Sista långfärden på programmet för 2016 var sälsafari vid Måkläppen. Måkläppen som är ett naturreservat kan bara besökas mellan 1 november och 31 januari och tidpunkten som hade utsetts för vår tur var andra lördagen i november.
Helgen innan såg prognosen dyster ut med kraftiga vindar så jag höll tummarna så de nästan var vita under veckan för att det skulle bli lite bättre. Det var många som hade anmält sig till turen, både nya som gamla, så det kändes trist om vinden skulle stoppa oss. I slutet av veckan så klarnade prognosen upp så lördagen visade ganska lite vind, kyligt i luften och en stor sol över Skanör och Falsterbo. Trist nog drabbades vi av lite manfall (eller kan man kalla det kvinnofall?) i sista stunden så vi blev fjorton paddlare som hoppades på att få se lite säl.
För att ta vara på de ljusa timmarna så möttes vi redan kl. 8 på klubben. Vissa var tröttare än andra och jag hörde mutter om att jag gått över till den andra sidan som bestämt träff så tidigt men efter att jag förklarat att klockan faktiskt var 9, om man gick efter sommartid, så var det slutmuttrat och vi kunde börja att förbereda våra kajaker innan Bengt anlände med släpet.
Heike körde direkt från Eslöv och hade passerat Falsterbokanalen redan innan vi hunnit köra från Malmö så hon blev utsedd till vår spanare. En solig dag är samma sak som massor med folk som vill spana efter sälar och det innebär också att det kan vara svårt med parkeringsplatser. Heike skickades därför till golfklubben där vi lade i förra året. Efter att hon konstaterat att receptionen var stängd så tog hon en sväng in i golfbutiken och där var samma person som hjälpte oss förra året så att vi fick lasta av och på vid personalparkeringen samt parkera på golfklubben platser. Hon var lika hjälpsam i år och det uppskattade vi verkligen.
När alla bilar plus släp ankommit så tog det inte alltför lång tid innan alla kajaker var burna ned på stranden, packade plus att alla var instoppade i sina vattentäta sparkdräkter. Vattnet såg oerhört inbjudande ut så alla var sugna på att komma iväg. Vi som var med förra året spanade samtidigt ut över vattnet för att se om vi kunde se några sälar, fast de lyste med sin frånvaro. Efter diverse uppvärmningsövningar och fotograferande kom alla i kajakerna och vi kunde paddla ut. Jag vet inte hur många minuter det tog men så kom det upp ett sälhuvud… och så ett till….. och fyra till höger…. och några till vänster, ja de var överallt. Vissa paddlare blev så begeistrade att det paddlades åt alla håll och kanter och de flesta drabbades nog av lite “sälfrossa” - ska bara se här borta också och kanske det är några bara lite längre ut med.
Det var i väldigt långsamt mak som vi tog oss ut mot spetsen och de flesta hade nog lyckliga leenden på sina läppar över att få uppleva en sån fantastisk dag och se så många sälar.
Att runda spetsen var lite knixigt eftersom det var grunt vatten och vågor som gick i två riktningar och möttes där ute, men alla klarade det galant och ingen välte eller hade större problem.
En liten bit från spetsen gick vi i land för att äta lunch. Det blåste lite men det gick att gömma sig lite bakom en lite sandbank så att det blev lite lä åtminstone. Det såg nog rätt skoj ut där vi satt och tryckte mellan grästuvorna. Vissa var välutrustade och hade både tjock jacka plus diverse utrustning för att hålla värmen, vilket uppskattades väldigt av dem i gruppen som var lite frusna och fick låna.
När alla var mätta och belåtna så tog vi oss i kajakerna och kom ut på vattnet igen. Märkligt nog var det ingen som varken var sugen på att sola en stund eller bada innan vi skulle bege oss. Det var lite mer vågor på västra sidan och pålandsvind så det var lite mer utmanande än vanligt att komma i kajakerna utan att få dem fulla med vatten. Tur att vi hade chevalereska Johan och Jan med oss som såg till att alla fick en stödjande hand innan de puttade ut oss i vattnet. Väldigt lyxigt var det så givetvis tackar man inte nej till sån service.
Allt eftersom alla kom i kajakerna så samlades de som var klara ute på vattnet. Ganska snabbt fick gruppen sällskap av en annan grupp, vilken bestod av väldigt nyfikna sälar. Man skulle kunna tro att de aldrig sett paddlare tidigare så nyfikna som de var. När vi sen började paddla ut mot spetsen igen så kunde vi till vår förtjusning se att sälarna simmade med oss. De lekte i vågorna och höll sig jämsides oss hela vägen ut till spetsen där det blev för grunt för dem. Det var verkligen jättehäftigt och något som jag inte sett tidigare.
Det var inte slut på sälar nu men det var inte lika många som kom upp och kikade på oss när vi paddlade tillbaka till stranden nedanför golfklubben. Kajakerna lastades upp på släp och biltak och vi kom tillbaka till Malmö innan det hunnit bli helt mörkt.
Det var dock lite kallt vid klubben, så när man spolat bort sanden från kajaken så hann man inte torka den innan vattnet hunnit frysa till is. Tja, sanden kom bort åtminstone.
Det blev en fantastisk dag på alla sätt och vis. En bra avslutning för mig som långfärdsledare för denna gången. Nästa år är det dags att få in lite nytt och fräscht blod i långfärdsgruppen och vem vet, kanske hoppar jag på det någon gång igen i framtiden. Tack för mig!
Paddlade gjorde: Ulrike, Johan, Hristina, Lotta, Carol, Elisabeth, Jan, Bengt S, Anna-Lena, Monica, David, Anders P, Heike och Jan
Text & bild: Carol
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar