söndag 12 januari 2020

Sälsafari på Måkläppen

Lördag den 9 november gick den årliga färden till Måkläppen. Med kajakerna surrade körde vi ner till falsterbo golfklubb. Vi var 9 havspaddlare som gav oss ut för att titta på sälar och sälar det fanns det. Redan efter 200m stack ett nyfiket huvud upp mellan vågorna och strax därefter dök ännu ett par svarta ögon upp, avvaktande men nyfikna. Havet var förhållandevis lugnt med små vågor och en lätt bris, på mellan 3 och 5 m/s. Innan vi nått spetsen av Måkläppen, mötte ytterligare sälar upp och de vi redan passerat följde intresserat efter den sista kajaken. Ibland så nära som 10 meter. Ute vid spetsen var det en något starkare vind och vågor som sjudande slogs samman från två håll. Väl runt udden mötes vi av ett tjugotal sälar i varierande storlek och ålder. Här såg vi sälar som både lekte och hoppade i vågorna. 



Då ett lätt duggregn följt oss sedan början av dagen hade vi till lunch tagit sikte på ett vindskydd i början av naturreservatet. Den stora flocken Sälarna följde oss hela vägen längs med Måkläppens strand, och folk vi senare mötte beskrev hur roligt det sett ut från land. Väl framme klarnade vädret upp och vi fick till och med en liten solglimt då vi började packa för att bege oss tillbaka. Med smärre skäddaproblem på hemvägen kom vi slutligen tillbaka där vi börjat, 9 nöjda sälskådare.  

Vi som var med: Anna, Bengt, Anders P, Elisabet, Louise, Mia, Ulrike, Loui, Heike.

Text skriven av: Loui Kuhlau

söndag 24 november 2019

Höstpaddling på Mön


Så kom helgen när det var tid för oss att genomföra vår, nu traditionsenliga, höstpaddling. Helgens paddling skulle föregå på ett nytt ställe, på Mön i Danmark, och förhoppningen var givetvis att få skåda Möns Klint från våra kajaker. Tyvärr så lovade alla väderutsikter allt annat än lämpligt väder för en sån tur på vattnet.

Vi var sex personer som hade tagit ledigt och kunde mötas på klubben redan när klockan var elva, för att lasta släpet fullt så att det gäng som körde efter jobbet skulle kunna lasta snabbt och komma fram så tidigt som möjligt. Totalt blev vi sexton personer som hade anmält sig att följa med.

Med kajakerna lastade på släpet och bilarna fullpackade så enades ”lunchgänget” om att äta lunch på vägen. Lotta googlade fram en japansk krog i Greve, en bit söder om Köpenhamn, där de hade konceptet ”all you can eat”. Taget! Det visade sig att man fick beställa en massa små rätter som man sen kunde dela på. Gott var det men det tog sin lilla tid att beställa, få mat, beställa mer, få den maten också för att därefter upprepa proceduren igen, så långlunch har nu fått en helt ny innebörd för några av oss. 


Till slut kom vi fram till Mön och efter att jag och Marie hade kört till campingplatsen och hämtat upp nyckeln till huset, så kunde vi inta vårt hus och vilket hus sen! Rejält kök, stor matsal med långbord för minst arton personer, kaffekök, biljardbord, TV rum, vardagsrum och så två separata trappor till andra våningen där alla sovrum, utom ett, fanns. Det tog ett tag att spana in och lära oss att hitta runt i det stora huset. Vi intog några sovrum, gjorde oss hemmastadda plus att några hann gå en sväng ner till närmaste by, Klintehavn, innan det var tid att börja med maten. Klintehavn var inte inte stort men efter att ha suttit i bil en stor del av dagen var det underbart att känna havets salta vindar, sträcka på benen och få se några små charmiga hus och en fin hamn.

Resterande bilar anlände en efter en och när alla hittat vart de skulle bo så blev det samling i vardagsrummet där det dukats upp med lite tapas till förrätt. Mia och Anders P bjöd sen på en suveränt god vegetarisk gryta som alla lät väl smaka och det hela följdes av dessert. En bra start på helgen på alla sätt och vis.


Natten till lördagen ven det rätt rejält runt husknutarna. Vinden hade inte heller lagt sig särskilt mycket på morgonen, så när väl frukostgänget sett till att alla var mätta och belåtna så körde vi därför till hamnen i den lilla staden Stege, där vi tänkte att vi skulle kunna göra en kortare tur trots den ihärdiga blåsten. Anders J hade läst in sig på omgivningarna och kunde längs med färden berätta om vikingarna som bott där, peka ut där den gamla vikingabyn hade legat och vilken kulle som den gamla vikingaborgen troligtvis legat på. Det blev en kortare fika längst in i den långa viken, kortare eftersom Martin samt Monica hade stannat halvvägs och väntade på att vi skulle komma tillbaka igen. Vi missade nog lite i kommunikationen för många antog att vi skulle fika där och var redan ur kajakerna innan alla kommit fram. De hade heller inte noterat att inte alla var med hela vägen dit. Ja ja, det är sånt som händer och Martin och Monica satt inte heller i sjön eller hur man nu ska uttrycka det när de satt i sina kajaker på vattnet. De hade paddlat över viken och hittat en brygga där de väntade in oss.








Tillbakavägen var tung och motig med vinden rakt emot oss, så de flesta var rätt nöjda när vi var tillbaka i hamnen igen och ingen var speciellt sugen på att fortsätta paddla vidare. Det fick bli lunch istället och vi ockuperade uteplatsen på ett litet klubbhus som låg där så inbjudande med bord och bänkar. Lyckligtvis blev inte de som ägde huset heller sura eller något när de senare dök upp med bil för att fylla på den klubbens ölförråd. 


Det lades fram tre olika förslag för eftermiddagens aktiviteter vilket resulterade i att tre personer tog sig en liten titt runt i Stege innan de sen körde ut till Möns Klint geocenter, dit alla vi andra körde direkt. Där fanns det fina stigar och ett antal trappor vilka ledde ner till stranden nedanför klinten. Långa trappor? Japp! Mycket långa och ganska branta på sina ställen. På vägen ner så mötte vi ett antal flåsande, högröda och svettiga människor som var på väg upp igen. Vilket fick en att inse att vi antagligen också skulle behöva ta oss upp igen….

Jag och många med mig, som aldrig varit där tidigare, blev väldigt tagna av den dramatiska och vackra naturen. Det var förtrollande vyer och jag är verkligen glad att vi fick möjlighet att ströva runt och njuta av naturområdet. Att det inte regnade var också en väldigt positiv bonus.









Tilläggas bör väl att det inte var lika njutningsfullt när vi var på väg upp igen för trapporna. Då var det nog bara energiknippena Elisabeth och Louise som njöt. Den lilla fikapausen vi tog innan vi började ta oss upp kom var en väldigt god idé!



 

  


Allt eftersom folk lyckats flåsa sig upp för trapporna och tagit sig till parkeringen så rullade bilarna hem till huset igen. Innan vi körde så var det prat om att ta en öl på vägen hem, men det var kraftigt begränsat hur många ställen det fanns att välja mellan på vägen. Ungefär noll. Tanken på öl hade dock satt sig i skallen på sju av oss så vi lämnade bilar, kajaker och allt och gick omgående ner till Klintehavn för att dels kolla in vågorna och försöka hitta någonstans där vi kunde ta en öl. Utbudet var ganska begränsat även i Klintehavn men efter lite smörande för kvinnan som serverade på pizzerian så öppnade de upp ett rum där vi kunde sitta och få varsin öl. De hade annars fullbokat och inte plats för oss, men skam den som ger sig,




Stärkta av ölen promenerade vi sen hem på rad i mörkret för att ta rätt på våra saker, duscha av oss och göra oss redo för kvällens kulinariska utsvävningar. Inte helt oväntat så infriades alla förhoppningar och vi lät oss väl smaka av den trerättersmiddag som bjöds och som intogs vid det vackert utsmyckade bordet, tack till Åse för det! Eller nu ljuger jag nog lite, för Louise förrätt kunde vi traktera oss med redan när vi samlades upp inför middagen i vardagsrummet. ”Fingermat” är en himla trevlig uppfinning!

Efter indisk (?) varmrätt med Martin, Åse och Elisabeth bakom spisen så avslutades kvällen med äppelkaka och ringdans. Det sistnämnda drogs igång av Mia och Elisabeth till takterna av någon tysk umpa-umpa-melodi. De som hängde på tyckte det var jättekul att dansa mellan alla rum och dra med sig folk. Vi som inte var danssugna, löste det genom att helt enkelt gömma oss under matbordet medan de for igenom rummet. Resten av kvällen spenderades sen med massor av snackande och olika spel. Några utnyttjade biljardbordet, några spelade ett spel som de hittat i huset och som tydligen krävde en viss mängd tankemöda och koncentration. En del satt och samtalade i matsalen eller köket och flera av oss spelade ett spel som inte krävde speciellt mycket tankemöda. Kul hade vi och vi kommunicerade väldigt mycket och högljutt samtidigt som det blev väldigt många skratt så de andra som spelade ”tankespelet” tröttnade på oss, tog sitt spel och uppsökte ett lite lugnare tillhåll. Jag tror inte jag var den enda som somnade med ett stort flin på läpparna efter alla garv. 













Söndag morgon så startade vi dagen med bl.a. ägg och bacon som frukostgänget gått upp tidigt för att fixa iordning. Vi skulle städa ur huset innan vi lämnade det så alla gick igång för fullt så snart vi svalt de sista tuggorna och sköljt ner dem med kaffe.

Med så många som hjälptes åt att städa så var bilarna snart packade, huset städat och vi var redo att bege oss. Vi hoppades att, trots att det fortfarande blåste mycket, vi skulle kunna lägga i på ett ställe som vi fått tips om när jag tidigare hade varit i kontakt med kajakklubben i Stege. Vi delade därför upp oss så att jag, med Marie som sällskap, körde för att lämna nyckeln på campingplatsen under tiden som övriga körde ner till stället för att sondera. Väl på campingen tog jag emot ett sms om att det inte var möjligt denna dag att lägga i där nere, det var helt enkelt för mycket sjö. Jaha, då kör jag väl direkt mot plan B? 





Det var nu som det blev uppenbart att täckningen där de andra var, den lämnade väldigt mycket att önska. Det var stört omöjligt att få kontakt när jag ringde och att köra tillbaka dit de var skulle dels ta tid plus ge en rejäl omväg. Tillslut lyckades vi få sms kontakt och vi körde mot iläggsplatsen för plan B.

Det var en privat liten hamn som Anders J hade hittat precis vid den lilla bron över till Langø. Jag och Marie kom först och efter lite småpratande med några klubbmedlemmar så fick vi ok för att lägga i där om vi la en slant i klubbens pengabössa. Rampavgift kallas det visst för.

Väl på vattnet så startade vi med att gå mot vinden och som vanligt så skulle vi hålla ihop. Det höll… sådär… så när vi hörde gevärsskott som bara kom närmare och närmare ju längre vi kom så ville vi lägga om kursen vilket inte var så lätt när en grupp var så långt framför att de inte hörde när vi skrek efter dem. Efter blåsande i visselpipor och diverse viftande med paddlar, signaler om samling där vi var, så lyckades vi få dem att vända åter och sluta upp med oss övriga så att vi kunde gå över bukten till Langø. Det kändes mycket tryggare än vara sittande ankor ute på vattnet med en massa skjutgalna danskar med skarp ammunition alltför nära.




Eftersom det var hög tid för lunch så hittade vi en plats där vi kunde gå iland och hugga in på matsäcken. Solen hade den goda smaken att titta fram bakom molnen så det var riktigt skönt på kanten av den åker där vi slagit oss ner. Det gick bra att ta oss tillbaka till fastlandet och hamnen när pausen var över men mörka moln dök upp på himlen precis när vi kom fram och innan vi visste ordet av så öste regnet ner över oss. Skönt att klubben hade sin ”rökruta” utanför klubbhuset och att den var under tak, så att alla som höll på att byta kläder kunde söka skydd där under. 




Regnet försvann sen lika snabbt som det kom så att vi kunde lasta, byta kläder och sen startade vi hemfärden till Malmö. Tiden hade varit med oss så vi var tillbaka på klubben innan det hunnit bli mörkt vilket kändes riktigt skönt.

Tack till alla som deltog och som bidrog till att göra detta till en härlig höstpaddling, även om blåsten ställde till det så att vi inte lyckades att ta oss runt själva Möns Klint. Kanske nästa år?

Paddlade gjorde: Marie, Anne-Grethe, Ulrike, Anders J, Niklas, Åse, Louise, Monica, Anders P, Mia, Elisabeth, Kirre, Martin, Lotta, Peter och jag själv - Carol

Text: Carol med lite assistans av Marie
Bilder: Carol och Anne-Grethe






onsdag 16 oktober 2019

Långtur från klubben

Lördag 28 september var vi elva paddlare som lämnade klubben för en lokal långfärd söderut. Motvinden tog i så tempot var måttligt i början. Efter en kort vila i Lagunen fortsatte vi och tog lunchpaus på stranden vid Sibbarp.


Efter lunch bestämde vi att i alla fall paddla ner till brofästet för att kolla väderläget. När vi kom dit hade vinden mojnat en del så vi paddlade under bron och fortsatte ända ner till den lilla bryggan vid Strandhem. Där intogs fika innan återfärden påbörjades. 

Det blev en fin tur på 21 km med varierande väder och vindstyrkor. En utmaning för många som var med på sin allra första långtur och samtliga klarade sig alldeles utmärkt. Att komma ner söder om bron gör att sundet öppnar upp sig och ”nu känns det som havskajakpaddling” tyckte någon.
Vi som var med var: Susanne, David, Loui, Marie, Flavia, Trevor, Charlotte, Johan Q, Kim, Mikael, Anders P
Text: Anders P

söndag 1 september 2019

Friska vindar runt Kosteröarna

Sju sugna paddlare möttes på klubben på onsdagseftermiddagen. Vi skulle till Kosteröarna för att paddla torsdag till söndag. Initialt var vi hela tio stycken men efter lite manfall så blev vi alltså sju som gjorde oss redo och gav oss iväg.



Första stopp blev Laxbutiken.... fast dit kom inte alla. Jag vill inte peka ut någon men vi är glad att den bilen inte av vana tog en runda på Hardangervidda. Vi blev alltså fem som åt tillsammans på Laxbutiken och två som fick inta föda på en annan vägkrog.

Efter ett antal timmar i bilarna anlände vi till Rossö och campingplatsen där vi skulle tillbringa åtminstone första natten. Tälten kom upp och hela tiden kunde vi höra vinden vina i de höga tallkronorna över våra huvuden. Prognosen för torsdagen var vind, vind, vind och så regn.



Vi var nog många som höll tummarna för en bättre prognos, men det hjälpte inte för när vi vaknade så var den inte ändrad. De frukostansvariga trollade fram frukost och efter att alla hade ätit och var klara så gav vi oss ut på vattnet. Planen var att gå innanför öarna så att vi fick lite skydd från den kraftiga SV vinden. Det gick fint och vi paddlade norr ut tills vi nådde Styrsö där vi bestämde oss för att äta lunch. Fast vi paddlade inte bara, på ett ställe var det inte någon vattenpassage som kartan visade, bara en låg trumma under en väg, så vi fick vackert ta oss ur kajakerna och bära dem över vägen.





Lunchen på Styrsö smakade helt suveränt. Tyvärr så hade det börjat regna precis när vi hade kommit i land, men vi hade tur att vandrarhemmet på Styrsö hade en stängd uteservering med bord och parasoll, så där kunde vi åtminstone hålla maten från att bli vattenskadad. Anders P svängde ihop en läcker rätt med kyckling, curry och äpplen bl.a. men sen var det inte slut där. Han avslutade med att servera oss nybryggd espresso med hemmagjorda chokladpraliner som hans dotter (?) hade gjort. Så enormt gott!



Nu startade den tunga vägen tillbaka till Rossö och den var inte att leka med. Motvind, motvind och sen motvind igen som toppades med lite regn. Det var nog förresten dagens underdrift, det där med lite regn. Det bara öste ned och det slutade inte heller att regna förrän vi var nästan hemma på campingplatsen.





Middag under tarp smakar också fint, speciellt när man fått av sig alla våta kläder och fått en varm dusch.


Fredagen såg vädret något bättre ut. Fortfarande blåsigt så det förslog men det skulle bli sol. Gruppen enades om att lasta kajakerna och köra till Havstensund för att försöka smyga en liten runda bakom lite öar i hopp om att hitta lite lä. Jag och Mia kände att vi behövde spara kropparna till dagen efter när vi skulle paddla över till Kosteröarna. Vi tog därför en sväng i det lilla fiskerisamhället, hittade en kombinerad båt-, livs-, pryl- och allt-i-allo-butik som också tjänade som turistinformation och till vår glädje hade de en kaffemaskin i någon vrå så att vi kunde köpa varsin kopp kaffe. Stärkta av kaffet så körde vi sen till naturreservatet Tjurpannan och det var enastående vackert.... och mycket blåsigt. Mia höll nästan på att blåsa bort när vi var på toppen.






Efter kommunikation med de andra så drog vi oss tillbaka till där de hade satt i och när alla fått ordning på sina prylar och lastat kajakerna, så bjöd Elisabeth på Spagetti carbonara, med massor av parmesan, innan vi satte oss i bilarna och körde till Grebbestad.


I Grebbestad har de Kajakcenter eller Nautop som det tydligen också kallas. Butik med massor med olika paddelsaker - omsättningen gick upp innan vi hade lämnat butiken igen och sen behöver jag inte skriva mer om det.


Nästa stopp var hällristningarna i Tanumshede. Många av oss hade inte varit där innan så det var både intressant och lärorikt. Dock kan man ibland fundera över hur de har kommit fram till fakta som att "detta är troligtvis en älg, och om det är en älg, ja då är det den enda älg som förekommit på någon av alla hällristningar som man hittat". Hur vet de att det är en älg och inte en kronhjort???



Middag nere vid stranden på campingplatsen i solnedgången och sen tidig sänggång, vi skulle försöka komma upp redan vid sex på morgonen för att kunna dra nytta av det fina vädret som prognosen utlovade.



Prognosen höll! Snabb frukost och sen åkte tälten ned i kajakerna tillsamman med all annat som man behöver för en övernattning ute på någon ö. Ingen tid att förlora.


Sol och betydligt mindre vind samt lite gammal sjö resulterade i en dag med en massa paddling där vi såg sälar, besökte Ursholmen och kollade in fyren, lekte bland vågor och bara njöt av att se alla dessa klippor och skär runtom oss samt det klara vattnet.








 

 En toppendag på alla sätt och vis som avslutades på Stora Tjälleskär där vi skulle övernatta. Ön beboddes av får så innan någon av oss ens vågade tänka på att sätta upp något tält så fick vi använda våra paddlar som krattor och kratta bort får och gåsskit. Mia blev väldigt lycklig för hon såg chansen att kanske få ett litet fårskinn att värma sina fötter med, men jag tror inte att Elisabeth var så sugen på att invitera får in i tältet så det blev inget med det.



Anders J serverade lördagskvällen till ära pasta vongole och den gjorde vi minsann slut på. Anders P hade lite espresso kvar så vad mer kan man önska en kväll ute bland Kosteröarna?




Söndagen bjöd på ett strålande väder med sol och nästan kav lugnt. Det var helt magiskt när vi hade ätit frukost och Mia hade diskat och vi alla hade kommit i kajakerna så att vi kunde paddla fram i en labyrint av klippor och så klart vatten att man kunde se hur mycket som helst där under ytan. 



 



Ulrike, som har koll på tång, passade på att lära oss andra längsmed vägen, för det fanns många olika sorter att hitta. En sista paus och badande blev det innan det var dags att göra överfarten till fastlandet. Det fanns idéer om att kanske kunde man ringa jobbet och komma någon dag senare, men till slut fick vi ändå krypa till korset och ge oss av mot campingplatsen och bilarna. 



När bilarna sen var fyllda med vår packning och kajakerna kommit på plats på taken så blev det lunch på alla rester som vi hade innan vi satte oss i bilarna för att köra hem.


En fantastiskt fin helg med väldigt varierande väder, mycket att se och framför allt, i väldigt gott sällskap! 

Paddlade gjorde Mia, Elisabeth, Anders J, Anders P, Anders K, Ulrike och Carol

Text: Carol
Bilder: Anders J, Mia och Carol