fredag 18 augusti 2017

Midsommar på Senoren

Eftersom vandrarhemmet i Magnarp, där vi har firat midsommar tidigare år, numera är såld och under ombyggnation, fick vi hålla utkik efter nya mål för midsommarhelgen detta år. Valet föll till slut på Kustgården på ön Senoren i Blekinge östra skärgård, och man kan nog säga att det blev en fullträff. En lugn camping där vi fick vårt eget lilla hörn med stugor och tältplatser direkt intill, och så var man nere vid vattnet på bara nån minut.



De flesta av oss åkte upp redan på torsdag kväll, så vi kunde sticka ut på en längre tur på midsommarafton. Carol och Marie kom upp först under midsommarafton och gjorde en egen liten tur. Nedan följer våra berättelser om helgen.

Midsommarafton – Ulrike berättar 

Det var en fin dag med inte så mycket vind, så alla var sugna på att komma ner i kajakerna och iväg på en paddeltur. Från campingen paddlade vi på sydvästlig kurs förbi Östra Skällö, Gullö, Kölvingsö, Arnö och Järkö.



Vi tog oss sedan en bit längs Maltkvarns östra sida och paddlade över till Torhamnsskär, för att söka efter stället där U137 gick på grund 1981. Det visade sig vara på västra sidan skäret och utmärks med ett par stycken mer eller mindre officiella minnesmärken, bl.a. ett förbudsskylt för u-båtar som dock bara gällde just den 27 oktober 1981.


Efter en bensträckare på Flakskär tog vi oss längs Hästholmen till Öppenskär där det blev lunch i Bredavik. 





En fördel med att bo på en camping är att inte hela gruppen måste paddla hela vägen tillsammans, utan man kan bara bege sig hemåt när man börjar bli nöjd. Några valde nu att paddla direkta vägen tillbaka, medan några andra valde att runda Öppenskär medurs för att sedan ta sig tillbaka mellan Ytterö och fastlandet mot Svenö. Där delade sig gruppen ytterligare då några blev spontant fikasugna och inte ville tillbaks till "civilisationen" ännu. Men till slut var vi alla tillbaka vid campingen och förberedelserna inför kvällen kunde börja.

Midsommarafton – Marie berättar 

På självaste midsommarafton körde Carol och jag, Marie, från Malmö för att ansluta oss med de andra i Blekinge. Resan gick bra genom ett allt soligare Skåne och väl framme på Senoren var vädret kanon. Som vanligt utbryter då panik: vi måste lasta av, få ordning på grejorna och komma ut på havet…NU!

Efter lite diverse förseningar kom vi äntligen i kajakerna och paddlade iväg. Vi tog oss mellan Senoren och Östra Skällö ut mot Gullö. Där mötte vi några i gruppen som var på väg tillbaka till campingen. Vi gick vidare österut mot Hästholmen som vi följde till yttersta spetsen. Dagen efter fick vi veta att det var här den ryska ubåten gick på grund och att det fanns någon form av markering. Men detta missade vi totalt eftersom vi inte visste att vi skulle titta efter det.

Vädret var fantastiskt så även om det började kurra lite i magarna tog vi oss över mot Moksholm och paddlade runt Järkö innan vi åter tog sikte mot campingen. 

När vi kom tillbaka var alla samlade och i takt med att hungern tilltog började alla förbereda kvällens midsommarmat. Potatis skrubbades, jordgubbar noppades, sillburkar öppnades och lite annat smått och gott värmdes. Eftersom vädret var fint satte vi ihop de lika stugornas utebord och fick till ett fint långbord som kröntes med tarpar. 

Och sedan hände det som brukar hända på midsommarafton…det började regna! Eftersom vi varit förutseende nog att sätta upp tarparna kunde vi sitta kvar ute och njuta av maten även om vi fick organisera om lite för att hålla allt torrt.

Både maten och stämningen var god och det blev en trevlig kväll.





Midsommardagen – Carol berättar

Vi var alla i olika stadier av pigghet på midsommardagens morgon när vi vaknade av vindens sus. Eller så var det visst inte, det blåste på rätt rejält så istället för sus så ven vinden runt husknutarna. Nåja, vissa av oss i gruppen var betydligt mer morgonpigga än andra men till slut så hade vi alla klarat av att få i oss lite frukost, packat ihop utrustningen samt förberett våra matsäckar inför dagens äventyr. Blåsa skulle det göra och regn skulle det komma så det gällde att vara ordentligt förberedd. Vi skulle med andra ord få en paddeldag med typiskt midsommarväder. 

