tisdag 17 november 2015

Säl-safari vid Måkläppen den 7 nov

När årets långfärdsprogram innehöll en säl-safari i november var vi nog några som tänkte….nja, november, Måkläppen…det blir nog inte så kul.

Aldrig hade vi väl kunnat tro att vi skulle få en så härlig dag! Det var tio KFÖ:are och en gästande göteborgare som samlades på lördagsmorgonen för att lasta släpet. Det hela gick relativt snabbt och vi var snart ute på motorvägen mot Näset.

Lennart hade tänkt ut Falsterbo golfklubb som lämplig iläggningsplats och efter att några i gruppen varit inne på klubben och charmat de ansvariga fick vi tillgång till personalparkeringen medan vi lastade av. Nu var vi bara ca 50 m från havet och även om det blir en del bärande och släpande gjorde det allt lättare.



Redan innan vi kommit i kajakerna såg vi de första sälarna ute i havet. Så ”mission accomplished” redan på stranden! Men nu hade vi fått blodad tand så vi gav oss iväg ut mot Måkläppens spets. Det var mulet, massor av plusgrader och nästan ingen vind. Efter ca 200 m paddling var vi fullständigt omringade av sälar. Stora var de och vissa ville visa upp sig och skutta lite i vattnet vilket skrämde slag på undertecknad. Som mest var det nog mer än hundra sälar omkring oss och det var en helt fantastisk upplevelse.






Vi låg stilla länge och tittade på dem (eller om det var de som tittade på oss) innan vi tog oss vidare ut mot spetsen. Nu fick vi mer vind och mindre säl och efter en stund gick vi i land för en fika.

Just som vi satte oss tillrätta för att packa upp våra matsäckar kom solen fram och vi fick en härlig fikastund. Eller kanske inte helt härlig för vår gästande göteborgare som lyckades välta ut all sin nyvärmda mat. Men i kanotföreningen Öresund saknas det aldrig mat så med gemensamma krafter blev även han mätt.

När vi skulle i kajakerna igen hade vinden ökat och för vissa blev avgången en blöt historia. Vinden gick rakt mot land och medan man klev i kajaken gjorde vågorna allt för att fylla den med vatten. Då är det bra med snälla vänner och rejäla pumpar! Vi fortsatte att paddla en bit mot Skanörs hamn men i höjd med Falsterbo fyr vände vi tillbaka med hopp om ännu mer säl-spotting.


På tillbakavägen mot golfklubben fick vi härliga surfvågor och det var kul att leka i vågorna men lite besvikna blev vi nog över att sälarna lyste med sin frånvaro. Vart hade de tagit vägen? Var de trötta på att glo på paddlare? Hade vi inte varit intressanta nog? Några försökte locka fram dem genom att kasta medhavd sill i havet men antagligen får sälar veta redan i tidig ålder att man aldrig ska ta emot mat från okända för de var inte det minsta mottagliga för våra inviter.

Dagen gled mot sitt slut och vi tog oss i land för att lasta våra kajaker och förbereda oss för hemfärd. Nu var vi lite långsammare och det tog ett tag innan vi fått runt bilarna på den trånga parkeringen, fått alla kajaker på plats och utnyttjat golfklubbens faciliteter så vi kunde påbörja hemfärden.



Väl hemma i Malmö kunde vi konstatera att ska man på säl-safari vid Måkläppen i november kunde man inte ha valt en bättre dag än denna.

Ett speciellt tack vill vi rikta till alla sälar vid Måkläppen. Tack, ni gjorde verkligen allt för att vi skulle få en riktigt fin safari ;-)

Paddlare: Anders K, Carol, Elisabeth, Erik, Erika, Jan, Johan, Lennart, Marie, Mia samt gästen Krister

Text: Marie
Foto: Carol och Anders K

torsdag 5 november 2015

Blekinge och Gula huset 23-25 oktober

Den traditionella höstpaddlingen hade lockat tjugo deltagare från KFÖ och Växjö, trodde vi åtminstone tills det på lördagen visade sig att jag hade räknat fel så det rätta antalet var nitton.

Nitton sugna paddlare var vi alltså som skulle inta Gula huset och Blekinges skärgård denna helg. Några av oss som hade tagit ledig hela dagen fick med oss släpet samt några extra kajaker. Det gjorde att vi kunde köra redan mitt på dagen. Vädret var fantastiskt när vi kom upp med sol och lagom vind så vi skyndade oss att ta en kortare runda och se på solnedgången innan de övriga började droppa in på kvällen.





Lennart hade satt de personer som var i sitt matlag i arbete redan när vi kom tillbaka från vår tur och stackars Bengt som frågade om han kunde hjälpa till blev hastigt utsedd till bönsnoppare och det var inte de små mängderna vaxbönor som skulle sköljas och snoppas. 

När alla deltagare från KFÔ hade checkat in så hade Lennart full fart i grillen utomhus och i ugnen stod rotfruktsgratänger till ett helt kompani. Alla lät sig väl smaka trots att det redan ätits en del tapas till förrätt men oj vad mycket mat det blev kvar, vilket kom väl till pass dagen efter då det var ett stort antal paddlare som hade rotfruktsgratäng i sina matlådor. Efterrättsgänget körde med en riktig klassiker, marängsviss, med massor med goda tillbehör som godis, jordgubbar och strössel. Alla åt med god aptit och vissa mer….



Himlen var mest grå när vi vaknade upp på lördagen men vinden var ok och inget regn kunde vi hitta i någon prognos. Humöret var därför gott när vi gav oss iväg och nu hade vi också fått sällskap av Marie, Lotta och Marcus från Växjö. De hade tyvärr inte möjlighet att komma redan på fredagen men vi vet ju alla, att fint folk kommer sent.

Av någon outgrundlig anledning så dras vi alltid mot Tärnö på lördagen och så även i år. Är det kanske möjligheterna för vågor och surf som lockar? På vägen kan man inte undgå att passera Tjärö där det inte händer mycket. De enda vi såg var korna som tydligen ville åka därifrån.



Fikapaus måste man ha och Bockö är en utmärkt ö som ligger på vägen. Det pågick indrivning av fåren som går på ön så istället för att lägga till på norra sidan så fick vi gå iland på den västra sidan där vi hittade en fin backe med ett stort träd att äta lunch under.






Vissa passade också på att ta sig en liten tupplur på maten. Efter att alla vaknat till, fått av sig diverse beklädningar och fått ordning på både packluckor och torrdräkter så bar det av igen. Tärnö nästa! 



Vinden var fortfarande ganska beskedlig så här skulle minsann Tärnö rundas i bästa stil och det gjorde vi. 





Vi lyckades även fortsätta lite mer än ett varv så att vi kunde gå iland vid den mindre hamnen på Tjärö för vid detta laget var alla rätt sugna på lite fika. Gisli hade mest bråttom av alla att komma ur båten fast jag är inte säker om det är bästa sättet.




Efter att termosarna blivit tömda och fikabrödet tagit slut så var det tid för återtåg. Nu visade det sig att vi hade lite olika idéer om var vi ville paddla. Några ville se horisonten, bara horisonten och inte annat än horisonten så att gå inomskärs bland öarna vilket andra paddlare ville var inte på önskelistan. Vad gör man då? Jo, man delar snabbt och enkelt upp sig i två grupper så att alla blir nöjda och belåtna. 



Jag själv hängde med ytterskärsgruppen och vi fick kul vågpaddling tillbaka. Anders K fick till och med träna på lite kamraträddning i hög sjö… och det var inte jag som välte denna gång.


På kvällen bjöds det på ännu mer god mat. Spännande förrätt med både sjögräs- och bläckfisksallad, god lasagne till varmrätt och sen levererade Växjögänget med Lotta i spetsen en underbar blåbärspannacotta. 

Söndagen vaknade vi upp och kunde se lite sol som kämpade för att komma genom molnen. När vi fått i oss frukost, checkat ut ur rummen och kommit i kajakerna så hade den lyckats. 

Den västliga vinden skulle öka under dagen så det var lite olika åsikter om vart vi skulle paddla. Ett bud var att paddla österut för att se om herr Annan var hemma i år och om det fanns några vildsvin intill den lilla kanalen vid Vångsö. Nackdelen var motvind på vägen tillbaka till Järnavik. Det andra budet var att hålla sig inne bland öarna. Vad gör man? Jo, igen så gör man en snabb uppdelning i två grupper. 




Vi som paddlade bland öarna fick en fin dag där vi såg både fina hus, häger och örn. En fin lunchplats hittade vi också på östra udden på Dragsö. 

Alla som paddlade österut verkade också glada och nöjda med sitt val.






Tyvärr finns det ett slut på allt och så även denna helg. Efter en härlig dag på havet för bägge grupper så kramades vi farväl med Marie, Lotta och Marcus och när alla kajaker var fastspända på tak och släp så styrde vi hem till Malmö och klubben.

Tack alla som var med för en suverän helg med god mat, gott sällskap, schysst paddling och många skratt. Det enda som saknades var “grundarna” Anne-Grethe och Maria samt den traditionella drinkmästaren Paul som alltid brukar servera en drink innan middagen på lördagen. Kanske nästa år?

Paddlare: Anders J, Lisbeth, Gisli, Carol, Martin, Lennart, Anders K, Ulrike, Marie G, Jan, Mia, Tina, Henrik, Bengt, Niklas, Niklas gäst Karin, Marie T, Lotta, Marcus

Bilder: Anders K, Marie T, Carol
Text: Carol

torsdag 8 oktober 2015

Eskildsø 26 september

Utlandspaddlingar skapar ofta lite extra intresse och lördagen den 26 september var det 13 ivriga paddlare som samlades för att lasta inför turen till Eskildsø vid Roskilde fjorden. Dagens nyhet var en ”paddel-åkpåse” som ska skydda våra paddlar medan de skakar runt på släpet. Fiffigt! 


Vädret var ganska bra med lite sol och lite moln och en dräglig vind. Vi for iväg och tog oss via Öresundsbron till Roskilde och vidare till vårt iläggningsställe som var Jyllinge hamn. Väl där upptäckte vi att det danska vädret inte riktigt matchade det svenska utan vinden var kraftigare och kallare och solen visade knappt sig. Men seglarfolket i Jyllinge var generösa och hade både omklädningsrum och toaletter öppna så vi slapp i alla fall strippa i den kyliga vinden.




Ner i kajakerna kom vi och startade turen genom att gå söderut mot Roskilde och hade därmed Eskildsø på vår högra sida och efter en kortare tur kom vi till Eskildsø udde som vi rundade. Vi fick då en bättre utsikt över fjorden och kunde i fjärran se en vikingabåt som var ute och ”lördagsseglade”. Tyvärr var den på alldeles för långt avstånd så vi kunde inte riktigt kolla in den. Vi fortsatte runt udden och en kort stund senare nådde vi vårt första fika-stopp som var Eskildsø. Vid den enkla färjan till ön fanns bänkar att duka upp på och eftersom korna som betade en liten bit därifrån var uppfostrade nog att inte komma för nära fick vi njuta av våra matsäckar i lugn och ro.



När alla magar var nöjda tog vi en promenad på ön. Det fanns endast två hus på ön och uppe på en höjd fanns en gammal klosterruin som naturligtvis måste undersökas. 


Det fanns en berättelse om munkarna som en gång bott i klostret och det gjorde inte att man funderade på att bli religiös. Däremot fick vissa av oss brått tillbaka till kajakerna eftersom vi på långt håll såg att korna blivit väldigt intresserade av våra farkoster sedan vi lämnat dem obemannade. Det är väl inget fel på kor men i kajaken vill man ju inte ha dem!



Vi andra tog oss i sakta mak tillbaka till kajakerna och fortsatte norrut. Det var väldigt lågt vatten och en ganska seg motvind så vi tittade nog alla lite avundsjukt på de många segelbåtarna som for omkring. 



Efter lite motig paddling kom vi fram till Skuldelev hamn som skulle bli vårt andra fikaställe. Det var en väldigt charmig hamn med trevliga och snackiga människor som glatt lånade ut sin toalett och diskuterade fiske med några av oss. 


 


Precis utanför hamnen låg en gullig liten ö som tyvärr totalt kom i skymundan på grund av de enorma kraftledningsstolpar som reste sig från gigantiska fundament framför det enda hus som låg på ön. Snacka om att förstöra utsikten!


 När vi, efter att ha fikat färdigt, lämnade Skuldelev rundade vi ön och såg då att trots att ön invaderats av kraftledningar använde de solceller för att få ljus till lillstugan.


Nu var vi på väg tillbaka och fick en behaglig medvind och det dröjde inte länge förrän vi var framme i Jyllinge hamn. 


 


 Vi hade haft planer på att äta på restaurangen som låg i hamnen men fick tidigt veta att det var fullbokat. Vi velade lite fram och tillbaka om hur vi skulle göra med ätandet. För säkerhetsskull gick vi och kollade på restaurangen om någon avbokat men icke. Skulle vi leta efter något inne i Roskilde? Skulle vi hämta mat någonstans när vi kom tillbaka i Malmö? Detta var funderingar som höll oss sysselsatta medan vi bytte om, lastade våra kajaker och började återtåget mot Malmö.

När vi kom upp på Öresundsbron fick vi se en fantastiskt fin måne som såg ut att vara väldigt nära och med ett starkt sken. Det blev en ganska förtrollande syn! Månen ledde oss hela vägen tillbaka till klubben och medan vi lastade av kom alla fram till att det där med ätande nog blev lite jobbigt så vi skingrades för vinden och var bara tacksamma för att vi fått en fantastisk paddeltur även om den slutade med tomma magar. 


