måndag 4 juli 2016

MIDSOMMAR I MAGNARP


Midsommar! Den mest svenska av alla svenska högtider. Många tycker till och med att den dagen borde vara nationaldag. Själv är jag uppväxt i Norge med S:t Hans och brasa och grilla korv på brasan ute i skärgården men nu är man i Sverige och då får man ta seden dit man kommer. Kanotföreningen Öresund har dom senaste åren firat midsommar i Magnarp norr om Ängelholm. Jag har alltid haft annat för mig men i år passade det bra så jag hängde med för första gång. Det visade sig vara ett bra val. Vilket ställe! Vandrarhem nära havet så vi kunde ha kajakerna i trädgården, hamnkrog med rätter från havet och spännande omgivningar för kvällspromenader.


Men låt oss ta det hela från början: Samling på klubben fredag morgon och då var det redan mycket varmt. Lastning av kajaker och sedan iväg. Väl framme kollade vi på midsommarstången, njöt av en räkmacka eller annat gott på krogen och sedan valde några att bada eller slappa lite. Men Viveca, Mia och jag gav oss iväg i kajakerna så snabbt som möjligt och snart kom Carol och Marie efter. Mia startade med att tappa bort sin paddel, sedan missade hon rollen och fick bada. Två jättebra saker egentligen eftersom det ledde till att Viveca - som är ganska ny i klubben - fick träna både manövrering och kamraträddning direkt. Säkerheten är viktig för oss!

 
 
 

När Mia var på plats i kajaken igen paddlade vi vidare förbi Vejbystrand för att sedan runda några öar en bit därifrån. På väg tillbaka blev det strandhugg i Vejbystrand och glass från Glassbåten.

 
 

 
 

Tillbaka vid vandrarhemmet blev det mer plask och lek. Viveca behövde inte bara träna på att rädda - hon måste ju själv bli räddad också. Mia måste såklart kolla att rollen satt och plötsligt dök Micha upp från ingenstans. Slappa och vila-gänget hade insett att sådana aktiviteter var överskattade och hade gett sig iväg åt andra hållet mot Ängelholm så dom flesta hade fått sig en härlig sväng i finvädret.

 
 

På land tog midsommarförberedelserna fart. Hitta blommor, skrubba nypotatis, sätta ihop till långbord och kyla ölen.

 
   
 
 
 
 
 

Vi hade som vanligt massor med mat - god mat - dock ingen gräslök, - men det hela smakade förträffligt, vi testade både goda och mindre goda snapsar - och tänk att få en midsommarafton som är så varm att man aldrig behöver ta på sig kofta. Bara en sån sak! Efter sill och köttbullar och ägg och nypotatis och jordgubbar och allt som hör till blev det lite kvällspromenader på olika håll. Vi hittade bland annat en spännande trädgård med små figurer i träden.



Lördag. Ny dag med finväder och vi gav oss iväg söderut.

 
 

Lilla Melvin var med i Johans packlucka och vi fick en flott paddling till viken där Rönne Å rinner ut från Ängelholm. Här började det dock blåsa upp en hel del så Melvin fick åka bil tillbaka medan vi andra kämpade oss fram i motvinden. Vid vandrarhemmet bestämde vi oss för att ta en sväng åt andra hållet också. Sagt och gjort och snart var vi åter i Vejbystrand. Vinden ökade, några av oss bestämde oss för att ge oss hemåt och fick en härlig medvind hela vägen. Dom riktiga surfentusiasterna tog en extrasväng och fick ännu bättre vågor i ryggen. På kvällen stod grillning på det kulinariska programmet. Vi hade nu ännu mer massor med mat. James och Wendy som var ute på midsommarcruise i husbil kom förbi och fast vi försöker vara moderna och jämställda i vår förening blev det så att endast killar stod vid grillen. Väldigt klassiskt och förutsägbart.

 
 
 
 
 
 
 
 
 
 

Grillad kyckling, fläsk, majs - allt smakade underbart till Carols potatissallad och ingen bör ha gått hungriga från det bordet. Eftersom det var lite mörkt på midsommaraftonpromenaden övertalade jag Micha att visa vägen till skogsträdgården igen. Dom små figurerna hittade vi inte, men mycket annat idylliskt och magiskt.

 
 

På söndagen blåste det rejält. 10 sekundmeter rakt in. Några pratade om surf men i slutändan blev det teknikmuseum för några och Rönne Å-paddling för dom flesta.

 
 
 
 
 
 

Riktig trevlig å faktiskt. Inte alls så skitig som kanalen i Malmö och massor med mysiga hus och detaljer att upptäcka. Men tiden går snabbt när man har roligt så snart var det dags att vända och sedan ge sig hemåt mot Malmö. En riktig fin midsommarhelg blev det. Härligt gäng och många skratt. Dessa var med: Mia, Viveca, Micha, Erik, Ulrike, Marie, Carol, Anne-Grethe, Johan och Erika med Melvin och en snart fullgången bebis i magen, icke-paddlande Allan, Heike kom upp på lördagen och till lördagens grillning kom alltså James och Wendy på besök. Ryktet gick att vandrarhemmet skulle rivas men det väljer jag att inte lyssna på. Hoppas verkligen inte det!


Paddlingsdistans varierade lite från person till person. Själv fick jag ihop 14+18+14 och dom flesta låg nog kring de distanserna.                                                    
                             


 Text och foto: Anne-Grethe
 

fredag 1 juli 2016

Nicolai Ilcus - Mannen från Fyn

   
När vi i styrelsen började planera klubbens aktiviteter för 2016 så föreslog jag att vi skulle bjuda in danske instruktören Nicolai Ilcus för att hålla lite kurser. Jag, och många med mig, har deltagit under flera pass med honom på både Tjärö och i Järnavik, och alla har varit nöjda. Saken blev beslutad och så var bollen i rullning. Helgen den 18-19 juni skulle det hela gå av stapeln. Anmälningarna vällde in och alla pass blev fullbokade vilket kändes kul.

På lördagens morgon startade helgens kurser med sju deltagare som ville lära sig manövrering och teknik.  


Passet startade på land med bland annat hur placering av fotstöd påverkar rörligheten i höfterna och därmed också manövreringen av kajaken. Alla fick chansen att se hur man sitter bra och vissa studerade det närmare än andra. Nicolai förklarade även vad det är som gör att kajaken svänger när man kantar kajaken. Till sin hjälp plockade han fram en liten minikajak ur sin ficka vilket gjorde det lätt att hänga med.    


Till slut fick alla hoppa i kajakerna och ge sig ut på vattnet. Den kraftiga vinden gjorde det besvärligt att försöka genomföra passet ute på havet så det fick bli plan B, det vill säga hamnen som övningsplats.    


Nicolai verkade nöjd med arrangemanget och tog tillfället i akt att visa och instruera vissa moment från kajkanten. Deltagarnas engagemang var på topp. Vissa körde på så entusiastiskt att de välte på kuppen men inga sura miner syntes för det.   


Efter lite kaffe och snack på trappan avslutades passet. Nicolai gavs möjlighet att få i sig lite lunch innan det var dags för nästa grupp om ville lära mer och förfina sin teknik och sina manövreringskunskaper. Jag deltog själv i den gruppen.


Vi startade också inne i hamnen. Det blev många styrtag åt både höger och vänster, akterliga och förliga. Vi kantade inåt och vi kantade utåt. Vi tog oss även ut på havet för att testa våra färdigheter i vågor och vind. Det var befriande att kunna breda ut oss på havet efter att tidigare övat inne i hamnen där man hade fullt sjå med att hålla koll på alla andra, för att inte tala om alla dyra båtar som låg ankrade där.   




Tre timmar senare var vi fullmatade med information och de flesta var nog ganska nöjda för dagen.  

Efter att alla kajaker tagits hand om och vi själva var renskrubbade så var det nästan tid att tända grillen. Tur det fanns lite snacks som man kunde tugga på tills glöden var perfekt. Nicolai passade även på att ta en välförtjänt tupplur. Vi fick en trevlig kväll med grill, många garv och långbord utanför klubben. Fint besök fick vi också i klubbhuset av en and som gärna ville gå med i klubben. Marie tog till lite trick från sitt arbete och lyckades locka både ut och bort anden... åtminstone för en stund.   



Söndagsmorgonen kom med lite sol och fortsätt kraftig vind. Först på programmet var "Avancerade räddningsövningar". Vi startade på land med snack om utrustning i form av bogserlinor m.m. Nicolai visade bland annat några enkla lösningar som man kan använda om man inte vill investera i dyra bogsersystem och räddningsutrustning. Keep it simple är det han förespråkar och vi fick många bra tips som vi kunde ta med oss. 



När vi kommit ut på vattnet så startade vi med att paddla och manövrera baklänges - det ibland snabbaste sättet att komma till undsättning. Efter det var det dags att bada, eller träna självräddning utan flottör som var första badövningen.


Sen var det full fart, vi skulle välta och därefter ringa till Nicolai från vår smartphone vilken man givetvis har i ett vattentätt fodral i flytvästen. Det var inte lätt! Någon som har en gammal mobil med knappar till salu? Vi bogserade, fick våra spräckte ögonbryn omplåstrade ute bland vågorna och givetvis räddade vi våra kamrater i parti och minut. *pust*



Man blir trött av att flänga upp och ner i kajaken så lunchpausen var välbehövlig, speciellt om man även skulle delta i "Balans, lek och skoj" på eftermiddagen.   


På "Balans, lek och skoj" blev det verkligen bada av. Först paddlade vi på lite olika och annorlunda sätt följt av att vi skulle ge våra kajaker lite kärlek. Vi skulle åla oss fram och ge dem en puss längst fram på fören. Det är inte drömläge att stoppa ner ansiktet i vattnet när man är på kanalen men vad gör man inte?
   

Sitta baklänges skulle vi med, även sidledes och givetvis också försöka stå upp i kajaken. Vi trillade åt alla håll och kanter så hela kanalen utanför klubben var full av blöta paddlare och tomma kajaker. Förbipasserande bjöds på högklassig underhållning.



Cirkusen avancerade ut i Västra hamnen så att alla som drack kaffe på Espresso House eller solade på trädäcket fick något att se på. Man kan fundera över vem som skrattade mest, vi eller de?



Lite manövrering och övning i att kanta kajaken plus övning i stödtag och sen blev det en liten sväng ut på havet innan hela eftermiddagens pass var över. Trötta, glada och våta tumlade vi i land klockan fyra. 

När jag innan helgen pratade med Nicolai och berättade att han var populär eftersom så många anmält sig till kurserna, så svarade han att vi fick väl se hur populär han skulle vara på söndagen när allt var över. Sammantaget så verkar alla som deltagit vara väldigt tillfreds, så jag tror jag med gott samvete kan svara - mycket! 

Tack Nicolai och välkommen åter till Malmö!

Text: Carol
Bilder: Anders K och Anne-Grethe        

måndag 20 juni 2016

Immeln den 11 juni 2016



Enda chansen att få följa med på KFÖ:s långturer är att lägga många kilometrar bakom sig och helst ha några endagsturer i bagaget också. Det hade jag förstått efter att ha läst på hemsidan och därför var siktet inställt på Immeln redan från början. Efter nybörjarkursen i början på maj blev det så mycket motionspaddling som möjligt tills det var dags för denna lite längre tur i nordöstra Skåne. 


Tillsammans med 15 vana paddlare gled vi ut på ett nästan spegelblankt vatten, bara lite vita moln på himlen, lagom varmt och knappt någon vind. 


Jag skulle paddla först eftersom jag var enda nybörjaren på nybörjarturen och det gick väl ganska bra även om en del hade svårt att hålla mitt tempo (lugnt alltså).
 

Gruppen blev så småningom lite utspridd, oundvikligt förstås, men det fanns alltid någon som var i närheten ifall jag hade behövt hjälp. Carol, som var vår färdledare, var mån om att jag hade det bra och orkade hänga med.
 
Fyra ungefär entimmeslånga paddlingsetapper varvades med lite längre pauser där det blev tillfälle att äta/fika/vila/umgås i trevligt sällskap och sträcka på benen. 




 
De två sista etapperna var tuffare med mer vind och vågor, men även om känslan av att stå stilla var påtaglig upplyste Anders K mig om att vi faktiskt avancerade och till slut var vi tillbaka där vi började 21 km senare. 



 21 km som definitivt kändes i kroppen dagen efter och bara tanken på en kajak gjorde mig illamående. Magnarp nästa...


Paddlare: Viveka, Niklas, Lotta, Anders K, Marie, Eva, Mia, Elisabeth, Johan, Erika, Jan, Micha, Heike, Anna, Jerry, Carol
 
Text: Viveka
Bilder: Carol

måndag 30 maj 2016

Hovs hallar 14 maj

Vi har tydligen lagt oss till med nya vanor på klubbens långturer - man badar! Ja, fast mest ofrivilligt än så länge.

Denna tur skulle gå till Hovs hallar och vi hade en reservplan om det skulle blåsa alldeles för mycket för då skulle vi istället paddla Stenshuvud. Blåste? Ja, det gjorde det! Prognoserna sa runt 5-7 m/s NV vind under dagen och det tänkte vi att det skulle inte bli några större problem för deltagarna som anmält sig.

Efter en kort diskussion om hur vi skulle paddla och var vi skulle lägga i så skickade vi meddelande till både Heike och Lotta som nu skulle möta upp oss i Torekovs hamn.

I hamnen blåste det på rätt friskt men det tog inte lång tid innan alla fått ner kajakerna till vattnet och krupit i sina vattentäta sparkdräkter.


 
Ut på havet bar det av och det var guppigt så det förslog när vi skulle runda första udden och ta kurs norrut mot dagens mål. Vi lyckades alla ta oss förbi udden och bränning där var eftersom vattnet var ganska grund även om vi gick en bra bit ut för att undvika det.

Det tog sen inte så lång tid innan det första badet var ett faktum. Det var Heike som stod för det och vi vet alla att kantringar och räddningar i hög sjö är mycket svårare än det man oftast tränar på hemma längs med Ribban eller det man lär sig när man går kurs. Det tar även på krafterna och Heike bestämde sig för att hon hellre körde hem än att fortsätta kämpa med vind och vågor. Gentlemän som de är så gjorde Jan och Anders henne sällskap tillbaka till Torekov under tiden som vi andra fortsatte en bit för att försöka hitta någonstans där vi kunde ta en fika och vänta in dem.

Vi hade turen att hitta en liten vik med en fin fikabrygga så vi bullade upp. Nu visade det sig att vi var inte ensamma på denna fina fikaplats. Vi hade sällskap av ett gäng kalvar och de var inte lite nyfikna på våra kajaker.

David hade rätt typ av hatt så han tog första ronden med kalvarna. David avgick som segrare men av kalvarnas blickar att döma så var kampen inte över.


Nästa att ta upp kampen var jag, Carol. Det blev både viftande och snällt argumenterande från min sida innan gänget lullade iväg runt udden. Nu kunde vi alla fika i lugn och ro samt spana efter Anders och Jan som förhoppningsvis skulle komma ikapp oss.


Anders och Jan syntes inte till och jag fick ett sms från Jan. Det hade tagit dem lite längre tid än vad de från starten hade trott. Anders hade bland annat fått smaka på att rolla med kajak på släp. Det gick bra som tur var. Vi uppmanades att fortsätta och så skulle vi nog kunna hitta varandra igen längs med kusten. Sagt och gjort. Innan vi alla hade kommit ordentligt i kajakerna så kom kalvgänget tillbaka igen och de var inte mindre nyfikna denna gång. Marie fick nu använda alla trick som hon vanligtvis mest använder på arbetstid och det gick väl sådär. Men bättre tre kor på backen än en i kajaken!


Nya insatser, nya vinster - nu skulle vi till Hovs hallar. Vågor och vind hade inte stillats något så det blev en fortsatt guppig tur med stora vågor från sidan. Niklas var glad och lycklig när han kunde paddla ut och få lite surf emellanåt.

Väl framme vid Hovs hallar så skulle vi försöka hitta någonstans där vi kunde gå i land för att äta lunch. Vi spanade och spanade efter en plätt där det inte välte in vågor. Jag spanade så intensivt att jag helt missade att spana på något annat så rätt vad det var så kom jag snett uppe på en våg och så var det min tur att bada. Tur man har kompisar som kan kamraträddning så bara en kort bit från klipporna kom jag upp i kajaken och vi hade fått ut så mycket vatten att jag kunde paddla längre ut för att pumpa ut det sista.

Vi fick ge upp och istället vända tillbaka och sikta på Norrebro hamn som vi hade paddlat förbi tidigare. Gissa vilka som satt där och skulle börja äta lunch. Japp, Anders och Jan så nu var alla som paddlade denna dag samlade igen. Det var inte bästa stället att gå upp på för det var dyigt som bara den men är man hungrig så är det inget som stoppar en.


Efter en liten stund fick vi sällskap av en äldre man som kom körande ner till hamnen i sin veteranbil. Han berättade då för oss att om vi bara hade kikat in i själva hamnen så hade vi sett att de hade byggt en väldigt fin ramp och brygga just för att göra det smidigt och enkelt för paddlare att ta sig upp och ner. Snopet! Nå, inte så mycket att göra när vi nu satt där vi satt så det var bara att klafsa ner genom dyn till kajakerna igen när vi skulle iväg.


På hemvägen höll vi oss alla i kajakerna och inga nya missöden inträffade. Vi kunde då konstatera att vi inte hade en enda bild ute på det vilda havet. Det måste man  ha i bloggen så vad gör man. Jo man ber en vän om hjälp och med en som håller kajaken stabil så blir det genast mycket lättare att ta fram kameran och få knäppt en bild.


Det blev en massa härlig paddling under dagen. Vind och vågträning till max och kamraträddning i hög sjö. Det var nog inte bara jag som somnade gott på kvällen när jag hade kommit hem och slappnade av.

Paddlade: Heike, Jan, Anders K, David, Lotta, Marie, Niklas, Carol
Text: Carol
Bilder: Carol och Anders K