vi hade varit på innan och där fanns det en väg och möjlighet att hämta upp kajakerna. Fast Peters kompisar verkade vara väldigt upptagna denna dag, så det blev många telefonsamtal och lång väntan. Men vi badade och åt lunch och njöt i solen medan Peter kämpade med logistiken. Till slut kom i alla fall två bilar som körde oss till San Maria de Castellabate, en trevlig liten by där vi åt glass och promenerade längs den mysiga strandpromenaden till San Marco de Castellabate, innan en ganska lång stigning upp till hotellet. Det blev liksom längre och lägre ju längre som vi gick. Hotellet Hermitage var supertrevligt men vi kom ju dit ganska sent så vi hann inte utforska området så mycket. Det blev middag och sen var det viloläge som gällde.

Söndag San Marco de Castellabate - Agnone

Morgonen startade med fin utsikt från det högt belägna hotellet och vi fascinerades över äggkokaren där alla kunde bestämma hur sitt eget ägg skulle kokas. Som tur var hade Anne-Grethe erfarenhet från en sådan tidigare och kunde instruera.

Vi åkte i två bilar till hamnen (Carol fick klämmas in i bagaget för att vi skulle få plats…). Efter en snabb genomgång satte vi oss i kajakerna och skulle ge oss av. Vår guide Peter kom i sista stund på att han saknade flytväst, och vi övertygade även honom om att det var bra om säkerhetsutrustningen fanns i sista kajak och inte längst fram hos honom själv. Vinden tilltog efterhand, från att varit nästan stiltje vid frukosten, och blev lite utmanande, snett bakifrån. Vi gjorde ett snabbt stopp vid Licosa, och blev där lovade lugnt vatten så fort vi passerat udden vid Punta Licosa, vilket stämde bra. Lugn och skön paddling i nästan stilla vatten. Utsikt över vackra pinjeskogar.

Måndag Agnone - Marina di Casal Velino

Frukosten startade kl. 7.30 och det var sju hungriga paddlare som vandrade till det café där vi skulle äta. Det var italiensk frukost, dvs croissant som ankom 8.00 och cappuccino. De hade juice som man kunde köpa också men sen var det slut. Då dök superhjälten Bo upp med en shoppingpåse fylld med bröd, yoghurt, skinka, tomater och frukt. Många såg väldigt lättade ut.

Dagens paddling började på riktigt lugnt vatten vilket var skönt så man kunde kolla den fantastiska omgivningen. Redan när de flesta mest bara börjat känna sig uppvärmda så förslog Peter att vi skulle stanna och ta ett bad. De fyra paddlare som var längst fram skrek unisont NEJ! Det bidde inget bad utan första stoppet blev i Acciaroli. Vi gick förbi huset där Hemingway bott. Givetvis så finns det många som menar att det var just i Accaroli som han fick inspiration till boken Den gamle och havet.

Lunchstoppet blev i byn Pioppi. Det ringer kanske inga klockor när ni läser det, men det var faktiskt här som termen Medelhavsdiet föddes. Amerikanen Ancel Keys, kardiovaskulär doktor, kom hit och studerade folks matvanor eftersom invånarna levde så länge. Han kom fram till att det var kosten om vilken han skrivit flera böcker. Han levde resten av sitt liv i Pioppi och dog där 2004 - 100 år gammal!

Mat skulle vi ha och det var antingen pizzabitar, som vissa fick kalla och andra varma. Det var också ett gäng som hittade en restaurang och där serverades bläckfisksallad minus sallad, för den hade tagit slut. Det blev grillade skivor av zucchini istället.

Mer eller mindre mätta och belåtna hoppade vi i kajakerna för att paddla den korta sträckan som vi hade kvar till Marina di Casal Velino. Kvällens middag var nog den mäktigaste som vi fått hittills. Det var en antipasto, sen kom det en stor pasta med skaldjur och tomater. Alla var jättemätta efter det och väntade bara på desserten. Och det kom….. en huvudrätt med friterade små räkor och calamares samt sallad. Vi hade totalt glömt att det skulle komma en sådan, men ordentliga som vi är så åt vi alla lydigt, så mycket som vi orkade. När frågan senare kom om dessert, så var det åtta mätta paddlare som ville ha frukt, ingen tiramisu efter all mat tack!

Tisdag Marina di Casal Velino - Pisciotta

Nu skulle vi byta guide så Luigi skulle guida oss vidare. Han bor själv i Pisciotta och kan området som sin egen ficka, så det var mycket som han berättade för oss. Dagen startade med ett spegelblankt hav, Medelhavet levererade och uppfyllde alla våra förväntningar. Vi rundade en udde med grönska och dramatiska klippformationer. 

Vi siktade ett hus byggt av drivved som guiden Luigi berättade, hade byggts av en man som ”annekterat” lite mark för sina odlingar. Några grisar och höns kompletterade hans hushåll. Terrängen var så oländig att dottern fick gå till fots varje dag till skolan.

Lunchen avnjöts med en typisk lunchrätt - Fraselli - krispigt bröd täckt av tomat och olika fiskkonserver som svärdfisk, småfisk eller lax. En liten öl kompletterade menyn, gott!

Därefter fortsatte vi paddlingen till Pisciotta. Vårt boende låg i den gamla byn uppe i bergen, en kilometer rakt upp. Sättet att ta sig dit varierade mellan buss, lunkande och språng. Väl framme välkomnades vi av minst fem katter och Luigis mamma som visade oss våra unika rum i en borgliknande byggnad med flera hundra år på nacken. Mycket personlig inredning, men med alla moderniteter (dock ingen hiss). På vägen upp såg vi olivodlingar snart färdiga för skörd. Området har flera hundra år gamla träd, men antalet presserier har minskat och så även skörden pga. vattenbristen. Det hade inte regnat sedan april i år.

Luigi tog oss på kvällen med på en guidad promenad genom hans stad. Vi vandrade upp genom den gamla staden i trånga gränder och uppför ojämna trappsteg. Det fanns gott om kapell från olika tidsepoker. Staden har 1000 invånare. Middagen var utsökt med mycket fisk och grönsaker. Glassen intogs därefter på en traditionell Gelateria, varefter vi rullade hemåt till vår ”borg”.

Onsdag. Pisciotta - Palinuro

Vi fick en fantastisk frukost, yoghurt med solrosfrön och nötter, därefter hembakat bröd med buffelmozzarella och hemmagjord marmelad. När vi var klara och Luigi hade kört ner vårt bagage till en plats där de kunde hämta den så fick vi en promenad ner till kajakerna i hamnen.

Vi paddlade längs sandstrand i spegelblankt vatten. Tillslut gick vi in i en liten hamn, tidigare en liten fiskeby, men det som påminde om detta var endast en byggnad som fungerat som tonfiskfabrik. Åt fantastiskt goda pizzor, bl.a. tonfiskpizza med citron och squashpizza med sardeller. Det hela avslutades med en len frisk och läskande citronsorbet, godare än vad vi hade smakat tidigare och vi hade hunnit testa många gelato innan.

Efter en utdragen och behaglig lunch gjorde vi en kort paddling till Grotta Azzurra som vi paddlade in i. Grottan som är stor nog att rymma hela gruppen lyses upp underifrån via en tunnel som mynnar under vattnet, och vissa tider på dagen lyser vatten i stora delar av grottan upp av ett klarblått sken som ser magiskt ut.

Förflyttningen till hotellet skedde med skjuts från hotellets lilla buss eller till fots beroende på preferens, och framme på hotellet visade det sig gå i olika färgteman (t ex gult eller rosa). Middagen på hotellet inleddes med skaldjursrisotto för de flesta och därefter valdes olika rätter, t ex fiskfilé med tillbehör.

Torsdag Palinuro - Marina di Camerota

Denna morgon skulle vi få en ny guide, eller vi trodde från starten att han skulle komma kvällen innan, men ingen kom. Receptionen meddelade oss att han hade kommit till hotellet, men eftersom denna grupp intar frukostmatsalarna tidigare än den mest pigga italienare, så var ingen kvar där när han kom. Men Enrico, som guiden hette, var på plats i hamnen när vi kom dit så allt var frid och fröjd. Enrico visade sig vara en duktig paddlare med bra säkerhetstänk - fast gällande det engelska språket hade han lite att jobba med. Första stop blev Enricos favoritplats för bad och paus, vilket var en fin liten vik.

Enrico kunde verkligen sin kust och han ledde oss in i grottor, bakom små klippor och in i små vikar. Det var helt klart den mest spännande paddlingen som vi hade haft dittills, om man nu inte räknar vågor och vind som spännande. Lunchen tog vi på ett ställe som låg på stranden och fortfarande var öppet. De flesta ställen var stängda och många höll på att montera ner dem. Tur att Enrico visste att just denna var öppen. God mat fick vi också. Carol, Helen och Bo beställde melon och skinka och det var de rikligaste portioner som vi hade sett. Mätta och glada kunde vi sen fortsätta vår etapp. Vi fick på eftermiddagen mer vind, så då var det till att jobba med högerhanden igen för att hålla rätt kurs.

På eftermiddagen kom vi fram till Marina di Camerota där vi blev upphämtade av en liten buss som skulle köra oss till hotellet. Vana som vi är, så sökte vi alla efter bilbälten, men de existerade inte på de flesta platser och när någon hittade ett fungerande så fick han onda ögat av föraren och fick ta av det igen. Fram fick man åtminstone bälta sig, så Calle och Helen som satt fram fick göra det. Jag höll på att glömma att det fanns värre öden än att sitta på obältat säte, vår guide fick slåss om plats med paddlar, påsar och väskor i bagageutrymmet.

