Kurserna blev snabbt fulltecknade och många av klubbens medlemmar passade på att förkovra sig i roll, teknik, yoga och krishantering.
Ulrike Richter tog del av rollkurs och teknikkurs och har skrivit denna berättelse:
Instruktörerna Helen Wilson och Mark Tozer hälsade på oss i KFÖ sista lördagen i augusti, och lyckades pricka in en av de sista fina sommardagarna för i år. Som planerad kunde Helens yogalektion gå av stapeln på en gräsmatta nära klubbhuset – här samlades de morgonpigga för att hitta sin inre balans och mjuka upp kroppen inför dagens paddelkurser. Den blåa himlen och solen gjorde nog sitt för att skapa en skön och avslappnad stämning.
Direkt efter yogan blev det dock dags att skärpa sig och göra sig redo för teknikkursen med Mark och rollkursen med Helen. Eftersom Helen tyckte att det blåste för mycket för att hålla rollkursen vid Ribersborgsstranden bestämde hon att den skulle hållas i kanalen precis utanför vår brygga. För detta fanns säkert en mer dämpad entusiasm hos deltagarna, men hon gav sig direkt på att utforska “klassrummet” och det var bara att gilla läget. Med facit i handen så kan vi säga att kanalen är nog inte fräsch, men den är i alla fall så “ren” att inga sjukdomar har rapporterats efter helgen.
Mark samlade också sina deltagare och började redan på land med en genomgång av båtarna och hur de skulle kunna väntas bete sig i vind och vågor. Vind och vågor var just ett tema som klubbens medlemmar hade röstat fram som specifikt intressant, och då var det bara tur att vi inte fann havet helt platt när vi väl kom utanför hamninloppet. Det var precis utanför och innanför hamninloppet som vi höll oss under hela denna kurs. Efter några enkla övningar för att få en känsla hur just den egna båten beter sig i vågorna blev det svängar i med- och motvind, och moturs och medurs för hela slanten. Speciellt inside turns blev det övat på, och mycket tid fanns för personlig feedback samt positiva feedbackrundar med hela gruppen. Det var svårt att inte känna sig peppad!
På eftermiddagen hade Marks kurs temat krishantering på vatten, vilket blev väl mottaget av klubbens långfärdsledare. Helen höll en till rollkurs utanför klubben med fyra entusiastiska nybörjare och en “rollveteran”, som fick bland annat lära sig nya tricks som att vifta med paddeln till publiken under rollens gång. Och faktum är att det inte fanns lite publik utanför klubbhuset – det var många som stannade till och nog dels undrade vem som var tillräckligt galen för att bada i detta vatten och vad vi egentligen höll på med. Helens utarbetade undervisningsteknik greppade även hos nybörjarna som alla fick till några rollar under passens gång, nu gäller det att öva!
Efter kurserna blev det en grillkväll för de som kunde stanna, och några passade även på att äta kräftor till förrätt. Det pyntades enligt detta med girlander och duk och servetter – det var trots allt augusti! Detta blev en väldigt trevlig avslutning av dagen, och alla var nog eniga att Helen och Mark är mycket välkomna tillbaka även nästa år!
KRISHANTERING TILL HAVS - berättad av Marie
Det första vi fick göra var att förklara varför vi anmält oss till kursen. Det visade sig att det mystiskt slunkit in en formulering i inbjudan om att kursen var särskilt lämplig för långfärdsansvariga, vilket fått en del att känna sig manade. Så där satt vi alltså, KFÖs nuvarande och före detta långfärdsansvariga, samt Anders K som var dagens utvalda olycksfågel, lydigt uppradade.
Mark tog fram den provisoriska white board tavlan vi lyckats trolla fram (engångsbordsduk) och gick igenom gruppdynamik och olika faktorer för att göra en krissituation mer säker. Ett tips var att alltid hålla koll på var man närmast hade sitt ”safe water” dvs var fanns det ett lugn ställe att ta vägen om olyckan varit framme och man behövde komma undan för att se över skadorna.
Därefter äntrade vi kajakerna och begav oss ut på havet och väl där ville Mark att vi alla skulle göra kamraträddningar. Så plums i och kläng upp och alla klarade det med glans.
Sedan var det dags för vårt första scenario. Anders skulle trilla i och släppa taget om sin kajak. Carol fick order om att vara räddningsledare. Men eftersom Anders är som han är så skojade han till hela situationen ännu mer genom att dessutom öppna en av sina packluckor. Så Carol fick att göra! Order utdelades och vi andra försökte så gott vi kunde. Du tar Anders! Du tar hans kajak! Du pumpar ut allt vatten från packluckan! Och även om det nog inte var världens bästa räddning så fick vi någorlunda koll på både Anders och hans kajak. Efter att allt var utrett berättade Mark om hur vi också kunde ha gjort. Det vi hade gjort var ok eftersom vi klarade ut situationen men hur kunde vi ändra och bli mer effektiva om det hände igen. Bland annat visade han oss ett lättare sätt att tömma en vattenfylld packlucka än att pumpa för hand.
Scenario nummer två var en kapsejsning precis intill ”Titanic” där Anders skadades och behövde få hjälp. Jag skulle reda ut det hela. Erik skickades in för att hjälpa Anders och (på Marks order) lyckades även han trilla i. Så, två personer i vattnet, två båtar på vift och en skadad Anders. Runt ”Titanic” blåste det lite klurigt så helt plötsligt hade vi alla blåst om hörnet och var på väg mot djuphavsbadet. Nu blev röran total! Den skadade Anders hängde på Jans kajak. Anne-Grethe tog hand om hans båt och, förhoppningsvis, var det Carol som fick upp Erik igen. Själv for jag mest runt och röt order och visste inte riktigt var jag skulle ta vägen. Var skulle jag göra av Anders? Nöden har ingen lag, tänkte jag, och kastade mig ur kajaken för att simma fram till Anders och dra upp honom på stenarna längs stranden. Det var nog inte det bästa jag kunde gjort om jag förstod Mark rätt. Han kallade mitt tilltag för ”heroic” men antagligen menade han korkat ;-).
Det sista scenariot var att alla kapsejsade samtidigt och Anne-Grethes kajak ”blev skadad” så hon kunde inte använda den längre. Ur kajakerna trillade samtliga och tack vare att Jan kan åla sig in i en uppochnedvänd kajak och sedan rolla upp kom i alla fall jag i kajaken igen. Anne-Grethe fick kräla sig upp på en kajak och eftersom det nu blåste ganska rejält fick vi alla koppla ihop oss med bogserlinor för att dra Anne-Grethe och hennes skadade kajak in till hamnen igen. Hur allt gick till har jag egentligen ingen aning om för jag drog först och behövde ta i ganska rejält för att få allt att gå framåt.
Vid det här laget var vi alla ganska blöta och trötta och det kändes helt ok att kursen gick mot sitt slut. Det kändes som om vi lärt oss en hel del. Hur man kan tänka och vad som är viktigt. Och dessutom hade vi roat en massa människor som följt våra övningar från strandpromenaden. En kul dag som gav viktig kunskap.
Foto: Anders K, Anne-Grethe och Mark
