 |
| Deltog gjorde Boel, Mia, Anders K, Niklas, Carol, Anders J och våra guider Eric och Kevin |
Turen till Kanada startade redan sommaren 2014 med att Carol fick tips om Broken Group Islands utanför Vancouver Islands västra kust. Efter informationsmöte, informationsmail och inbjudan som gick ut i december 2015 så blev vi till slut sex paddlare som hade anmält oss när anmälningstiden gick ut sista januari 2016. Under sommaren har vi haft två möten för att gå genom detaljer och två träningar när vi övat på kamraträddning vilket var ett krav för att få följa med.
Alla deltagare skulle vara på plats i Vancouver senast den 2 september. Carol, Anders K och Mia reste lite tidigare för att utforska stan och Niklas, Boel och Anders J reste in på dagen. Vi hade en liten lägenhet där vi samlade trupperna och tillbringade en natt innan Niklas lördag den 3 september rattade vår hyrda van till Horseshoe Bay för att ta färjan över till Nanaimo på Vancouver Island.
När man såg färjeläget och den lilla byn så förstår man varför det heter Horseshoe Bay för den lilla viken ligger helt skyddad i en hästsko av berg på bägge sidor. Vi var ute i god tid så vi hann fika på Karma Café och även gå ned till den lilla byn, som för övrigt var en riktig turistfälla.
På vägen kom vi förbi ett naturområde med fantastisk skog och vi lyckades övertala Niklas att göra ett stopp. Mäktig skog verkligen! Stammarna var så tjocka att vi tillsammans inte hade nått runt dem och höga så man man kände sig verkligen pytteliten.
Boel skriver: “De imponerande träden i den tempererade regnskogen var douglasgran (Pseudotsuga menziesii) med tjock och häftig bark som kan stå emot skogsbränder, sitkagran (Picea sitchensis), hemlockgran (Tsuga heterophylla) och sist men inte minst jättetujan (Thuja plicata) som användes flitigt av First Nation people. Att vistas bland dessa högresta, ståtliga träd var en mycket speciell upplevelse, man kände sig verkligen liten på jorden.”
Sent omsider kom vi fram till Ucluelet och lyckades hitta ner till Majestic som vår arrangör hette. Lisa som tog emot oss var väldigt söt när hon delade ut packpåsar, märkta med våra namn, flytvästar och informerade oss om att vi skulle ha två guider med oss, Eric och Kevin. Eric var en helt ny guide och Kevin hade varit med firman i flera år. Sen kom bomben, vi skulle få turas om att paddla en dubbelkajak. No way! Vi hade inte bokat några dubbelkajaker, bara singelkajaker. Lisa försökte förklara att det var lag på att man måste ha det när det var guidade turer. Carol blev lite lätt irriterad och informerade Lisa att om det var nödvändigt så fick guiderna paddla den för vi skulle minsann inte göra det!
4 september
Efter att vi travat genom morgondimman till det lokala fiket där man kunde få sig en stadig frukost så mötte vi upp på Majestic strax efter kl. 8. Ok, lite sena var vi men vi var nästan i tid åtminstone.
Båtfärden ut tog en dryg halvtimme och vi landade på Dodd Island. En presenning lades ut och på den skulle all packning placeras. Vi hade fått besked på att bakre luckan var vår att packa i men i den främre så packade guiderna ned det som vi skulle ha på turen. Det var alltså inte lite som landade på presenningen. Vattensäckar, mat, frysväskor, matdon m.m. Där fanns till och med ett hopfällbart bord och en gasspis med två plattor plus stor gasoltub. Det blev ett rejält pusslande innan allt var packat och då menar vi inte nedpackat för en del saker placerades helt resolut på däcken. Så gör man när man är gäst hos Majestic Ocean Kayaking och paddlar Broken Group Islands.
Som tur var så skulle vi inte så långt med allt utan vi paddlade runt till andra sidan ön där vi lastade ur och slog upp vårt första läger. Alla var sugna på att komma ut på vattnet och paddla en sväng, även om alla kajakerna var minst en modell större än vad vi är vana vid hemifrån men med tanke på all packning så krävdes det stora kajaker.
Vi fick en lång härlig tur med många tjusiga vyer. Vi såg fler sälar, vithövdad havsörn och höjdpunkten var när vi överraskade en havsutter som låg i vattnet och tvättade sig i solen. Den var enormt söt och verkade helt omedveten om vår närvaro men när den upptäckte oss så försvann den ner i vattnet illa kvickt. Vår guide Kevin, som hade massor med kunskap att dela med sig av, berättade för oss om hur sjöborrar, jättekelp och havsuttrar hänger samman eftersom just kelpen är nödvändigt för att uttern ska trivas.
Längsmed öarna passerade vi även grottor. Mia konstaterade “Det var en
stark upplevelse att lägga sej i de många grottöppningar som uppenbarade
sig på flertalet öar. När vattnet tryckte på inåt uppstod ett mäktigt
ekande dån. Kevin berättade att grottorna var heliga då First nations
hade begravt sina döda där, därför fick man inte paddla ln i dem. Detta
direktiv sket våra två ingenjörer i och de utforskade så många trånga
grottor de kunde medan vi andra var mer lydiga”
Under hela turen så berättade Kevin och pekade ut olika saker för oss. I början kändes det lite osäkert om han gav oss en väl inövad information men det visade sig allteftersom dagarna gick att han hade ett genuint intresse av djur och natur och gärna delade med sig när han var på det humöret. Det var han också för det mesta men ibland så blev det rätt roliga konversationer mellan honom och några av oss:
- “Säger de något intressant på radion?”
- “Yes”
- “Ser de några valar?”
- “Yes”
- “Where?”
Då kom han igång och berättade om vart de var och hur valarna vandrade beroende på årstid, tillgången på föda etc. Han berättade också om knölvalen Pinky, som ensamt räddat valskådningssäsongen under ett antal år för skepparna i sundet. Alla skeppare älskar Pinky!
Det blev en liten nätt runda på ca 20 km på eftermiddagen och i strålande sol. Mat fick vi också och god sådan. Under hela turen så fick vi väldigt god och välkomponerad mat. Den var så väl planerad att det var med en frysväska för var dag med etikett på för vilken dag som den skulle ätas. Det var verkligen ovant för oss att bara slappa och vänta på att få besked på att maten var klar. Vi är ju vana att själva fixa allt när vi är ute men det var det inte tal om på denna turen. Vi skulle inte ens diska efter oss men det såg vi till att göra var dag, vi turades om att hjälpa till med efterarbetet för någon måtta får det vara på att bli uppassad.
Måndag den 5 september var vädret inte lika fint som dagen innan. Del var dimmigt på morgonen och så fuktigt att man inte visste om det var fukt eller om det regnade. Fukt var något som vi hela tiden upplevde på öarna. Allt var fuktigt vilket också gjorde att det var otroligt grönt och frodigt. När vi tältade så gjorde man det ovanför strandlinjen, vilken var väldigt högt upp pga tidvattnet, och det var hela tiden inne bland träden. Träden var förvisso höga och ståtliga så det var inga grenar som störde men det var inte minsta vind där inne och bara fukt, fukt och fukt.
Det var häftigt med tidvattnet och att det var så stora skillnader. Det var ett rikt liv som frilades när det var ebb med ostron, musslor, sjögurkor, sjöstjärnor, olika sorters tång och anemoner.
När vi började paddla så låg vattnet inte så högt vilket gjorde att Kevin vid ett tillfälle fick syn på en sjögurka som han kunde nå att plocka upp så att alla som ville kunde så titta och känna på den innan han placerade tillbaka den igen.
Trots att det var lite blandat med väder denna dagen med en del regn så fick vi en fin paddeldag bland de sydöstra öarna och natten tillbringade vi igen på Dodd Island.
På tisdagen fick vi starta med att möta upp båten som kom ut med en ny grupp dagspaddlare eftersom det var något knas med vår gasoltub eller brännaren så vi hade gjort av med lika mycket som man borde göra på tre dagar. Tyvärr så blev det inte rätt munstycke eller vad det nu var så vi fick möta upp båten ännu en gång senare samma dag när den skulle hämta upp paddlarna igen. Kaffet skulle även fyllas på för de hade nog inte haft så kaffetörstiga grupper tidigare, trots att de visste att vi svenskar dricker mest kaffe i hela världen.
Solen sken och Kevin hade en plan, som han delgav oss i små portioner. “All information will be given to you on a need to know basis” skulle kunna vara Kevins motto vilket antagligen var medvetet för att inte trissa upp förväntningar för mycket. Dagens plan var att paddla västerut till Vancouver Islands kust till en ögrupp som kallas Pinkerton Islands. Öarna ingår inte i Broken Group men det fanns en chans att vi skulle kunna få se “furry things” om vi hade tur. Det hade vi inte. Hur som helst så var det väldigt vackert bland öarna där det även fanns enstaka hus och en flytande bensinstation..
När vi på eftermiddagen gjorde lunchstopp och mötte båten igen så var det underbart väder så det blev bad under tiden som Kevin och Eric fixade lunchen. På stranden fanns det vargspår (fast Johansson och Niklas tvivlar på att det var varg) och den måste ha passerat under de senaste tolv timmarna eftersom tidvattnet inte sköljt bort dem. Under tiden som vi väntade på båten så fick vi hjälpa till med att dra vårt strå till stacken eller mer bokstavligt, samla in drivved så vi hade något att elda med på kvällen. Det var en sak som vi gjorde var dag, samlade drivved till brasan på kvällen.
De enda platser man fick campa på var några av de platser som en gång i tiden var First Nations indianläger. Det är tydligen inte politiskt korrekt att säga indian så låt oss rätta det till First Nations gamla bosättningsplatser. Man kunde se spår av First Nations både här och där. Man kunde bland annat se att de hade flyttat sten för att skapa platser för säker angöring med kanot men också för att skapa fiskfällor och musselträdgårdar. Det är för övrigt First Nation som nu ser till hela naturreservatet, kollar till att inte för många tältar på samma ö, att inte två grupper från en och samma kajakfirma befinner sig på samma ö samtidigt och givetvis se till att man inte skräpar etc. De är också så schyssta att de har fixat fina utedass som oftast var byggda högt upp, på ett ställe fick man klättra på stege för att komma upp till det, och de kom verkligen väl tillpass ibland.
Onsdag den 7 september så regnade det. Det pågick mest hela dagen till och från. Nu hade vi även klarat av alla de västra och sydvästra öarna så det var tid att dra oss mot de västliga och norra öarna. De öarna där vi kunde komma på utsidan mot Stilla Oceanen där det var lite mer utmanande.
Mia skriver “De yttre öarna hade en annan karaktär än de inre. De var den typen av öar man ofta ser i kinesisk och japanskt bildkonst, mycket vackert och exotiskt! Den inre skärgården var mycket skyddad, det kändes nästan som Norrland emellanåt. Röd ceder dominerade växtligheten. Det var detta träslag som First Nation gjorde kanoter av, förutom förnödenheter som kläder paddlar, kärl med mera.”
Kvällens läger blev på Gilbert Island där vi försökte klara oss så gott vi kunden från att bli helt våta. Carol och Niklas var inte helt nöjda med tälten eftersom deras hade ett golv som inte höll tätt och kan man inte åtminstone ha torrt under sig så är det inte kul med tältande när det regnar.
Torsdagen kom och regnet hade lyckligtvis upphört under natten. Vi höll tummarna under frukosten för att det skulle klarna upp och bli fint väder och det blev det! En strålande dag med massor med sol och härlig paddling. Vi gick på utsidan av flera öar så det blev lite dyningar och sånt också vilket fick vissa att le lite extra. Kevin berättade att det var första gången som han gått utanför en av öarna som vi passerade och då hade han ändå arbetat där i fyra år. Han sa också att vi nog var den grupp som varit på absolut flest ställen i och utanför Broken Groups och att han inte haft så mycket paddling på utsidan heller med någon grupp. Kul att vi satte lite avtryck i hans vardag.
Lunchpausen hade vi på Benson Island vilken var en väldigt vacker ö och på vilken man gjort utgrävningar och hittat många lämningar från den första permanenta boplatsen som First Nations använde. Förut har man fått tälta på ön men den har nu blivit stängd för tältning vilket man kan förstå även om det var lite synd på sitt sätt. Om man gick en stig över ön så kom man till en snidad träskulptur som vaktade ön och skyltar som berättade mer om First Nations och denna boplats. Vi kunde samtidigt passa på att sprida ut våra persedlar i solen så att det mesta kunde torka på och det behövdes verkligen för flera av oss.
Tanken var väl att vi skulle ha bott på Clark Island över natten men där var det redan så många människor att vi istället tog oss till Willis Island. Där fanns en lång härlig vik med inbjudande sandstrand så givetvis blev det bad innan maten.
Sista kvällen i Broken Group bjöd på en fin kväll med tjusig solnedgång som vi kunde njuta när vi satt vid lägerelden.
Fredag morgon kunde vi ta det lugnt. Vi skulle bara paddla över till Dodd Island och möta upp två andra guider som skulle paddla med oss till fastlandet. Kevin och Eric skulle stanna kvar ute på öarna för att ta hand om en ny grupp som skulle komma ut. Det tillhörde inte vanligheterna men eftersom det var slutet av säsongen och många guider hade slutat för att plugga etc så hade de fått gjort denna lösningen. Vi passade på att utforska ön lite och ta gruppbilder för det måste man ha!
Tillslut kom båten till andra sidan och vi paddlade över. Kevin och Eric konstaterade att den gruppen som de nu skulle ta hand om hade väldigt stora skor att fylla ut och helt ärligt så tror jag inte att de gjorde det, åtminstone inte av det vi såg av dem.
Våra nya guider var Toni och Ted, den sistnämnda ägare till Majestic. De paddlade med oss, med ett lunchstopp, till Secret Beach där de brukar hämta upp grupper och när vi var lastade så var det bl.a. en ytterst skumpig tur på en smal grusväg innan vi kom tillbaka till Ucluelet.
När vi alla var klara med att packa in våra saker så rattade Niklas oss söderut mot Victoria. Vi hade frågat Toni om tips på ställen där man kunde rasta på vägen och hon tipsade om ett ställe i Coombs, alltså när man klarat av krinelikokvägen och skulle komma ut på stora vägen mot Nanaimo och Victoria. Det var lätt att känna igen stället eftersom de haft den brillianta idén att så gräs på taket och sen sätta upp några levande getter som gick och betade. Stället var kanske på gränsen för att vi platsade men vi brydde oss inte så mycket och den italienska maten smakade alldeles utmärkt gott.
Sent på kvällen anlände vi Victoria och vårt stora hus som vi hade hyrt. Det var hur schysst som helst med allt vi kunde önska oss, inklusive tre badrum som snart ockuperades. Efter att Carol och Niklas promenerat iväg till en närliggande matbutik på lördag morgonen för att köpa frukost och den var uppäten var det dags att säga hejdå. Alla hade nya mål så det var slutet på vår klubbtur och den har sammantaget varit helt fantastisk.
Text: Carol med inslag från Mia och Boel
Bilder: Carol, Anders K och Boel