Det var inte alla som kände sig manade att ta sig an vind och regn under dagen. Lotta tog sina pojkar till museumet i Karlskrona och Viveka hade bestämt sig för att stå över och hålla ställningarna vid stugorna. Vinden var rätt så frisk i SO riktning så vi tänkte att om vi gick mellan Senoren och Sturkö för att smyga på nordsidan om den sistnämna ön så skulle vi kanske få lite lä. När vi sen nådde nordvästra spetsen av Sturkö skulle vi fatta beslut om vi skulle gå tillbaka samma väg mot Senoren eller om vi kanske skulle våga oss norrut mot fastlandet. Det blev en bitvis kämpig tur när vi i flera vikar fick vinden rakt mot oss men alla var vid god vigör så det gick fint framåt. Vi tog en kort fika och bensträckare på Sturkö, där Anders tog fram sin inre lilla havsjungfru, och Erik hittade till sin stora glädje en huggorm som han fick plåtat vilket fick mig (Carol) att bli lite småsvettig och angelägen om att snabbt komma i kajaken igen.



Väl framme där beslut skulle tas så insåg vi att det nog blåste lite för friskt för att ge sig av norrut och det skulle dessutom gå över ganska oskyddat vatten. Det blev att vända näsan österut igen och tillbaka mot Senoren, fast istället för att gå längs med stranden så siktade vi lite längre ut och styrde mot Senorens norra sida. Det gick undan med vinden i ryggen men regnet var ännu snabbare så halvvägs så började regnet att falla över oss.

På vägen passerade vi några mindre öar som vi utnyttjade som uppsamlingsplatser för att se att alla var med och att vi alla hade samma mål i sikte. En god taktik visade det sig vara för vi lyckades alla hålla ihop väldigt bra. 

Strax innan vi nådde fram till Senoren så meddelade Martin och Elisabet att de skulle avvika och gå direkt hem istället för att runda Senoren. Martin hade fått fiskeabstinens tror jag efter att han såg fiskare med napp i början av turen och Elisabet ville spendera tid med sonen. 

På nordsidan av vår ö hittade vi en fin rastplats där det till och med fanns lite bänkar. Sanningen att säga så var det kanske inte en allmän rastplats utan det såg mer ut som en privat campingplats med rum för ett fåtal husvagnar och utan andra faciliteter än just ett par bänkar och grillplats.



När det regnar så sitter man inte gärna och njuter länge och väl av lunchen så det blev en kortare lunch innan vi fortsatte turen mot bron som går mellan fastlandet och Senoren.


Ulrike inflikar: På vägen passerade vi för andra gången ett kors som till synes står planterat på en liten liten ö mitt på vattnet. Efter lite googlande verkar det mest sannolikt att det är ett Coldinukors, och det är den annars lite hemliga Coldinuorden som placerar ut eller renoverar ett sådant kors varje år. Ursprungligen ska korsen ha fungerat som sjömärken, men på dagens kartor finns de inte med. Nästa gång man stöter på ett behöver man nu i alla fall inte bli lika förvånad!


Strax efter bron var det dags för gruppen att dela sig igen. Jag hade fått för mig att jag ville paddla norrut, in mot fastlandet och runda några av de öar som låg inne i viken. Erik och Ulrike ville följa med och resterande gänget, som inte var sugna på att sen tvingas paddla hela vägen ut ur viken och hem i kraftig motvind, fortsatte hemåt.

Jag var väldigt nöjd med min idé för naturen på fastlandssidan var väldigt fin med gröna hagar fulla med ekar. Riktigt idylliskt. Vi paddlade hela vägen in i den första viken vi kom till och där fick jag först se något stort brunt som satt i det höga gräset en bit fram. Min första tanke var ett rådjur, men det såg sjutton inte ut som ett sånt till formen. Jag hann bara peka ut det för Ulrike som var närmast innan det blev solklart vad det var för djur. Det såg oss, lyfte och flög iväg - en stor havsörn! Kul!

Det andra som hände var att det var grunt där inne. Jag paddlade sakta fram och så helt plötsligt hade båda mina kamrater fastnat så de fick använda både händer, paddlar och “sälande” för att ta sig loss. Ganska underhållande när man inte själv sitter fast och kan plåta andras ansträngningar.


Vi tog oss in i nästa vik för att där även runda ett stort fågelskyddsområde som var på den största ön närmast land men även fler mindre öar utanför. Tydligen så funkar kreatur och fåglar bra för alla öarna hade både kor, får och getter.