Hotellet var lite utspritt med olika hus i två plan, så att alla kunde sitta ute på sin privata lilla uteplats eller balkong. Ännu bättre var att alla rum hade torkställningar, så att vi kunde hänga ut alla våra blöta kläder. Vi var några som hann ta en liten promenad också, men vi hann inte se så mycket eftersom vårt boende låg i utkanten av staden.

Middagen den kvällen bjöd på fisk och skaldjur, som på de flesta andra ställen, men mest uppskattad blev nog ”Skepparens gryta”, både för själva presentationen och för innehållet när vi hade gjort hål på det bröd som låg som ett lock. Mycket gott!

Fredag Marina di Camerota - Scario

Frukost som vanligt och vi kan nog konstatera att generellt så har vi fått ok frukostar. Den italienska frukosten består av cappuccino och kakor samt bakverk, men de flesta ställen har haft yoghurt, flingor eller dylikt plus bröd och pålägg.

Vi skulle inte kunna köpa vår lunch längsmed dagens etapp, så det blev ett stopp vid ett bageri/café på vägen till hamnen för att kunna köpa färdiga mackor och dylikt. När vi sen kom ned till hamnen så väntade kajakerna och ett lugnt hav.

Det var som dagen innan kul paddling längsmed höga klippor, små stränder och ett marint naturreservat. Enrico fick också lite skäll av kustbevakningen eftersom de inte tyckte att man ens fick paddla genom reservatet. När Peter senare fick höra det så blev han rätt sur. De har hela sommaren kontaktat dem för att de skulle komma ut och hantera alla motorbåtar, många vattenskotrar, dykbåtar med mera, och de har aldrig visat sig ute på havet, men nu när säsongen är över och det knappt är några ute, då kommer de.

Vi skulle ha tre stopp denna sista dag, som också skulle bli den längsta etappen med 18 km. Första stoppet var en liten öde strand men minsann om det inte fanns en blommande oas med fik om man hittade och följde en liten stig några meter upp i skogen.

Nästa stopp hade Enrico också förberett, så på en annan strand, där hade han avtalat att det skulle vara öppet i baren som låg gömd bakom en massa buskage. Där fanns inget att äta, men kallt vatten, läsk eller öl för den törstige. Vakthunden Rambo hade vaknat till när vi gick ner till kajakerna, så vi blev jagade och fick jobba hårt för att värja oss.

Till slut kom vi fram till Scario, vårt slutmål, och kunde parkera kajakerna på stranden så att Peter sen kunde hämta upp dem. Det blev städat ur kajakerna, kastat lite kläder, trasiga sandaler och lite sådant  innan vi promenerade upp till vårt hotell. Rummen var helt ok, men det bästa var de stora terrasserna som tillhörde de olika rummen. Vi hade kunnat spela tennis till exempel mellan rummen eller övat hinderlöpning.

Eftersom vi hade ganska lång tid tills middagen så blev det lite promenerande för en del av deltagarna och shopping i butikerna i hamnen. Tillbaka på hotellet så blev det en drink på terrassen, men kyparen var lite eljest så det tog lite tid. Spritz och liknande kunde vi glömma också, för de hade inte ingredienserna för att göra det, vilket kändes lite märkligt när de både hade Limoncello och prosecco. De som köpte prosecco fick minsann öppna den själv, han satte bara ner ett gäng glas och flaskan och sen försvann han.

Maten var iallafall god och Peter mötte vi till middagen. Han hade massor med frågor om hur vi upplevt turen m.m. Till slut så var det dags och gå och knyta sig.


Lördag - Var ska alla ta vägen?

Lördag morgon så var det som alla andra dagar gemensam frukost, denna gång ute på terrassen. Vad skulle nu alla passa på att se innan de åkte hem? Paestum med de gamla grekiska templen var det många som ville besöka, så efter en transport till Policastro där vi kunde hoppa på ett tåg, så var det många som klev av i Paestum. Några åkte vidare till Neapel och med där tar väl vår resa slut. Det har varit en fantastisk resa och vi har alla fått många minnen att se tillbaka på. 

Vi paddlade sammanlagt ca 105 km, det var ju lyxpaddling så fokus låg mera på att uppleva och njuta av natur, kultur, mat och dryck än att tillryggalägga distans.

Paddlade gjorde Anne-Grethe, Boel, Bo, Calle, Carol, Helen, Metta och Torleif och alla har hjälpt till med denna text.

Foto: Torleif, Helen, Carol och Anne-Grethe.