Hovs hallar 14 maj

Vi har tydligen lagt oss till med nya vanor på klubbens långturer - man badar! Ja, fast mest ofrivilligt än så länge.

Denna tur skulle gå till Hovs hallar och vi hade en reservplan om det skulle blåsa alldeles för mycket för då skulle vi istället paddla Stenshuvud. Blåste? Ja, det gjorde det! Prognoserna sa runt 5-7 m/s NV vind under dagen och det tänkte vi att det skulle inte bli några större problem för deltagarna som anmält sig.

Efter en kort diskussion om hur vi skulle paddla och var vi skulle lägga i så skickade vi meddelande till både Heike och Lotta som nu skulle möta upp oss i Torekovs hamn.

I hamnen blåste det på rätt friskt men det tog inte lång tid innan alla fått ner kajakerna till vattnet och krupit i sina vattentäta sparkdräkter.

 
Ut på havet bar det av och det var guppigt så det förslog när vi skulle runda första udden och ta kurs norrut mot dagens mål. Vi lyckades alla ta oss förbi udden och bränning där var eftersom vattnet var ganska grund även om vi gick en bra bit ut för att undvika det.

Det tog sen inte så lång tid innan det första badet var ett faktum. Det var Heike som stod för det och vi vet alla att kantringar och räddningar i hög sjö är mycket svårare än det man oftast tränar på hemma längs med Ribban eller det man lär sig när man går kurs. Det tar även på krafterna och Heike bestämde sig för att hon hellre körde hem än att fortsätta kämpa med vind och vågor. Gentlemän som de är så gjorde Jan och Anders henne sällskap tillbaka till Torekov under tiden som vi andra fortsatte en bit för att försöka hitta någonstans där vi kunde ta en fika och vänta in dem.

Vi hade turen att hitta en liten vik med en fin fikabrygga så vi bullade upp. Nu visade det sig att vi var inte ensamma på denna fina fikaplats. Vi hade sällskap av ett gäng kalvar och de var inte lite nyfikna på våra kajaker.

David hade rätt typ av hatt så han tog första ronden med kalvarna. David avgick som segrare men av kalvarnas blickar att döma så var kampen inte över.

Nästa att ta upp kampen var jag, Carol. Det blev både viftande och snällt argumenterande från min sida innan gänget lullade iväg runt udden. Nu kunde vi alla fika i lugn och ro samt spana efter Anders och Jan som förhoppningsvis skulle komma ikapp oss.

Anders och Jan syntes inte till och jag fick ett sms från Jan. Det hade tagit dem lite längre tid än vad de från starten hade trott. Anders hade bland annat fått smaka på att rolla med kajak på släp. Det gick bra som tur var. Vi uppmanades att fortsätta och så skulle vi nog kunna hitta varandra igen längs med kusten. Sagt och gjort. Innan vi alla hade kommit ordentligt i kajakerna så kom kalvgänget tillbaka igen och de var inte mindre nyfikna denna gång. Marie fick nu använda alla trick som hon vanligtvis mest använder på arbetstid och det gick väl sådär. Men bättre tre kor på backen än en i kajaken!

Nya insatser, nya vinster - nu skulle vi till Hovs hallar. Vågor och vind hade inte stillats något så det blev en fortsatt guppig tur med stora vågor från sidan. Niklas var glad och lycklig när han kunde paddla ut och få lite surf emellanåt.

Väl framme vid Hovs hallar så skulle vi försöka hitta någonstans där vi kunde gå i land för att äta lunch. Vi spanade och spanade efter en plätt där det inte välte in vågor. Jag spanade så intensivt att jag helt missade att spana på något annat så rätt vad det var så kom jag snett uppe på en våg och så var det min tur att bada. Tur man har kompisar som kan kamraträddning så bara en kort bit från klipporna kom jag upp i kajaken och vi hade fått ut så mycket vatten att jag kunde paddla längre ut för att pumpa ut det sista.

Vi fick ge upp och istället vända tillbaka och sikta på Norrebro hamn som vi hade paddlat förbi tidigare. Gissa vilka som satt där och skulle börja äta lunch. Japp, Anders och Jan så nu var alla som paddlade denna dag samlade igen. Det var inte bästa stället att gå upp på för det var dyigt som bara den men är man hungrig så är det inget som stoppar en.

Efter en liten stund fick vi sällskap av en äldre man som kom körande ner till hamnen i sin veteranbil. Han berättade då för oss att om vi bara hade kikat in i själva hamnen så hade vi sett att de hade byggt en väldigt fin ramp och brygga just för att göra det smidigt och enkelt för paddlare att ta sig upp och ner. Snopet! Nå, inte så mycket att göra när vi nu satt där vi satt så det var bara att klafsa ner genom dyn till kajakerna igen när vi skulle iväg.