På en ö, uppe på en bergsknalle tyckte Erik att han såg ett stort brunt får. Det var ännu en gång en havsörn, kanske samma, som satt och spanade. Den hade sällskap, eller vad det nu kan kallas, av ett par tärnor som var så kaxiga att de flög framför och runt hans huvud gång på gång. Jag kunde givetvis inte se det, men jag kan ge mig på att örnen inte ens blinkade när de höll på som värst.



Det skulle bli en motig tur hem så vi fick stanna på en ö utanför fågelskyddet och ladda med lite fika så att vi skulle klara hela vägen tillbaka. Det var tur kände jag för det blev verkligen tungt. Vinden hade ökat ytterligare innan vi var framme så jag ska erkänna att jag var riktigt glad när vi kom in i lite lä bakom ön som ligger söder om Senoren och jag kunde se vår brygga.



Matlagningen hade redan kommit igång så smått när vi kom upp till stugorna så efter dusch och allt var upphängt på tork så tändes grillarna och vi kunde duka upp till middag med en massa gott grillat och tillbehör. 

Efter maten blev det spridda aktiviteter med både “gung-snurra”, bad, musik, dans och så spelades det volleyboll med stor intensitet och under många glada rop. Ett skönt slut på en härligt lång och bitvis tungpaddlad dag.



"Annandag midsommar" – Ulrike berättar

På söndag hade det blåst upp ytterligare, så när det istället var vindsurfare som gjorde sig redo för att gå på vattnet bestämde vi oss för att vi hellre redan började åka hemåt, med lite mellanstopp på vägen. 


Det var många som kunde tänka sig att gå på marinmuseet i Karlskrona, och det blev sagt och gjort och en trevlig avslutning på midsommarhelgen.





Paddlade gjorde: Marie, Carol, Heike, Monika, Martin, Elisabet, Mia, Viveka, Ulrike, Lotta, Erik, Anders P

Text: Carol, Marie, Ulrike
Bilder: Carol, Erik, Ulrike


lördag 8 juli 2017

PADDLA NÆRØYFJORDEN I NORGE 3-10 juni





Jag - Anne-Grethe - har länge velat visa andra KFÖ-paddlare mitt hemland Norge.
Det är för dyrt, tyckte vissa.

Ja, min första plan att åka tåg till Flåm och hyra kajaker där skulle bli ganska så dyr. Så det hela lades på is ett tag.

Mycket på initiativ från Lennart hittade vi dock en annan taktik: Vi kör upp med egna kajaker och egen mat.
Som sagt, så gjort - Lennart och jag gjorde upp en plan med hjälp av norska vänner och KFÖ-are som tidigare hade paddlat i norska fjordar - och sedan skickade vi ut en förfrågan för att se om fler var intresserade. Vi hoppades som bäst på 10 paddlare. Swish sa det bara och plötsligt var vi 16 stycken innan vi fick skriva FULLTECKNAT på hemsidan.

Nu kom livet emellan för vissa och vid dagen för avfärd var vi 11 paddlare:
Anders K, Anders P, Mia, Lotta, Erik, Martin, Roger, Bengt S, Ulrike, Lennart och Anne-Grethe.






Tidigt lördag morgon gav vi oss iväg mot Flåm i 4 bilar och efter lite småincidenter som däckbyte och extrasväng över Hardangervidda kunde vi sent på lördagskvällen samlas på Flåm camping.

Vår plan var att paddla från Flåm till Gudvangen och tillbaka - kombinerat med lite vandring i bergen.


En berättelse om hela resan genom mina ögon kan du läsa på min blogg

http://anne-gretheholt.blogspot.se/2017/06/paddla-i-norska-fjordar-aurlandsfjorden.html

Här lite bildintryck från andra:














För det mesta höll hela gruppen ihop men sista dagen delade vi upp oss i 3 grupper. Vi låg då på en camping ganska nära Flåm och Martin, Lotta och Roger valde att paddla in till Flåm och ha det mysigt där.
Bengt, Mia, Anders P och Erik ville till topps!
Här kommer berättelsen om deras dag:

Sista dagens svåra val: fika, paddla eller vandra? Trevligt alltsammans, men hittills var restaurangbesöken en besvikelse och fjorden vid Flåm hade vi ju redan sett. Så på morgonen, när de flesta paddlade iväg, då var vi fyra som packade ryggsäckarna. Från Fronnes skulle en stig leda till en sjö, enligt tips från Simona och Micha.

