PADDLA NÆRØYFJORDEN I NORGE 3-10 juni

Jag - Anne-Grethe - har länge velat visa andra KFÖ-paddlare mitt hemland Norge.
Det är för dyrt, tyckte vissa.

Ja, min första plan att åka tåg till Flåm och hyra kajaker där skulle bli ganska så dyr. Så det hela lades på is ett tag.

Mycket på initiativ från Lennart hittade vi dock en annan taktik: Vi kör upp med egna kajaker och egen mat.
Som sagt, så gjort - Lennart och jag gjorde upp en plan med hjälp av norska vänner och KFÖ-are som tidigare hade paddlat i norska fjordar - och sedan skickade vi ut en förfrågan för att se om fler var intresserade. Vi hoppades som bäst på 10 paddlare. Swish sa det bara och plötsligt var vi 16 stycken innan vi fick skriva FULLTECKNAT på hemsidan.

Nu kom livet emellan för vissa och vid dagen för avfärd var vi 11 paddlare:
Anders K, Anders P, Mia, Lotta, Erik, Martin, Roger, Bengt S, Ulrike, Lennart och Anne-Grethe.

Tidigt lördag morgon gav vi oss iväg mot Flåm i 4 bilar och efter lite småincidenter som däckbyte och extrasväng över Hardangervidda kunde vi sent på lördagskvällen samlas på Flåm camping.

Vår plan var att paddla från Flåm till Gudvangen och tillbaka - kombinerat med lite vandring i bergen.


En berättelse om hela resan genom mina ögon kan du läsa på min blogg

http://anne-gretheholt.blogspot.se/2017/06/paddla-i-norska-fjordar-aurlandsfjorden.html

Här lite bildintryck från andra:

För det mesta höll hela gruppen ihop men sista dagen delade vi upp oss i 3 grupper. Vi låg då på en camping ganska nära Flåm och Martin, Lotta och Roger valde att paddla in till Flåm och ha det mysigt där.
Bengt, Mia, Anders P och Erik ville till topps!
Här kommer berättelsen om deras dag:

Sista dagens svåra val: fika, paddla eller vandra? Trevligt alltsammans, men hittills var restaurangbesöken en besvikelse och fjorden vid Flåm hade vi ju redan sett. Så på morgonen, när de flesta paddlade iväg, då var vi fyra som packade ryggsäckarna. Från Fronnes skulle en stig leda till en sjö, enligt tips från Simona och Micha.

Första korta sträckan upp till vattenfallet hade vi sett från ena sidan redan kvällen innan. Nu korsade vi forsen på en obehagligt hal hängbro, och fick en ännu bättre blick över kaskaderna och den mjukt formade rännan vattnet skurit i berget. Bengt berättade att simhoppare tränar i precis sådana bubblor som vi såg nedanför oss, för då kan man falla hur som helst utan att skada sig. Ingen ville testa, fast givetvis litar vi på Bengt.

Vi jobbade oss uppför branten med jämna pauser, ibland med fin utsikt över fjorden och ibland bara för att hämta andan. Efter en stund såg Anders att vi missat ett stigskäl. Ingen av stigarna var riktigt tydlig och den som vek av kanske ledde i fel riktning? Vi diskuterade innan vi fortsatte rakt fram. Underlaget blev allt mindre stig och mer vildmark, men vi såg avtryck från både getter och kängor. Så kom vi ut till en fors, där vi var instängda mellan vattnet och klippan. Bara att vända.

Upp, upp, upp. Ansträngande tills stigen började följa höjdkurvorna genom smalstammig björkskog, där marken täcktes av ormbunkar. Allt stämde bra med kartan utom att vi borde ha passerat E16; det dröjde lite tills vi fattade - vägen gick i tunnel under oss.

Vid halv två-tiden markerade snö, myrmark och en bro över bäcken att vi nått upp i fjällen. Efter ytterligare en halvtimmas fotblöt vandring (alternativt genom obanad terräng och över ett stort fält med stenblock) nådde vi sjön Lintuvatnet. Där åt vi lunch, en kombination av det bästa från två matlag, och njöt av omgivningarna.

Det är fascinerande hur man kan starta vid havsnivå på förmiddagen och äta lunch i fjällen, efter att ha passerat genom alla zoner med sina olika växter, fågelliv och dofter. Och vägen tillbaka går på halva tiden!

Ja, dom verkade ha en toppendag!
Själv valde jag gruppen som  bestämde sig för att korsa fjorden och utforska Aurlandsvangen.
Ulrikes berättelse om den upplevelsen kommer här:

På torsdag tog vi ett strategiskt beslut för att inte paddla hela vägen in till Flåm, för att undvika att tälta på storcampingen två nätter i rad. Istället tog vi oss till Fronnes varifrån det bara var ett par kilometer in till Flåm. Där fick vi tälta ännu en natt på en lugn och avlägsen tältplats. Nåja, helt ensamma var vi inte – det tyska paret som vi hade haft sällskap med någon dag innan hade också hittat dit, och så välkomnades vi av en nyfiken fårskock. Av tyskarna fick vi tips om en vandring som kunde göras med tältplatsen som bas, som föll vissa i smaken som en plan för nästa dag. Andra däremot ville hellre paddla in till Flåm och ha en lugn dag där, och ännu andra ville runda av turen med en paddling till östra sidan av Aurlandsfjorden som vi helt hade ignorerad än så länge.

Jag blev med i den sistnämnda gruppen tillsammans med Anders K, Anne-Grethe och Lennart – Team Tiderace tillika "vi som älskar att åka i Lennarts bil" höll ihop helt enkelt. I lugn takt tog vi oss över till andra sidan fjorden och paddlade mot Aurlandsvangen, som är den största orten i Aurlands kommun. När vi var tillräckligt nöjda med att spana in gårdar och hus längs fjorden gick vi i land och började strosa genom “stan”, med siktet inställd på ett fik som Lennart hade sett ifrån vattnet. Och vilket fik det var! Det var mycket kärlek i matlagningen, så vi slog till stort och blev så nöjda att vi chansade på att få tidig frukost även dagen därpå, när vi var på väg hem. Bagerskan var dock tyvärr ännu fullt upptagen med dagens kanelsnurror, så vi fick vända med tomma magar – andra som hade tagit det lugnare i starten hade mer tur senare.

Förutom fiket så tyckte jag Aurlandsvangen var värt ett besök oavsett. Kanske var det för att det inte kändes som om hela orten enbart lever av turismen, som det kan kännas lite som i Flåm, och väldigt mycket i Gudvangen. Här fanns det en skofabrik med en liten utställning man kunde besiktiga, ett glasblåseri, och så såklart en kyrka, som om än inte en stavkyrka i alla fall var från 1200talet. Mycket nöjda med vår avstickare satt vi oss i kajakerna igen och paddlade sista sträckan mot Flåm, där vi avslutade dagen och resan på Ægir bryggeri vid god mat och öl.

Anne-Grethe har försökt sätta ihop denna blogg med textbidrag av Ulrike och Erik med hjälp av sitt toppgäng.

Foto: Erik, Anders P och Anne-Grethe.

Orø runt i med- och motvind

Årets andra långfärd gick på lördag den 13 maj till Isefjorden och Orø i Danmark. När man kikar efter lämpliga långfärdsmål kan det vara lätt att glömma att det finns fina ställen att paddla på på andra sidan sundet också. Nu var det andra gången som klubben kom iväg till “pärlan i Isefjorden”. Den beskrivningen kan tyckas lite överdrivet, men det ligger nånting i det i och med att det söder om Orø funnits en del försök till mussel- och ostronodling. Även om det inte lyckats på kommersiell skala så finns det en gedigen population kvar, och på vissa ställen är det så grunt att det skulle vara fullt möjligt att skörda direkt från kajaken. På vår långfärd nöjde vi oss dock med egen medhavd matsäck. 

Men vi tar det från början. Sammanlagd var vi tio stycken paddlare som kom iväg på denna tur. Start och mål skulle vara vid Hammer Bakke på västkusten av Hornsherred, halvön som sticker upp och skiljer Roskildefjorden från Isefjorden. Från Hammer Bakke går det en kabelfärja till Orø, vilket medför att det finns gott om parkeringsplatser, och så finns där även goda möjligheter att lägga i kajaker. 

Från Hammer Bakke skulle vi runda Orø medurs eller moturs, och det valet kan ju tyckas vara lite sak samma, för visserligen kommer man ha vinden emot sig någon gång om man nu ska ta ett helt varv runt. Och som redan nämnt i det förra inlägget – det har blåst på rätt bra i år hittills. Även denna dag kunde vi inte bortse från vinden, då det blåste rätt så kraftigt från syd. Efter mycket fram och tillbaka bestämde vi oss slutligen för att paddla medurs, vilket senare visade sig vara ett bra beslut. 

Från Hammer Bakke började vi att ta oss i samlad trupp över kabeln vid färjan. Sedan höll vi oss på god avstånd från den mycket grunda delen vid Orøs sydspets, och rundade även de små öarna som ligger precis utanför. 

När vi började vända upp norrut skulle vi sikta in oss på Bognæs Skov där jag hade fått tips om att det skulle vara ett fint ställe att pausa på. Vi började då hamna i ett lite stökigare område, och Anders K fick betala ett blött pris när han försökte peka ut riktningen åt gruppen med hela paddeln. Det var dock inte värre än att han utnyttjade tillfället till att demonstrera hur man rollar i skarpt läge och vågor – med is i magen kom han på rätt sida köl igen på andra försöket, och vi var alla djupt imponerade. Det var bara kepsen som var på vift nu, men som tur var fick Marie sikte på den och lyckades fiska upp den. Nu kunde vi fortsätta med vinden och vågarna i ryggen mot fikastället!

Ja, man kan ju lugnt säga att det blev en hel del surf, och vissa tyckte nog att detta var den roligaste delen av turen. Men man fick verkligen vara fokuserad och hålla koncentrationen uppe för att vara med på noterna, och det var rätt skönt att efter ett tag kunna blåsa in till Bognæs Skov, där det blev lunchrast. Detta ställe ligger faktiskt inte på Orø, utan längst ut på Tuse Næs-halvön väster om Orø, i höjd med Orøs sydspets.

Efter maten gav vi oss iväg för att kolla in ett tips om en bautasten. Så här skriver danska naturstyrelsen: "Alterstenen i Bognæs Skov er omgivet af mange historier. En af dem er, at svenske fiskere under det store sildeeventyr i 1800-tallet købte en jordlod på Bognæs for at kunne fiske i Isefjorden. Fiskerne bad præsten i Udby Kirke om at holde andagt ved stenen. Helt frem til 1970 stod det i Udby-præstens kontrakt, at han skulle holde gudstjeneste ved Alterstenen. I dag er de svenske fiskere for længst borte, men traditionen er taget op igen, så nu holdes der hver sommer skovgudstjeneste ved Alterstenen."

Sedan fortsatte vi med vinden i ryggen, men med betydligt mindre vågor, norrut längs Tuse Næs, och samlades vid fyren vid Hønsehalsen innan vi tog oss över fartleden tillbaks till Orø. 

Vi hade nu kommit fram till Orøs nordliga sida och siktade på nordspetsen, Næsset, för en fikapaus. Där fanns det en brant backe som likt Glumslövs backar är bebodd av backsvalor. Och så kunde man såklart kravla upp för att titta ner. Där satt vi i sol och lä och njöt av livet, väl vetande att motvinden väntade på oss nu när vi rundade nordspetsen och skulle söderut tillbaks till färjeläget. Men alltså, hur illa kunde det bli?

Som svaret på den frågan kan man ju säga så här – vi verkar ha varit upptagen med annat än att ta bilder. Vi kämpade och kämpade, och det kändes ändå mest som att man inte riktigt kom någonstans. Nåja, alla kände nog inte så – Erik till exempel, som trots att han fick hoppa in och bogsera låg först i princip hela tiden. 

Främsta målet blev att komma tillbaka till Hornsherred, så vi vände ryggen till Orø och matade på allt vi kunde. Till slut nådde vi den säkra kusten där det fick bli ett snabbt rådslag – visst ser det på bilden ut som att solen skiner och det inte blåser ett dugg? Men verkligheten en bit längre ut var en annan, och det var alldeles för grunt för att kunna smyga längs land.

Nu var det tur att vi hade valt att göra turen medurs, för nu var vi redan på rätt sida kusten, och möjligheten öppnade sig att dela upp oss i två grupper – en grupp som skulle ta sig hela vägen för att hämta bilarna, och en annan grupp som kände att det räckte med paddling för denna dag. Klockan hade också hunnit bli en hel del – det blir ju så när det inte går att komma upp i mer än ett par kilometer i timmen. Så de flesta tog sig i land vid en børnekoloni, dit bilarna också kunde ta sig, och efter en stunds väntetid kunde vi lasta våra kajaker och matta men belåtna åka tillbaka till Sverige.