Det var en trevlig dag som bara hade en dyster stund….om man är groda och bor på en ö med en enda bil...hur otursförföljd är man inte då om man slutar sina dagar alldeles platt och överkörd….

Paddlare: Anne-Grethe, Boel, Carol, Erik, Eva, Göran, Heike, Jan, Johan, Lennart, Marie, Martin och  Mia H

Foto: Anne-Grethe
Text: Marie



tisdag 22 september 2015

JÄRNAVIKFESTIVALEN




Äntligen var det dags! Tjäröfestivalen skulle uppstå igen fast under namnet Järnaviksfestivalen. Platsen där allt skulle gå av stapeln var på campingplatsen i Järnavik. Vi som var med på sista Tjäröfestivalen hade redan stiftat bekantskap med det stället.







Vi blev riktigt många från KFÖ, hela 17 medlemmar och Melvin. Vi kom iväg i bra tid från Malmö så klockan var inte mer än tolv när vi kom fram. Skönt att hinna slå läger innan det var tid för lunch och fredagens pass startade. Jag och Anne-Grethe startade med vad som skulle vara en lugn paddling med Friluftsfrämjandet. Temat var teknik och säkerhet. Vi såg bl.a. havsörn vid flera tillfällen och vi fick lära oss ett nytt sätt att ta sig förbi Blekinges Kap Horn om vädret är för hårt. Bra att ha i bakfickan.








Lite softande vid tälten och sen var det middag. Underhållning var det också eftersom världsmästarinnan i nyckelharpa Emilia Amper spelade och underhöll med berättelser om nyckelharpan och sitt liv. Otroligt vacker och stämningsfull musik. Kvällen avslutades av Mattias Meldert som visade bilder och berättade om resor samt ställde den stora frågan, varför är det så många som bara kör en typ av paddling när det finns så mycket att testa på?








Testa på, det var det vi gjorde på lördagen efter frukosten. Ja, åtminstone vi åtta personer som skulle forspaddla. Vi transporterades iväg till Mörrumsån där vi fick en kort genomgång i hur man kantar, bakvatten, strömmar och paddelteknik. Efter det var det dag att släppas ner i ån vilket var en lite läskig upplevelse att sitta där, framåtlutad och sen åka ner för kanten utan att veta vad som händer när man kommer ner i vattnet. Alla klarade det och sen tog alla ett paddeltag och snurrade 360 grader. När man sen såg alla andra snurra runt i sina kajaker som såg ut som Kalle Anka båtar så var det omöjligt att att inte bli glad. Vi tog oss ner i det strömmande vattnet, hittade bakvatten, traverserade uppåt och sa ett par väl valda ord när det inte gick att komma uppåt men mest så skrattade vi och njöt.









Efter lunchen var det en ny grupp där bl.a. flera från klubben deltog. Jag försökte tillsammans med Anne-Grethe och Erik att lite klokare på vad man ska göra om olyckan är framme när man paddlar. Lite klokare blev vi och några nya trick lärde vi oss. Intressant var det att höra Geir, en som jobbar på räddningshelikopter, berätta om hur man får kontakt när man är i nöd.

Övriga deltagare från klubben hade bl.a. rollat med Freya Hoffmeister, manövrerat med Nicolai Ilcus som designat Arrow kajakerna och så en massa annat.

När vi alla hade fått middag så röjdes bord och stolar undan och filtar las ut på golvet. Det var dags för Freya Hoffmeisters föredrag om när hon paddlade runt Sydamerika. Där satt vi alla på golvet, rejält klädda med både tjocka jackor och mössa och stjärnan, Freya, möter upp iklädd ärmlös långklänning. Vem har sagt att man inte kan vara glamorös när man är på paddelfestival? Det var väldigt spännande att höra henne berätta om allt hon upplevt under de 3,5 år som det tog att komma runt.









Söndagen kom snabbt och festivalens sista pass efter avklarad frukost. För min del blev det manövrering med Nicolai. Han är väldigt duktig och pedagogisk så jag fick en hel del med mig hem som jag ska öva på.

Summa summarum så var det en bra festival. Visst är det alltid saker som kan göras bättre
och förfinas men åtminstone jag hoppas att det blir en festival även nästa år för konceptet är kul och man träffar både nya och gamla vänner i en trevlig miljö.










Text: Carol

Foto: Anne-Grethe

Paddlare: Erika, Johan, Lennart, Jan, Carol, Erik, MIcha, Susanne, Anders J, Anders K, Ulrike, Anne-Grethe, MIa, Göran, Eva, Jonas, Heike och så givetvis Melvin 

Läs mer om festivalen på Anne-Grethes blogg

http://anne-gretheholt.blogspot.se/2015/09/farmor-i-fors-jarnavikfestivalen-2015.html