Första korta sträckan upp till vattenfallet hade vi sett från ena sidan redan kvällen innan. Nu korsade vi forsen på en obehagligt hal hängbro, och fick en ännu bättre blick över kaskaderna och den mjukt formade rännan vattnet skurit i berget. Bengt berättade att simhoppare tränar i precis sådana bubblor som vi såg nedanför oss, för då kan man falla hur som helst utan att skada sig. Ingen ville testa, fast givetvis litar vi på Bengt.

Vi jobbade oss uppför branten med jämna pauser, ibland med fin utsikt över fjorden och ibland bara för att hämta andan. Efter en stund såg Anders att vi missat ett stigskäl. Ingen av stigarna var riktigt tydlig och den som vek av kanske ledde i fel riktning? Vi diskuterade innan vi fortsatte rakt fram. Underlaget blev allt mindre stig och mer vildmark, men vi såg avtryck från både getter och kängor. Så kom vi ut till en fors, där vi var instängda mellan vattnet och klippan. Bara att vända.

Upp, upp, upp. Ansträngande tills stigen började följa höjdkurvorna genom smalstammig björkskog, där marken täcktes av ormbunkar. Allt stämde bra med kartan utom att vi borde ha passerat E16; det dröjde lite tills vi fattade - vägen gick i tunnel under oss.

Vid halv två-tiden markerade snö, myrmark och en bro över bäcken att vi nått upp i fjällen. Efter ytterligare en halvtimmas fotblöt vandring (alternativt genom obanad terräng och över ett stort fält med stenblock) nådde vi sjön Lintuvatnet. Där åt vi lunch, en kombination av det bästa från två matlag, och njöt av omgivningarna.

Det är fascinerande hur man kan starta vid havsnivå på förmiddagen och äta lunch i fjällen, efter att ha passerat genom alla zoner med sina olika växter, fågelliv och dofter. Och vägen tillbaka går på halva tiden!










Ja, dom verkade ha en toppendag!
Själv valde jag gruppen som  bestämde sig för att korsa fjorden och utforska Aurlandsvangen.
Ulrikes berättelse om den upplevelsen kommer här:

På torsdag tog vi ett strategiskt beslut för att inte paddla hela vägen in till Flåm, för att undvika att tälta på storcampingen två nätter i rad. Istället tog vi oss till Fronnes varifrån det bara var ett par kilometer in till Flåm. Där fick vi tälta ännu en natt på en lugn och avlägsen tältplats. Nåja, helt ensamma var vi inte – det tyska paret som vi hade haft sällskap med någon dag innan hade också hittat dit, och så välkomnades vi av en nyfiken fårskock. Av tyskarna fick vi tips om en vandring som kunde göras med tältplatsen som bas, som föll vissa i smaken som en plan för nästa dag. Andra däremot ville hellre paddla in till Flåm och ha en lugn dag där, och ännu andra ville runda av turen med en paddling till östra sidan av Aurlandsfjorden som vi helt hade ignorerad än så länge.

Jag blev med i den sistnämnda gruppen tillsammans med Anders K, Anne-Grethe och Lennart – Team Tiderace tillika "vi som älskar att åka i Lennarts bil" höll ihop helt enkelt. I lugn takt tog vi oss över till andra sidan fjorden och paddlade mot Aurlandsvangen, som är den största orten i Aurlands kommun. När vi var tillräckligt nöjda med att spana in gårdar och hus längs fjorden gick vi i land och började strosa genom “stan”, med siktet inställd på ett fik som Lennart hade sett ifrån vattnet. Och vilket fik det var! Det var mycket kärlek i matlagningen, så vi slog till stort och blev så nöjda att vi chansade på att få tidig frukost även dagen därpå, när vi var på väg hem. Bagerskan var dock tyvärr ännu fullt upptagen med dagens kanelsnurror, så vi fick vända med tomma magar – andra som hade tagit det lugnare i starten hade mer tur senare.

Förutom fiket så tyckte jag Aurlandsvangen var värt ett besök oavsett. Kanske var det för att det inte kändes som om hela orten enbart lever av turismen, som det kan kännas lite som i Flåm, och väldigt mycket i Gudvangen. Här fanns det en skofabrik med en liten utställning man kunde besiktiga, ett glasblåseri, och så såklart en kyrka, som om än inte en stavkyrka i alla fall var från 1200talet. Mycket nöjda med vår avstickare satt vi oss i kajakerna igen och paddlade sista sträckan mot Flåm, där vi avslutade dagen och resan på Ægir bryggeri vid god mat och öl.


Anne-Grethe har försökt sätta ihop denna blogg med textbidrag av Ulrike och Erik med hjälp av sitt toppgäng.
Foto: Erik, Anders P och Anne-Grethe.