Paddlade gjorde: Anders K, Ulrike, Lotta, Elisabet, Carol, Anne-Grethe, Erik, Marie, Bengt S, Mia

Text: Ulrike

Bilder: Anne-Grethe och Erik

Säsongstart på Helge å

Lördag den 22 april var det dags för årets första långfärd. Intresset var mycket stort – hela 17 paddlare hade anmält sig till turen! Vi samlades tidigt på klubben för att plocka ihop all utstyrsel och lasta våra kajaker på vår kajakställning på släpet, som över vintern hade blivit uppgraderad av Anders K och Lennart.

Planen var att lägga i i Åhus och paddla uppför Helge åns gamla fåra, svänga upp i den nya fåran och paddla nedströms mot Gropahålet och havet. Möjliga avstickare kunde vara att även paddla en bit uppströms i den nya fåran, eller att ta en kort sväng på havet vid Gropahålet.

När detta inlägg skrivs nu, drygt två månader senare, så känns det som att årets väder hittills kan sammanfattas med: rätt så blåsigt. Det blåser såklart gärna mindre just när det ska hållas kurstillfället om vind och vågor i vår nybörjarkurs, men annars så har det alltså blåst på rätt så bra, känns det som. Så även denna dag – när vi kom fram till Åhus blåste det hårt frånlandsvind, så att vi verkligen fick kämpa för att komma från seglarsällskapet där vi la i en bit uppströms och i mer skyddad läge. Som tur var så var i alla fall solen framme. 

Efter en stunds paddling tog vi en kort bensträckare och fortsatte sedan vidare mot Pulken, där vi hade planerad att göra lunchpaus. 

Avståndet är lätt att underskatta, för ån slingrar sig fram genom landskapet, och så kändes motvinden på vissa sträckor ändå rätt så tydligt. Så blodsockret hade hunnit sjunka en del hos vissa när vi äntligen kom fram till Pulken. Väl framme fanns det inte direkt många ställen där det var lätt att gå upp, speciellt när plats behövs för många kajaker, och bryggorna inte var utlagda inför säsongen ännu. Till slut hade vi dock alla kravlat i land och begav oss till utsiktsplatformen, där vi äntligen kunde få lite vindskydd. 

Till vår glädje var det ett par hundra tranor kvar som ännu inte hade flyttat vidare. Så kikarna vandrade runt och vi kunde titta på hur tranorna dansade. Det kan också tyckas underhållande att se på hur dessa stora fåglar landar – i princip så stannar de bara upp och fäller ut benen rakt ner, och så sjunker de mot marken i en slags helikopterlandning. Det var tydligt att de hade en del att kämpa med vinden dem också.

Tillbaka i kajakerna var det bara en liten bit till det stället där Helge å delar sig i den nya och den gamla fåran. Då det hade hunnit bli senare än vad vi hade räknat med och det hade inneburit paddling rakt mot vinden, skippade vi avstickaren uppströms och vände våra nosor direkt nedströms istället. Nu var det inte så mycket paddling som behövde göras, och här och där det syntes det paddlar som sträcktes i luften i ett försök att fånga vinden ännu bättre. 

Några till och med blåste förbi rökeriet, där vi hade bestämt att lyfta ut kajakerna, så de fick fångas in igen och så fick de kämpa sig tillbaka. På plussidan fick det gänget i alla fall se en glimt av havet, och ingen var ledsen för omvägen. 

Vi hade innan start placerad en bil vid rökeriet, så den bilen körde nu fullsatt tillbaka till start för att hämta så många bilar som möjligt. Resterande gruppen passade på att fika, och sedan var det bara att packa ihop och lasta och tacka för denna dag, som trots blåst bjöd på en fin start på långfärdssäsongen.

Paddlade gjorde: James, Wendy, Anders P, Ulrike, Lotta, Hristina, Johan, Marie, Anne-Grethe, Roger, Carol, Niklas, Heike, David, Monica, Eva, Göran

Text: Ulrike

Bilder: Anne-Grethe, James, Göran