På hemvägen höll vi oss alla i kajakerna och inga nya missöden inträffade. Vi kunde då konstatera att vi inte hade en enda bild ute på det vilda havet. Det måste man  ha i bloggen så vad gör man. Jo man ber en vän om hjälp och med en som håller kajaken stabil så blir det genast mycket lättare att ta fram kameran och få knäppt en bild.

Det blev en massa härlig paddling under dagen. Vind och vågträning till max och kamraträddning i hög sjö. Det var nog inte bara jag som somnade gott på kvällen när jag hade kommit hem och slappnade av.

Paddlade: Heike, Jan, Anders K, David, Lotta, Marie, Niklas, Carol
Text: Carol
Bilder: Carol och Anders K

VI PADDLAR NORRUT!

Oftast när man paddlar iväg från klubben har man hemvägen i tankarna. Kommer det att blåsa upp? Blir det motvind? Kanske bäst att vända nu så man inte blir alldeles för trött.

Idag var dagen då vi skulle se hur långt vi kunde paddla utan att vända.
Ursprungsplanen var att paddla söderut men sydostliga vindar gjorde att långfärdsledare Carol och jag som denna dag var vikarierande långfärdsledare eftersom övriga hade förhinder bestämde att färden fick gå norrut.

Snart visade det sig att det var ett mycket klokt beslut. Härlig medvind hela vägen - man flög fram.
Som att cykla med elcykel som Elisabeth sa.

Första stop: LOMMA BEACH:

Trevlig fikapaus som antigen var lunch eller förmiddagsfika - lite olika uppfattningar om det fanns.
Alla var vid gott mod och vi bestämde oss för att fortsätta mot Barsebäck.

Martin hade tufft nog tagit sin nya rankare kajak denna dag vilket ledde till lite plask och lek i sidovågorna som nu slog in.
Vilket gav oss möjlighet att träna lite krishantering på vatten innan alla var väl på land kring Bjärred där Martin kunde mysa i lite hoplånade kläder i inte helt rätt storlek.
Och nu bestämdes att det definitivt var lunch.

Sedan var det läge att testa Heikes stabilisatorer på Martins kajak:

Dessa funkade mycket bra så tillvida att kajaken blev väldigt stabil. Men också mycket tungpaddlat! Så efter ett tag åkte stabilisatorerna av och Martin klarade resten av paddlingen med bravur.

Vi fortsatte med kärnkraftverket i sikte men stack inom Vikhög hamn för en liten bensträckare.

Hittills hade dagen varit fin, i princip inget regn, men inte speciellt varm. Det var mössa och poggisar på för dom flesta.

Men vid kärnkraftverket kom finvädret! Soligt och fint och ett härligt avslut på dagen.

Som grädde på moset kommer Lennart körande med släpet just när vi paddlar in mot stranden efter Barsebäck hamn. Snacka om timing!
Sedan kommer även Carols son Kevin och efter att ha lastat på alla kajakerna kunde vi glada och nöjda ta oss hem till Malmö.

Paddelsträcka: 26 km. Inte illa så tidigt på säsongen!

Paddlare: Carol, Marie, Elisabeth, Anders J, Martin, Heike, Ulrike och Anne-Grethe.

Text och foto: Anne-Grethe.

Köpenhamn 16 april

I april är det tydligen inte bara vädret som är föränderligt utan även folkhälsan för på lördagsmorgonen var vi sju som mötte upp istället för de tio som anmält sig.

Men sju energiska paddlare räcker för att få i ordning ställningen och få alla kajaker och packningar på plats.

Resan mot Köpenhamn gick bra men om vi hade tänkt kolla in vågorna när vi körde över bron fick vi snabbt tänka om. Det var så dimmigt att det var svårt nog att se bilen framför och något hav syntes inte till överhuvudtaget. Men allt gick bra och vi var snart framme i Sydhavn där vi skulle lägga i.

Sedan vi var där sist hade det lilla kajakhuset fått en väldigt fin väggmålning som lyste lång väg. Kul att någon tagit sig tid till detta! Dessvärre hade någon energisk dansk satt upp staket kring hela byggnaden så det medförde vissa gymnastiska limboövningar för att få in kajakerna på området.

Men in kom vi och efter ett ombyte, samt det obligatoriska toalettbesöket, kom vi iväg. Vi tog oss först till Sluseholmen för att snoka lite på de vattennära bostäderna och som vanligt gick åsikterna isär om hur mycket närhet man egentligen önskar till sina grannar. Efter det paddlade vi vidare mot de små fiskehoddorna och sedan runt det där fräcka huset som står alldeles för sig själv mitt i vattnet. Sedan bar det iväg mot centralare delar.

Vi paddlade in om Fisketorvet, förbi Islandsbrygge och sedan in i kanalen där undervattensstatyerna finns. Som vanligt fick vi en del uppmärksamhet och våra glada ansikten finns numera i många fotoalbum världen över.

Vi hade lagt märke till att det var ovanligt många flaggor överallt och vid regeringsbyggnaderna var det alldeles översållat av flaggor så vi började undra vad som var på gång. Var det för att vi kommit som de pyntat så vackert? Ulrike hade en svag aning om att det nog var drottningens födelsedag och det lät mer troligt.

Nu hade vi närmat oss Kayak Republic och här fick vi kämpa lite med att få upp alla kajaker innan vi kunde få den välförtjänta lunchen.

Våra erfarenheter av att luncha på Kayak Republic har varit väldigt blandade. Något år fick vi varm mat som var ok även om det inte var några stora portioner direkt. Ett år fanns det knappt något ätbart alls och de få droppar soppa som några av oss fick var snarare en aptitretare än en måltid. Det var därför lite nervöst men det visade sig att i år hade vi definitivt ingen anledning att oroa oss. Maten var alldeles utmärkt! Några få men goda och mättande rätter så alla blev väldigt mätta och belåtna innan vi var klara att bege oss ut på vattnet igen.

Ganska snart närmade vi oss Amalienborg. Vi kunde se på flaggorna att alla i familjen var hemma så vi blev faktiskt lite snopna när inte en enda av dem kom ned till vattnet och bjöd in oss på kaffe. Ok, visserligen hade vi ingen present med till jubilaren men ändå....

Vi fick istället ta oss rätt över till Operan och därifrån in mot Christiania. Inte heller där blev vi inbjudna till någon. Kanske skulle vi istället njuta lite medhavd fika på stranden, men alla var så mätta efter lunchen att vi beslöt oss för att fortsätta.

I Christianhavns kanal var det mesta sig likt. Massor med båtar av alla de slag och mängder av folk som firade drottningens födelsedag med att ta sig en öl på kajkanten. Danskt hygge i ett nötskal.

Efter att vi beundrat den nybyggda bron i slutet av kanalen och vänt näsan mot söder och Sydhavnen så kom regnet. Turligt nog så var det bara en skur så redan innan vi kommit halvvägs tillbaka till vår iläggsplats så var det över.

Det kändes lite dumt att stanna och fika så nära slutmålet och dessutom hittade vi inte riktigt någon bra plats att gå upp på så vi fortsatte hela vägen. Väl i land tog vi därför fikapaus innan vi bytte om och lastade kajakerna för att transportera oss hem till Malmö igen.

Paddlare: Anders P, Carol, Henrik, Marie, Mia, Tina och Ulrike

Text: Marie & Carol
Bilder: Carol

Säl-safari vid Måkläppen den 7 nov

När årets långfärdsprogram innehöll en säl-safari i november var vi nog några som tänkte….nja, november, Måkläppen…det blir nog inte så kul.

Aldrig hade vi väl kunnat tro att vi skulle få en så härlig dag! Det var tio KFÖ:are och en gästande göteborgare som samlades på lördagsmorgonen för att lasta släpet. Det hela gick relativt snabbt och vi var snart ute på motorvägen mot Näset.

Lennart hade tänkt ut Falsterbo golfklubb som lämplig iläggningsplats och efter att några i gruppen varit inne på klubben och charmat de ansvariga fick vi tillgång till personalparkeringen medan vi lastade av. Nu var vi bara ca 50 m från havet och även om det blir en del bärande och släpande gjorde det allt lättare.

Redan innan vi kommit i kajakerna såg vi de första sälarna ute i havet. Så ”mission accomplished” redan på stranden! Men nu hade vi fått blodad tand så vi gav oss iväg ut mot Måkläppens spets. Det var mulet, massor av plusgrader och nästan ingen vind. Efter ca 200 m paddling var vi fullständigt omringade av sälar. Stora var de och vissa ville visa upp sig och skutta lite i vattnet vilket skrämde slag på undertecknad. Som mest var det nog mer än hundra sälar omkring oss och det var en helt fantastisk upplevelse.

Vi låg stilla länge och tittade på dem (eller om det var de som tittade på oss) innan vi tog oss vidare ut mot spetsen. Nu fick vi mer vind och mindre säl och efter en stund gick vi i land för en fika.

Just som vi satte oss tillrätta för att packa upp våra matsäckar kom solen fram och vi fick en härlig fikastund. Eller kanske inte helt härlig för vår gästande göteborgare som lyckades välta ut all sin nyvärmda mat. Men i kanotföreningen Öresund saknas det aldrig mat så med gemensamma krafter blev även han mätt.

