Vi var ett litet gäng som gav oss av från olika håll i tre bilar till den södra spetsen av Raslångan på gränsen mellan Skåne och Blekinge. Resan blev oväntat längre än vi trodde eftersom grusvägen som leder de sista fem kilometrarna till sjön var först full med parkerade bilar, sedan folk till fots, och till slut en avspärrning. Det var rally i skogarna och det verkade som om hela Olofström var på plats. Vi fick backa en halvkilometer och köra en lång omväg till iläggningsplatsen.
Vi var sex kajaker som paddlade en kort sträcka innan en lunchpaus genom mycket grunda passager med rallybilar som bakgrundsmusik. Vi bestämde oss att paddla till Blankavik längst i norr där det skulle finnas en fin lägerplats. Med vinden i ryggen följde vi den östra stranden och njöt av övergången från Skåne till Blekinge med vackra skogar och släta sten häll. En flak sådan blev perfekt för en sensommar solsiesta och skön lat stund.
Vi var sex kajaker som paddlade en kort sträcka innan en lunchpaus genom mycket grunda passager med rallybilar som bakgrundsmusik. Vi bestämde oss att paddla till Blankavik längst i norr där det skulle finnas en fin lägerplats. Med vinden i ryggen följde vi den östra stranden och njöt av övergången från Skåne till Blekinge med vackra skogar och släta sten häll. En flak sådan blev perfekt för en sensommar solsiesta och skön lat stund.
Det var en ganska slapp paddeldag överhuvudtaget trots en försenad start. Vi drev med vinden, kollade på havsörn och sneglade på möjliga lägerplatser ifall vår planerade övernattningsplats var upptagen av de många danska bilcampare som verkade har kommit över helgen. Blankavik var rymlig däremot och vi hade gott om plats för våra tält med lugna grannar från Danmark och Tyskland. En kort paddeltur innebär lite packning så vi hade fyllt tomrummen i kajaken med vedbalast. Efter en traditionsenlig god KFÖ matlagsmiddag samlades vi vid elden medan det skymmade och spåkvinnan Maria varnade att ett åskväder skulle förkorta en skön kväll. Hon hade rätt, med råga. Det kom ett reellt skyfall och åska som lät som om det var precis ovanför tältduken.
Nästa morgon var höstvacker stillhet med en tunn dimma som steg från vattnet och drev in mot mitten av sjön. När vi kom iväg var det en härlig och solig paddelmorgon och vi planerade att paddla söderut och utforska de nordvästra delarna av sjön. Åskmolnen började snabbt visa sig igen och vi hann precis komma i land vid Havuddens vindskydd när regnet började. Vindskyddet var full av sovande bakfulla danskar så vi tog skydd under deras tarp framför en bioduk, som man gör, medan skyarna öppnades och blixten slog till igen.
Det dröjde ganska länge innan stormen drog vidare, och enligt prognosen var det risk för en omgång till. Vi bestämde därför att det vore bäst att ta en lugn paddling mot bilarna istället. På väg till lunchrasten öppnades skyarna en gång till, men denna gång utan åskan. Vi njöt av paddlingen genom hårt regn som studsade upp i silverkulor från sjön.
Det var en av de lataste turerna vad gäller både takt och avstånd, men en mycket härlig sensommarpaddling i en vacker sjö.
Med på turen var Mia, Ulrike, Anna-Lena, Maria, Torsten och Trevor
Text: Mia
Foto: Anna-Lena och Maria
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar