Välkomna till Helgelandskusten!
I KFÖ räknar vi alla utfärder som långfärder men med jämna mellanrum gör vi längre mer spektakulära resor. Förutom alla pärlor i Sverige och Danmark har paddlare från klubben varit i Wales, Kanada, Sardinien, Venedig, Nærøyfjorden, Kroatien, Grönland och nu var det alltså dags för den mytomspunna Helgelandskusten.
Helgelandskusten ligger i Nord-Norge och det är låååångt dit. Tre dagar upp och tre dagar ner skulle körningen ta hade vi bestämt eftersom vi skulle köra genom fina områden och ville se lite på vägen.
Efter lite påhopp och avhopp blev vi 12 paddlare som gav oss iväg. Avfärd från klubben fredag morgon för dom flesta, som vanligt lunch i Laxbutiken och som första övernattning hade vi valt Tangenodden camping vid Mjøsa - som är Norges största sjö. Det blåste friskt vid sjön men vi fick upp tälten och njöt av "kjempegod pizza" både som middag och frukost.
En mycket bra start och sen blev det bara bättre. Norge levererade, vi besökte Ringebu stavkyrkje, åt lunch och kollade stadslopp i Otta, körde Kongeveien över Dovrefjell, fascinerades av Magalaupe fors och den mäktiga Nidarosdomen i Trondheim.
Nästa camping blev i Verdal och hette något så poetiskt som Soria Moria. Här var det lite festligheter på gång men dom uppförde sig ganska bra och nästa dag kunde vi njuta av Formofossen innan vi anlände Nord-Norge där vi i Mosjøen sjøgate kunde testa den lokala specialiteten Lefsa med gumme.
Efter tre dagars bilfärd där vi roterade i bilarna för att lära känna varandra bättre eftersom det var ganska många nya medlemmar med var vi till slut framme vid Polar Camp i Tonnes där vårt äventyr skulle börja.
Åsa fyllde år denna dag så det blev både sång och tårta.
Text och foto: Anne-Grethe.
Paddling dag 1:
Efter frukost på campingen så packade vi bilarna och körde till den strand som Anders och Olle hade rekat dagen innan. Medan vi packade kajakerna så skickade vi upp Anne-Grethe till närmsta hus för att kolla om vi kunde ha bilarna kvar där de stod under tiden vi var ute, och hon kom tillbaka med att det var ”kjempegreit”.
Så efter att ha fått ner all maten, och prioriterat vilka av ”bra att ha”-prylarna som trots allt ändå fick plats i kajakerna, så gav vi oss iväg. Vårt stora mål nu var Lovön som vi kunde se i horisonten, men ända dit skulle vi inte komma på en dag så vi började med att sikta söderut.
Och vi fick direkt bekanta oss med känslan av att paddla i havet omgivna av ett fjällandskap. Vi paddlade i en timmes tid, åt lunch på en sandstrand i strålande sol, och fortsatte sedan mot dagens mål som blev Varöya.
Där hittade vi ännu en sandstrand och slog läger runt om på gräsfälten och klipporna. Och här fick vi också börja vänja oss vid tidvattnet som gick 2 m upp och ner, och att bära kajakerna långt upp på gräset så att de säkert skulle ligga kvar även nästa morgon.
Text och foto: Anders förutom sista bilden som Anne-Grethe tagit.
Paddling dag 2:
Lugna vindar och mulet på morgonen. Kom iväg allihop strax efter nio.
Vi hade två längre överfarter innan vi nådde den ön Kvitvaer med sina vackra korallstränder. Där hade vi dagens första paus.
Havet bjöd på vågor, som dock var betydligt snällare än vi förväntat oss.
Ulrike och Bengt navigerade oss sedan vidare till Relöya och lunch på Storrossöya.
Resten av dagen fortsatte i motvind tills vi till slut hittade tältplats på Svenningen, några distans NÖ om Lovund.
Vi la märke till att fyrar kan se väldigt olika ut i Norge och att havsörnen är vanlig här längs kusten.
En enkelbeckasin visade upp sig över tältplatsen strax före läggdags. Dess märkliga ljud kommer av att stjärtfjädrarna vibrerar när de störtdyker. Förtrollande.
Två tält klipptältade.
Gonatt
Text och foto: Åsa.
Paddling dag 3:
Härligt att vakna till omisskänneliga läten av rovfåglar! Vi hade skådat havsörnar föregående dag och det kändes rimligt att anta att det var dem vi hörde genom tältduken.
Till frukosten tyckte vi oss få det bekräftat när två majestätiska havsörnar flög över oss där vi satt och njöt av dagens första mål. Turledarna gjorde sitt bästa för att kolla vilket väder vi kunde förvänta oss till vår överfart till Lovund. Detta var dock ingen lätt uppgift då i princip varenda källa de vände sig till uppgav olika väder och skilda vindstyrkor. Iväg gav vi oss i alla fall och hoppades på det bästa.
Tur med väder, vindar och farledstrafik hade vi och nådde vårt mål redan till lunchtid. En sydvästlig vind hade nog friskat i en smula medan vi gick norr om Lovund och när vi nådde fram till att se öppet hav såg vi imponerande bränningar, så pass imponerande att vi stannade på en lägerplats på nordsidan av ön i stället för att försöka runda udden till den plats som från början var planerad.
Men det gick verkligen ingen nöd på oss vid den plats där vi hamnade! Där fanns både vindskydd och eldstad. Fina badklippor och kristallklart vatten att både snorkla och fiska i. Nära till det lilla samhället hade vi också! På eftermiddagen promenerade vi dit, hittade en detaljerad karta över ön, noterade var puben fanns, handlade lite i affären samt spanade in ett museum som vi ville stifta närmare bekantskap med under öppettider. På hemvägen gick vi upp en liten bit för berget till en plats avsedd för Lunnefågelskådning.
Mot kvällningen pratade vi om vem som ville göra vad under vår kommande vilodag och la upp en lös plan för aktiviteterna innan vi somnade, mycket nöjda över att ha kommit fram till en av de öar vi hade siktat in oss på inför vår resa.
Text och foto: Babe.
Dag 4:
Hela dagen tillbringades på Lovund, och de flesta passade på att ta sovmorgon när tillfälle gavs, och njöt av en långsam frukost. Några gav sig dock iväg mot toppen av berget tidigt, men det visade sig att vägen mot toppen var mindre tillrättalagd än väntat. Det skulle kräva mera tid, dricksvatten och riskbenägenhet än någon av de som gav sig ut ville satsa så ingen nådde toppen.
Resten av dagen ägnades åt varierande aktiviteter i olika grupperingar. En del njöt av den vackra naturen genom att vandra och pausa i egen takt, medan somliga snorklade. Andra fiskade och drog upp flera fina exemplar, men en fångade sitt eget finger på kroken vilket dock opererades raskt på plats. De kom hem med 6 fina fiskar av varierande slag.
Efter lunchen gick en grupp för att besöka Helgeland Museum - Lovund Båten museum, med engagerad guide som glömde stänga när det var dags i glädjen över att ha så intresserade besökare.
De som inte var lika långt komna med sina sysslor åt senare lunch. Många utnyttjade att det finns en välsorterad butik på ön genom att komplettera matförråden eller bunkra godsaker, och en del fick en varm dusch också.
Det blev också bra med tid för samtal, vila och vad man i övrigt kände för på em. Sedan bjöd Ove på utsökt nygrillad fisk och Ulrike på delikata rörtångsplättar som förrätt. Sedan avtågade alla till Emaus pub och blev väl förplägade med lokal öl, fish & chips, fiskburgare, pizzor, etc. i den fina lokalen med hänförande utsikt, och gick så småningom belåtna hem till vårt läger.
Text och foto: Torleif förutom bilderna från muséet som Anne-Grethe har tagit.
Fredag, dag 5
Efter vilodag på Lovund var det dags att lämna lunnefåglarna och den gröna ön och dra österut. Vinden hade vänt och var ostlig så det blev överfart i motvind, sol och med en vidunderlig utsikt. Framför oss hade vi Svartisen och vackra fjäll som glänste i solen. En och annan havsörn passerade på låg höjd. Vi tog en lång lunchpaus och en kort eftermiddagsfika innan den sista överfarten till Kvittvær, en liten fin ö med kritvita stränder. Vi fick en finfin lektion i ätbar tång av Ulrike, som också tillagade tång som alla fick smaka. Fantastiskt gott! På kvällen tilltog vinden och vi kurade ihop oss under tarpar som vi kämpade med att hålla sig stående. I vårt matlag lagade Ove en mycket god fläskpannkaka. Helt magisk dag med storslagen natur.
Text och foto: Maria
Dag 6 vaknar vi upp till fint väder. Siktet är inställt på en lång dag i kajakerna men kanske inte riktigt så lång som det kom att bli.
Eva och Robert stod för dagens navigering. Vi startade dagen i västlig riktning, med en överfart på 4,7 km från Kvitvear till Onøya. Sedan riktade vi om kajakerna mot Norr och passerade Svinøya. Här hamnade allt fokus på vadsom fanns under ytan. Det var som att paddla i ett akvarium och gruppen fick se och uppleva både sjöstjärnor, maneter, tång, fiskar och tumlare.
Färden gick vidare genom Lurøysundet, där vi stannade vi för lunch. Matlag röd tog sig en middagslur och några av oss andra badade i det klara vattnet.
Turen fortsatte sedan upp mellan yttre och inre Kvarøya, där vi fått rekommendationer om en bra tältplats, men ”den bästa tältplatsen” lyste med sin frånvaro så gruppen samlades för nya beslut. Vi kände oss hyfsat fräscha trots 24 km paddling och eftersom de yttre förutsättningarna var gynnsam, ställde vi in siktet mot norra Hestmona, och en liten ö vid namn Lamøya. Turledarna tog över navigeringen och tog gruppen till slutmålet via en vattenpåfyllning i gästhamnen på norra Hestmona.
Vi anlände till lägerplatsen vid 21.30 och gänget kunde få mat och ta ett välförtjänt dopp efter 36,5 km paddling! Nu skulle man kunna tro att vi skulle ta det lite lugnt kommande morgon, men inte detta gäng. Turledarna bestämde att vi skulle vara klara för avfärd kl. 08.00 för att hinna göra några längre passager före den utökade vindökningen. Detta var gänget så klart med på så nu blev det GOD NATT.
Paddling dag 7:
Vårt episka uppdrag var att nå den avlägsna Rødøya där de mytomspunna figurerna Bengt och Åsa väntade på oss. Med ett fågelperspektiv på ca 17 km framför oss hade vi en sträcka att tampas med. För att undvika den elaka nordanvinden som hotade att ställa till det senare på dagen, ställde vi våra väckarklockor på gryningen - 6.00 - med målet att sätta oss i kajakerna klockan 8.00.
Ove, stackaren, hade haft en del sömnlösa nätter och äntligen fått sig 6 timmars vila. Wohoo !
Vid 08.15 äntligen kastade vi loss från den lilla paradisstranden på ön norr om Sälsøya där vi även hade fyllt våra vattenförråd dagen innan vi slog läger.
Olles axel började dagen med att gnälla, men med diverse magiska preparat och en grönlandsinspirerad paddel fick han en crash course i grönlandspaddelpaddling av Ove och Anders. Vi bogserade honom i olika team, för att få med Olle ända fram till vårt slutmål. Först tog Robban rodret, sedan kom Maria och Eva, därefter Ove och Robban, och till sist Babe och Robban. Maria, rookie på bogseringsfronten, sken som en sol och krävde att ögonblicken skulle fångas på bild och video.
Efter en välbehövlig lunch och en obligatorisk powernap kastade vi oss återigen ut på vattnet för att paddla den sista kilometersträckan till vår lägerplats på den urgammal Rødøya, befolkad sedan stenåldern.
Med kajakerna tryggt uppdragna på land och tälten resta, kunde vi äntligen koppla av, fixa kvällsmat och utforska omgivningarna. Olle snubblade över en hytte med panoramautsikt över havet. En trasig kikare och en nedgången grill fångade snabbt Oves och Olles uppmärksamhet. Med ett skrattligt infall började de busa med kikaren, utan att avslöja sin lilla plan för någon annan i gänget.
Eva hade lyckats sniffa upp en öppen restaurang i byn för söndagskvällen och vi red iväg på våra "apostlahästar" för att avnjuta en välförtjänt öl. På vägen spanade vi även ut var vi skulle börja vår expedition till toppen av Rødøya via de sherpabyggda trapporna.
Väl hemma var det godnatt utan dröjsmål, efter ännu en dag fullspäckad med äventyr och upptåg!
Text och foto: Ove.
Dag 8 var tänkt som en fritt valt arbetesdag, som att kajka runt lite lugnt bland öarna, fiska, vila eller promenera. Nu visade det sig att alla som inte hade någon form av hinder som knä, rygg eller höjdrädsla var sugna på att klättra upp på toppen av Rödöja. Vi hade fått tydliga signaler att denna topp skulle vara betydligt lättare att komma upp på än Lovund, som jag och Olle fick ge upp ambitionerna om några dagar tidigare. Och i stort sett stämde det – bortsett från de sista 20 meterna som var ganska läskiga. Så ända upp på toppen kom många av oss och belönades med en utsikt som gick utanpå det mesta. Vädret var fint så hela skärgården öppnades upp för oss, inklusive stupen åt båda hållen den sista biten….
När vi kom tillbaka hade Babe och Maria fångat en massa fisk, torsk, sej och något annat okänt. Med lite komplettering från Robban och Olle hade vi tillräckligt för en hel middag till hela gänget. Så under ledning av eldmästare Ove blev det eld och grillning och ätning under resten av kvällen, samtidigt som vi alla längtansfullt spanade ut över havet i den fullt realistiska förhoppningen att se en gigantisk valsvans bryta vattenytan. Men det sket sig, istället var det andra fenomen som tog vår uppmärksamhet – Knott och regn. Men som tur var fanns det en mysig liten hytte som vi kunde sitta i och fortsätta vår fruktlösa spaning.
Text: Bengt. Foto: Torleif.
Dag 9:
Det hade blivit dags att säga hejdå till Rødøya och temporärt även till Åsa och Bengt, som vi skulle träffa igen i Tonnes nästa dag. Efter en morgonsamling gav vi oss iväg, ledda av dagens duo Maria och Torleif, som gjorde ett strålande jobb och guidade oss rätt hela vägen.
Vi började västerut förbi det tursamma fiskestället och genom den mysiga skärgården som vi hade sett från ovan dagen innan. Tanken var att runda Voksholmen längst västerut, men om det nu var toppturen som kändes i kroppen eller så det lite kyligare och ruskiga vädret, men gruppen kände sig inte fullt så äventyrlig denna förmiddag. Istället blev det en liten bensträckare i en sandig vik rakt in. Där spanade jag genast in fin, stor havssallat på botten, som var lätt att nå nu när vattnet inte stod så högt. Såklart passade jag på och plockade med mig några nävar, som jag gjorde biffar av på kvällen för alla att smaka – de blev goda och matiga och fick höga betyg rakt igenom. Det är alltid lika kul att introducera paddlare till mat på tång!
Från denna stopp gick det raka vägen söderut. Efter en del kryssande mellan öarna och ett något större hopp började vi spana efter en lunchplats, som återigen blev en fin sandstrand. Vattnet var på väg att stiga – till vår förvåning även mellan oss och kajakerna, då vattnet började tryckas upp i en liten sänka. När de sista klev in i båtarna låg de bara kvar på en pytteliten sandbänk – man får verkligen hålla kolla när man paddlar i tidsvatten!
Nu var det bara två lite större hopp söderut kvar till vår lägerplats, som vi hade fått tips om av Åsa och Bengt. Platsen låg skyddat mellan två motsatta vikar, och det fanns fina vyar åt båda håll. Många passade på att bada, och vissa spanade visst in en säl – men efter en titt i kikaren blev den avslöjat som mig, som hade gett sig ut på en liten snorkeltur.
Dagen slutade med några regnskurar, och Ove var snabb med att sätta upp en tarp precis brevid sitt tält – till glädje för Olle som i princip kunde ha fått maten serverad i tältet.
En andra tarp kom upp bredvid så alla matlag kunde laga middagen i det torra. Lite vemodigt var det då detta var vår sista middag ”ute”, innan vi skulle tillbaka till campingen i Tonnes och sen hemåt. Lite paddling återstod, men vi var redan eniga att vi hade haft en helt fantastiskt tur.
Text: Ulrike
Foto: Ulrike, Anders och Anne-Grethe.
Onsdag och vår sista dag på havet fick vi en lugn och fin paddling tillbaka till Tonnes.
Vi passerade polcirkelmärket, Ove och Babe fick testat rollen och när vi kom på land blev det så varmt att några valde att äta lunch i skuggan mellan bilarna.
På Polar Camp blev det öl och fotboll, vi lärde oss skala räkor och fick en härlig avslutningsmiddag för hela gänget!
Text och foto: Anne-Grethe.
Hemresan dag 1
Dag ett på hemresan påbörjades på Polar Camp där vi ju också hade sovit natten innan det var dags för oss att ge oss ut på havet. Jag hade hoppat in i Oves bil som tog oss raka vägen till Mo i Rana där vi handlade lite. Ost var tydligen det nya heta och alla flockades kring ostdisken, varför kopplade jag aldrig riktigt.
Ungefär 40 mil av resan skulle bli grusväg så vi började köra och jag var glad att jag befann mig i en XC70 och inte en Kia hybridbil eller MiniCooper (även om de klarade sig förvånansvärt bra på gruset). Paus blev det såklart och en sådan genomfördes vid trappstegsforsen där jag i alla fall gladdes åt den svenska norrländskan som kändes lite mer hemma än norskan även om den alltid uppfattas som väldigt glad. Kanske lite för glad ibland. Efter mycket grus hamnade vi i Gäddede där vi stoppade i oss en massa mat för att sedan ta en liten detour till Hällseåfallet som mot ravinens väggar utgjorde en väldigt fin bild.
Vi skulle en bit till och även om jag i ärlighetens namn aldrig förstod var Vildmarksvägen började eller slutade så körde vi nog på den någon gång under dagen i alla fall. Vår björnspotting-tur kom dock att handla lika mycket om björnar som filmen Trainspotting gör om tåg och vi förblev utan ett nära möte med björn. Sent på kvällen kom vi fram till Strömsunds camping där vi snabbt slog upp tälten och däckade illa kvickt.
Dag 2 av hemresan
Dag två på hemresan hoppade jag in i Marias bil och sov i princip hela förmiddagen. Trots att den nyss nämnda ägaren till den blå Volkswagen vi körde insisterat på sina bristande kunskaper i navigering under hela paddlingsturen kom vi fram både till Östersund för fika och Sveg för lunch utan några som helst bekymmer. Efter lunch bytte vi av varande vid ratten och Dunderklumps-landet väntade och vi körde förbi både jormstigar och kända vattenfall. Efter det blev det dags för Mora där jag och Maria körde lite i cirklar men lyckades ändå få en glimt av Vasaloppets målgång, andra stannade till och med helt för att ta en ordentlig titt på porten. Campingen och dagens färdmål var Hammarö i Karlstad som bjöd på en väldigt mysig kväll utan så värst mycket mygg, pizza vid Vänern och en mer och mer förståelig svenska. Innan vi kom dit hade den blå faran dock i uppdrag att köpa present till ledarna varav två även skulle inom kort vara födelsedagsbarn så det blev prinsesstårta till hela slanten. Matkoman såg till att försätta i alla fall mig i en djup och god sömn.
Dag 3
Dag 3 gick snabbt som attan då jag tror alla hade hunnit bli rätt så duktigt sugna på att komma hem så jag och Torleif gasade oss förbi hela Vänern och Göteborg för att finna oss framme vid
Laxbutiken efter bara någon timme. Efter en liten stund var hela gänget samlat och efter en väldigt god laxlunch tackade vi för en väldigt mysig resa och tog avsked med kramar laget runt!
Text och foto: Olle
Paddlade sträckor:
Sammanlagd paddlade vi 161 km.
Paddlare var Eva, Robban, Babe, Bengt, Åsa, Olle, Anders, Ove, Ulrike, Torleif, Maria och Anne-Grethe.
För ännu mer bilder kolla Anne-Grethes blogg
