Prognosen var dyster. Mulet, regn, 8 m/s västlig vind med 14 m/s i byarna och vi skulle göra långfärd till Ivösjön. Typiskt! Vi sågs på klubben halv nio för att lasta vilket tog sin lilla tid. Det måste ha varit blåsten och regnstänket som var orsaken, så vi var inte framme vid Wetlandi där vi skulle lägga i förrän en bra stund efter elva. Tyvärr såg prognosen inte ut att vara fel när vi väl var på plats. Det blåste rejält och regnade till och från. Som tur var så hittade vi en grillplats under tak där vi kunde tränga ihop oss för att byta kläder och det var inte bara en som ifrågasatte om man kanske inte hade för lite kläder på sig för det var bra kallt i vinden.
 |
| Gott humör trots bistert väder. |
Tillslut hade vi alla kommit i kajakerna och kunde ge oss iväg. Vi startade med att utforska viken där vi lagt i. När vi kom längst in i den så var det helt stilla och det kändes nästan som om man var i Floridas träskmarker så att man när som helst kunde få syn på en krokodil.
Efter denna utforskning begav vi oss västerut för att komma ut ur viken och ut på själva sjön. Det blev ett antal kilometer med både motvind och ett par omgångar med regn innan vi kom så långt att vi hade Enö rakt föröver. Planen var att gå rakt över till Enö för att kunna utnyttja det lä som ön gav på väg norrut med siktet ställt på Bjärnö där vi hade planerat att äta lunch. Om vädergudarna bestämde sig för att det skulle regna under lunchen så hade vi där ett vindskydd som vi kunde rasta i. Skönt nog så pressades vågorna in mellan Enö och fastlandet på ett sätt som gjorde att vi fick dem i ryggen och hjälp på vägen norrut.
Det regnade under lunchen ja, men bara några droppar åt gången och däremellan tittade även solen fram. Vi skämtade om att det verkligen var ombytligt väder så det enda som saknades var snö.
När alla var mätta och belåtna så hade vi rådslag. Jan var sugen på att ta en närmare titt på Ivö men frågan var hur förhållandena var mellan Enö och Ivö. Vinden var västlig så vi borde få vinden rakt emot oss på vägen över och sen i ryggen när vi skulle tillbaka. Vi bestämde oss för att paddla ut genom Källarhalsen, som är passagen mellan Enö och Bjärnö, och när vi kommit ut så kunde vi känna på vinden och se vågorna. Därefter skulle vi besluta oss för om vi gick mot Ivö, vände tillbaka in i viken för att bl.a. utforska Kalvön och Klackabacken eller om vi skulle försöka smyga längst Enös västra sida till den södra spetsen och sen vika in bakom ön igen.
När alla kommit ut så kunde vi konstatera att mellan Ivö och Enö så var det inte västlig vind och sjö utan den var snarare sydvästlig. Man hade alltså kunnat paddlat motsols varv efter varv runt Enö och hela tiden haft vågorna och ström i ryggen.
Efter att alla bildat sig en uppfattning om vind och vågor så enades vi om att paddla rakt över till Ivö. Det var lite stökiga vågor till och från men inget som var till något större besvär. Väl framme så var vattnet nästan kav lugnt och vi gled fram nära stranden under träd som hängde ut över vattnet och genom vassen. Regnet kom och gick som det hela tiden gjort och solen tittade fram emellanåt. Vi kunde se Bromölla långt bort och där såg solen ur att lysa klart. Efter en bit så bedömde vi att det var det dags att gå mot Enö igen. Idéen var att vind och vågor skulle ligga rätt så är det skulle gå lätt som en plätt.
Vår idé höll även om vinden nu har mojnat lite och det inte alls var lika mycket vågor. Så snart vi lagt om så kom nästa leverans från Ivösjöns vädergudar - hagel. Jag tror inte det var någon i gänget som kunde låta bli att skratta för det hela var så galet. Otroligt vackert var det också när hagelkornen piskade upp vattnet, det såg nästan ut som om det hoppade runt tusentals silverkulor på vattnet.
Sönder udde på Enö hade sol och väl runt spetsen så blev det rena rama glasspaddlingen med strömmen i ryggen och sol på näsan. Anne-Grethe hittade märkliga gubbar bakom träd i folks trädgårdar och livet var rätt gött.
Vid inloppet till viken där vi hade startat tog vi en fika på Killebäcksö och sen bar det av i full fart. Man behövde knappt paddla upp till Slättön utan det räckte med att bara sitta rakt upp och ner i kajaken för att man skulle få fart framåt. Det gick verkligen undan och det var en uppslupen stämning. Sista biten gick också lekande lätt och vi hade turen att få se hägrar, och vad några trodde, även fiskljusar.
Strax innan sista personerna kom in i bilarna så var det dags för regn igen så nog sjutton var det en dag med mycket omväxlande väder. Det gällde för övrigt inte bara Ivösjön. Vid Lund så sken solen, det regnade, vi såg en regnbåge och månen var fram - allt samtidigt.
Paddlare: Roger, Mia, Monica, Ulrike, Jan, Carol och Anne-Grethe.
Text: Carol
Foto: Anne-Grethe
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar