måndag 14 juli 2014

FALSTERBO 12 juli

Falsterbo - långturen som jag redan innan hade hört så många skräckblandade historier om. Anne-Grethe och Marie var rörande ense i sina berättelser om att det var den värsta långtur de någonsin gjort. Blåst, regn, vågor och själva distansen var saker som de bl.a. nämnde. Nu skulle vi alltså göra denna tur och jag hade förberett mig väl genom att ha paddlat en massa så att jag skulle både fixa distansen men även hyfsat klara ut svåra väderförhållanden. Matsäck hade jag packat med mig så att jag kunde överleva ett kortare skeppsbrott och kläder hade jag med mig för alla eventualiteter.
Dagen kom och vi var åtta paddlare som möttes på klubben för att lasta på våra kajaker. Vi skulle lägga i vid ena änden av Falsterbokanalen. Redan innan Höllviken insåg att vi att vi kanske kunde ha valt en bättre helg. Falsterbo Horse Show var i full gång så det var långa bilköer. Efter lite ofrivillig sightseeing i Höllviken i jakten på vägen som ledde till iläggsplatsen så beslutade vi oss istället för att lasta av på en parkeringsplats vid sidan av väg 100. Vi fick därför starta vår tur med en kortare sträcka innan vi nådde den norra delen av kanalen och riktigt kunde säga att vi var på väg att paddla Falsterbo runt. In i kanalen och sen var det stopp, rött ljus och avspärrning i vattnet som vi ej kunde komma över. Det var bara att vänta tills det fjärrstyrda hindret sänktes ner under ytan och vi kunde komma vidare.








När vi kommit genom kanalen och gått ut på södra sidan av Falsterbo så hade vi för dagen en väldigt trevlig nordlig vind som gjorde att vi med vinden i ryggen inte behövde lägga många krafter på att ta oss förbi Ljungshusen, Ljungskogen och Falsterbo Strandbad med siktet inställt på Måkläppen. Flera lyckades se sälar i vattnet och det var gott om olika fågelarter. Så snart vi nådde Måkläppen och gränsen för sälskyddsområdet som varar ända till oktober, så insåg vi att vi hade fått en utmaning på halsen. Anne-Grethe och Marie, som tidigare gjort turen, kände till att man strax innan sälskyddet kunde paddla in i ett vattendrag och där det tog slut skulle det vara ca 10 meter att bära över. Problemet var bara att det fanns inget sådant vattendrag innan gränsen för sälskyddet. Vad gör man då? Det fanns två olika mening om hur man skulle ta sig an problemet. Den enda var att man skulle ta sig ca 50 meter in på skyddsområdet för att nå vattendraget och sen följa ursprungsplanen. Den andra var att hitta ett alternativt sätt att ta sig över, utan att överträda gränsen. Det hela mynnade ut i att det bildades två grupper som, efter att grupp två hade burit och släpat sina kajaker runt halva golfbanan (kändes det som) och genom vass, gyttja och dy, möttes på stranden där skyddsområdet tog slut. MAT! Klockan hade tickat iväg ända till 13:30 så det var ett hungrigt gäng som satte tänderna i matsäcken. 





När rasten led mot sitt slut så började det stänka från himlen och strax efter att sista man, eller kvinna i detta fallet, satt sig i kajaken så började det regna. Typiskt! Nu skulle jag alltså få uppleva samma mardrömstur som Anne-Grethe och Marie. Turligt nog så slutade det innan vi nådde fram till Skanör hamn och vinden hade vridit sig lite så ingen motvind så långt. Nu var frågan om vi skulle fika eller inte. En hamn borde betyda att det finns glass och glass har vi inte ätit alltför mycket av hittills på årets långfärder. Eftersom det inte var så väldigt länge sen vi hade ätit sen lunch och det inte var värsta glassätarvädret så beslutades det att vi skulle fortsätta. Siktena kalibrerades och vi paddlade alla i god stil åt alla möjliga håll med målet att ta oss till Falsterbos norra spets. 




Innan vi nådde spetsen möttes vi av en ny förbudsskylt och denna gång var det fåglar som skulle skyddas. Som de naturmänniskor vi är så stannade vi därför för rast innan den gränsen. 



Här blev det också tydligt att alla deltagare inte hade riktigt samma bild av hur turen skulle gå. Skulle vi lyfta och bära en kort bit för att slippa paddla runt spetsen eller inte. Argumentet för att bära över var att det skulle vara så grunt runt spetsen att man "nästan måste till Klagshamn" för att runda den. Det hela löstes i demokratisk anda så att två i gruppen valde alternativet att bära och vi resterande sex föredrog att ta våra chanser på vattnet. Det gick undan runt spetsen och det var inte heller så grunt att vi tvingades gå ur kajakerna och dra dem efter oss. Det var dock så grunt att man knappt kunde sätta ner paddeln i vattnet innan den slog i botten. Det gick iallafall. 


Nu var det bara sista etappen kvar från norra spetsen och till platsen i Höllviken där vi parkerat bilarna. Vind och vågor var fortfarande inget problem utan det var lugn och fin sjö men sista biten var ändå lång. Det kändes som om man bara paddlade och paddlade och att man inte kom någonstans. Givetvis gjorde vi det men utan nära referenspunkter så var det svårt att se hur snabbt det egentligen gick.
Vi hade sån tur också att när vi började bli klara med lastningen så började det att falla riktigt tunga regndroppar, tur att det inte kom bara en liten stund tidigare, nu hann vi byta kläder och fixa det mesta innan det började ösa ner. Trots den långa dagen så var vi några tappra som tog en kaffe på klubben innan vi tog oss hemåt. Det var en lång dag och visst var det långt men det kändes inte alls så jobbigt som jag föreställt mig. Jag kan inte heller föreställa mig att Anne-Grethe och Marie efter denna turen enbart har mardrömshistorier att berätta om Falsterbo runt, nu har vi upplevt att man också kan ha tur med åtminstone vågor och vind.

Paddlare: Anders K, Per, Boel, Karin, Erik, Marie, Carol och Anne-Grethe.

Text: Carol
Foto: Anne-Grethe

http://anne-gretheholt.blogspot.se/2014/07/falsterbo-runt.html

måndag 7 juli 2014

KULLEN


Söndag morgon. Fantastiskt väder och ivriga paddlare och lastningen gick som en dans. Sen kom diskussionen om hur vi skulle hantera logistiken. Då blev det värre! Skulle bilar placeras ut i både Arild och Mölle, skulle några vandra över Kullen för att hämta bilarna eller skulle vi paddla dubbla vägar? Frågorna var många och hur beslutet, att vi skulle paddla Arild-Mölle-Arild, egentligen togs är det nog ingen som kan svara på. 

Bilresan gick bra och väl framme i Arild ockuperade vi slipen totalt medan vi fick ordning på alla våra prylar. Vädret var bästa möjliga och vi njöt av att se ut över den lilla hamnen på det näst intill platta vattnet medan mat och extrakläder stuvades ned i packluckorna.



Iväg kom vi och efter bara en kort tur var vi framme vid Nimis. Det är alltid kul att titta på och fundera över hur många som tar sig dit trots att det ligger så besvärligt till. Vi fortsatte mot Kullen och började leta efter en lämplig landstigningsplats. På vägen kom vi förbi grottan som man kan paddla igenom och till skillnad mot ifjol, var det perfekta förhållande för att gå igenom den utan att lägga all lacken på grottväggarna.





En stund senare hittade vi en lagom stenstrand att kravla iland på. Det är extremt besvärliga stenar vid Kullen. De liksom flyttar på sig när man sätter ned fötterna och en graciös urstigning är en önskedröm!




Mat dukades fram och intogs. Dagens ”extra” var jordgubbstårta eftersom Marie kvällen innan fått akut abstinens efter tårta och alldeles själv kört iväg och inköpt en färdig tårtbotten som sedan garnerats med grädde och jordgubbar. 



Efter maten valde somliga att njuta av friden, andra att bada och några energiska gick en promenad för att kolla in klättrare.



Sen ”trillade” vi i kajakerna igen och tog oss vidare. Vi kom in i enorma sjok av maneter. Stora som tallrikar och i diverse olika kulörer. Det blev tungt att paddla när paddeln slafasade runt i dessa stora gelémassor. Och tanken på att rollträna kändes långt borta!



Aldrig kunde vi väl tro att vi skulle få en sådan fantastisk dag. Vattnet vid Kullens spets låg stilla och orsakade inga som helst problem. 








Vi gled på i god fart och snart nog var vi framme i Mölle. Det var fullt ös i hamnen. Folk åt och drack och njöt av värmen. Båtfolket samsades med badare och till och med vi paddlare från KFÖ mutade in oss på en sittvänlig kant vid slipen. Några köpte glass och andra fikade medhavt.




Det kändes nästan skönt att komma ifrån värmen i hamnen när vi gav oss iväg igen. Nu gjorde vi om hela turen men baklänges…. spetsen, maneterna, ny fikaplats, samma grottpassage, Nimis och hamnen i Arild. På vägen såg vi modiga badare, icke-höjdrädda klättrare, fiskare, dykare, vandrare och andra paddlare. Det kändes som om alla var ute i naturen denna soliga och varma dag.







Kajakerna lastades på släpet igen och alla for tillbaka till Malmö. Vi var framme vid klubben vid åtta-tiden på kvällen och upptäckte att det var full rulle i Malmö också. Den varma kvällen hade fått folk att gå ut och njuta av Ribban-by-night och det var folk överallt!

Vi var solstekta och saltstänkta men väldigt nöjda efter en helt underbar dag på havet.

Paddlare: Anders K, Anne-Grethe, Carol, Jan, Lennart, Marie och Niklas

Text: Marie

söndag 29 juni 2014

Midsommar i Magnarp

Fredagen den 20 juni kl 9.00 var det samling för sex glada KFÖ:are som valt att fira midsommar tillsammans. Det sedvanliga ”meckandet” med lastning och fastsurrning tog sin tid men sedan var vi på väg.

Resan gick bra och under tiden hade vi telefonkontakt med Maria D som ville komma över dagen och paddla tillsammans med oss. Vi var också i kontakt med Christina och Bosse som har sommarhus i närheten.


Vandrarhemmet i Magnarp låg precis nere vid havet och även om vi fick vänta en stund innan vi fick tillgång till våra rum och köksutrymmet kunde vi knappast haft en vackrare midsommarmiljö. Efter en snabb lunch då även Christina och Bosse dök upp för att paddla med oss, tog vi oss ner i kajakerna och begav oss mot Vejbystrand. Det blåste ganska starkt och väl framme tog vi oss in i hamnen för en diskussion om resten av dagen. Vi beslöt oss för att paddla tillbaka till Magnarp och de som sedan ville paddla mer kunde fortsätta ner mot Björkhagen. I Magnarps hamn hade midsommarfirandet precis avslutats och där var massor av folk som fikade och njöt av dagen. 






Några valde att bli på land, vissa gav sig ut för att rollträna eller leka i vinden och några paddlade iväg inåt bukten för att titta på spektakulära byggen precis i strandkanten. Så småningom var vi alla tillbaks på land och vi sa adjö till Maria som körde hem till Båstad och Paul. Christina och Bosse tog en snabb tur hem om innan vi alla samlades på vandrarhemmet för att tillsammans laga vår midsommarmat.

Potatis koktes, sillburkar och gräddfil tags fram och när vi väl satt till bords på vår lilla ”bakgård” bjöd Christina och Bosse på diverse märkliga snapsvarianter från Kroatien. Den största utmaningen var att bestämma vad de egentligen smakade J. Men alla lät sig väl smaka!


Vädret var lite bistert så när det var dags för jordgubbarna flyttade vi inomhus för att inte riskera frostskador på fotknölarna. Men trevligt sällskap och en härlig stämning värmer. Till slut tog dagens vedermödor ut sin rätt och vi stupade alla i säng.

Midsommardag var vi uppe vid åtta-tiden för att kunna komma iväg men mycket vind gjorde att planerna ändrades. Carol och Marie tog kajakerna till Rönne å vid Skäldervikens hamn medan de andra, Micha, Peter, Thomas och Ingrid gick de 5 km från Magnarp till Skäldervikens hamn för att se på när de tappra gav sig iväg i blåsten.






För "vandringsgänget" blev det sedan goda våfflor vid Kattvik och vi fick med egna ögon se att blåser det västlig vind så är det lugnare vid Båstad/Kattvik. Bra tips till nästa gång! På eftermiddagen försökte några från vandringsgänget testa att gå ut i vågorna vid Magnarp, men med risk att åka in i stenarna blev paddlingen inte så långvarig.





För Rönne å paddlarna var livet ganska behagligt till att börja med. Vi hade vinden i ryggen och fick se många fina hus längs vår väg in mot Ängelholm. Väl inne i stan hittade vi en lämplig brygga att ta oss i land på. Nu var det fikadags….men var fanns kaffet…..kvar i bilen…..typiskt!



Vi fick i oss några mackor innan en liten regnskur fick oss att åter ge oss i väg i kajakerna. På hemvägen stannade vi vid Ängelholms kanotklubb för ett snabbt besök på deras toalett. Där träffade vi en man som tagit skydd för vinden eftersom han var på väg att paddla från Barsebäck till Göteborg. Den envisa vinden hade fått honom att tillbringa två dagar i tält utanför klubben och han tyckte nog det var lite tråkigt för han var väldigt pratglad. 

Vi fick kämpa betydligt mer för att ta oss till tillbaka mot hamnen i Skälderviken. Vinden hade ökat och den sista biten från å-slutet ut i själva hamnen var det riktigt illa. Carol påstår att hon paddlade sidledes och Marie var livrädd för att åka in i en av de elegantare båtarna som låg där på parad. Ska man absolut skrapa emot en annan båt känns det mer ekonomiskt att välja en gisten eka! Vi var fullständigt slut när vi kom upp på land igen och aldrig har väl kaffe smakat så underbart som då.


Väl tillbaka på vandrarhemmet gick några modiga och tog ett bad innan det var dags för kvällsmaten. Vädret var grått med enstaka regnskurar och för att säkra tillgången på eld fick kvällens grillning ske i vandrarhemmets cykelskjul.



 
 
Kanske inte så mysigt men allt går när man är hungrig! De som var lite smartare hade valt mat som gick att tillaga inomhus och det var också där vi fick äta eftersom vädret inte var så charmigt. Senare på kvällen samlades de flesta i TV-rummet eftersom det var Tyskland mot Ghana i fotbolls-VM. Gissa om vissa hejade på Tyskland (och vissa andra på Ghana bara för att jämna ut oddsen)!

När vi gläntade på gardinen på söndagen så var regnmolnen bortblåsta men vinden låg fortfarande på och värre skulle det bli under dagen enligt alla prognoser.

Efter att alla morgonbestyr var klara var det tid för att fatta dagens beslut. Frågan var alltså var vi skulle paddla och buden var många. Någon ville tillbringa dagen längs stranden i Skälderviken för att surfa, någon ville köra till Båstad eftersom det skulle blåsa västlig vind och chansen då fanns att vi skulle få lite lä. Till slut enades vi om att paddla ut från Magnarp och gå mot Vejbystrand .

Förhoppningsvis skulle vi komma lite längre än vad vi gjorde på midsommarafton innan vinden blev för besvärande. Det gjorde vi inte! Vi upptäckte då att det fanns en lång stenfri sandstrand inte långt från själva hamnen och det var perfekt pålandsvind för att kunna surfa. Kajakerna tömdes hastigt och "badkläderna" åkte på. Alla provade med stor entusiasm på att surfa med blandade resultat. Många ofrivilliga bad och störtdykningar blev det men också mycket surf, skratt och glada tjut. 





Man gör av med mycket energi när man surfar, eller rättare sagt mest när man ska paddla ut för att surfa. Christina och Bosse hade sett oss från hamnen så de kom och hejade. Christina var väldigt nyfiken på surfskin så hon fick låna kläder av Carol så att hon fick testat den. Efter någon timmes lek var de flesta rätt möra så istället för att paddla tillbaka till Magnarp så hämtades bilarna för lastning och hemfärd.

Ska man summera helgen så har det varit en trevlig midsommar i gott sällskap. Vandrarhemmet var mycket bra. Trots blåst och regn fick vi paddlat. Några fick vandrat längs Skåneleden. Thomas fick sina våfflor. Det var kul att träffa och paddla med Mia, Christina och Bosse. För att citera en av helgens deltagare som tyckte att det kändes som om vi var på semester
"Man behöver inte åka så långt för att inte åka utanför Skåne...".

Paddlare: Bosse, Carol, Christina, Ingrid, Maria D, Marie, Micha, Peter och Thomas.
Text: Carol, Ingrid och Marie

Foto: Carol, Ingrid och Maria D 

måndag 16 juni 2014

EN LÄRORIK HELG



Den 14-15 juni hade vi bjudit in Carin Green att hålla kurser. Lördagen ägnades åt rollträning i olika stadier och på söndagen var det dags för teknikpass.

Redan kl. 10 på lördagen var de första roll-eleverna på plats. Lyckligtvis var vinden fortfarande ganska måttlig så nybörjarna kunde i lugn och ro prova på att få rätt på ben, höfter, paddlar och armar. De första femtio procenten av rollen är lätt att få till men sedan blir det värre. 

Lite senare på dagen kom två olika grupper av ”vi-som-kommer-runt-lite-då-och-då-men-inte-varje-gång”. Det kändes bra att få finslipa tekniken, få goda råd och att Carin kunde visa vad det var man gjorde fel. Vinden hade ökat rejält under dagen och var man inte snabb att komma upp var risken stor att man spolades upp på hundrastplatsen. Stilarna var många och för somliga gick det väldigt bra medan andra har lite kvar att öva på. 

Carin demonstrerar en roll för Lennart









Den rejäla pålandsvinden gjorde också att det var svårt att ligga still och kolla in vad de andra gjorde som man inte själv lyckades få till och att det kändes ganska kallt efter en och en halv timme i eller under vattnet. Fast det var väldigt kul att både kitesurfare, hundar och paddlare kunde umgås på detta sätt utan att krocka med varandra.






Sist ut på dagen var de som redan vet hur man rollar men som nu vill kunna komma upp framlänges, baklänges, utan paddel, fjärilsmodellen och på alla andra möjliga och omöjliga sätt.





När vi alla torkat upp och fått ut allt vatten ur öronen fanns det möjlighet att avsluta dagen med ett gemensamt restaurangbesök. Tio personer samlades på Mosaik på Stortorget för att prata om dagen, njuta av en god måltid och snacka kajak. Skratten blev många och det blev också antalet tallrikar som dukades fram. Det där om att sjön suger är tydligen sant…

På söndagen var det dags för två olika teknikpass. På förmiddagen var det del ett med lite mindre vana paddlare och på eftermiddagen del två för lite mer vana paddlare.

Den första gruppen höll till mellan klubben och västra hamnen och fick öva på bland annat sidoförflyttning som gav vissa ett ofrivilligt bad.

På eftermiddagen gick vi först igenom framdrivning på land (?) innan vi gav oss ut på havet för att öva olika former av tekniker för att få kajaken dit man vill. 




Att kunna inse hur vinden och vågorna kan utnyttjas för att föra en framåt och att kunna svänga utan att bromsa farten. Det svängdes både åt höger och vänster och, faktiskt, ibland åt det håll man ville.

Dagen avslutades med kasta-flaskan-leken. Två paddlare turas om att kasta en vattenflaska framåt som sedan den andre ska hämta upp innan den kastas iväg igen. När man sedan ska göra det baklänges så blir det väldigt klurigt. Så pass klurigt att vissa kastade vattenflaskan i huvudet på någon annan…

Det var en fantastiskt rolig och lärorik helg och framöver lär det inte bli någon som paddlar raka vägen till Lagunen. Varför paddla rakt fram när man kan svänga fram och tillbaka eller varför inte upp och ned ;-)  

Text: Marie