När vi skulle i kajakerna igen hade vinden ökat och för vissa blev avgången en blöt historia. Vinden gick rakt mot land och medan man klev i kajaken gjorde vågorna allt för att fylla den med vatten. Då är det bra med snälla vänner och rejäla pumpar! Vi fortsatte att paddla en bit mot Skanörs hamn men i höjd med Falsterbo fyr vände vi tillbaka med hopp om ännu mer säl-spotting.

På tillbakavägen mot golfklubben fick vi härliga surfvågor och det var kul att leka i vågorna men lite besvikna blev vi nog över att sälarna lyste med sin frånvaro. Vart hade de tagit vägen? Var de trötta på att glo på paddlare? Hade vi inte varit intressanta nog? Några försökte locka fram dem genom att kasta medhavd sill i havet men antagligen får sälar veta redan i tidig ålder att man aldrig ska ta emot mat från okända för de var inte det minsta mottagliga för våra inviter.

Dagen gled mot sitt slut och vi tog oss i land för att lasta våra kajaker och förbereda oss för hemfärd. Nu var vi lite långsammare och det tog ett tag innan vi fått runt bilarna på den trånga parkeringen, fått alla kajaker på plats och utnyttjat golfklubbens faciliteter så vi kunde påbörja hemfärden.

Väl hemma i Malmö kunde vi konstatera att ska man på säl-safari vid Måkläppen i november kunde man inte ha valt en bättre dag än denna.

Ett speciellt tack vill vi rikta till alla sälar vid Måkläppen. Tack, ni gjorde verkligen allt för att vi skulle få en riktigt fin safari ;-)

Paddlare: Anders K, Carol, Elisabeth, Erik, Erika, Jan, Johan, Lennart, Marie, Mia samt gästen Krister

Text: Marie
Foto: Carol och Anders K

Blekinge och Gula huset 23-25 oktober

Den traditionella höstpaddlingen hade lockat tjugo deltagare från KFÖ och Växjö, trodde vi åtminstone tills det på lördagen visade sig att jag hade räknat fel så det rätta antalet var nitton.

Nitton sugna paddlare var vi alltså som skulle inta Gula huset och Blekinges skärgård denna helg. Några av oss som hade tagit ledig hela dagen fick med oss släpet samt några extra kajaker. Det gjorde att vi kunde köra redan mitt på dagen. Vädret var fantastiskt när vi kom upp med sol och lagom vind så vi skyndade oss att ta en kortare runda och se på solnedgången innan de övriga började droppa in på kvällen.

Lennart hade satt de personer som var i sitt matlag i arbete redan när vi kom tillbaka från vår tur och stackars Bengt som frågade om han kunde hjälpa till blev hastigt utsedd till bönsnoppare och det var inte de små mängderna vaxbönor som skulle sköljas och snoppas. 

När alla deltagare från KFÔ hade checkat in så hade Lennart full fart i grillen utomhus och i ugnen stod rotfruktsgratänger till ett helt kompani. Alla lät sig väl smaka trots att det redan ätits en del tapas till förrätt men oj vad mycket mat det blev kvar, vilket kom väl till pass dagen efter då det var ett stort antal paddlare som hade rotfruktsgratäng i sina matlådor. Efterrättsgänget körde med en riktig klassiker, marängsviss, med massor med goda tillbehör som godis, jordgubbar och strössel. Alla åt med god aptit och vissa mer….

Himlen var mest grå när vi vaknade upp på lördagen men vinden var ok och inget regn kunde vi hitta i någon prognos. Humöret var därför gott när vi gav oss iväg och nu hade vi också fått sällskap av Marie, Lotta och Marcus från Växjö. De hade tyvärr inte möjlighet att komma redan på fredagen men vi vet ju alla, att fint folk kommer sent.

Av någon outgrundlig anledning så dras vi alltid mot Tärnö på lördagen och så även i år. Är det kanske möjligheterna för vågor och surf som lockar? På vägen kan man inte undgå att passera Tjärö där det inte händer mycket. De enda vi såg var korna som tydligen ville åka därifrån.

Fikapaus måste man ha och Bockö är en utmärkt ö som ligger på vägen. Det pågick indrivning av fåren som går på ön så istället för att lägga till på norra sidan så fick vi gå iland på den västra sidan där vi hittade en fin backe med ett stort träd att äta lunch under.

Vissa passade också på att ta sig en liten tupplur på maten. Efter att alla vaknat till, fått av sig diverse beklädningar och fått ordning på både packluckor och torrdräkter så bar det av igen. Tärnö nästa! 

Vinden var fortfarande ganska beskedlig så här skulle minsann Tärnö rundas i bästa stil och det gjorde vi. 

Vi lyckades även fortsätta lite mer än ett varv så att vi kunde gå iland vid den mindre hamnen på Tjärö för vid detta laget var alla rätt sugna på lite fika. Gisli hade mest bråttom av alla att komma ur båten fast jag är inte säker om det är bästa sättet.

Efter att termosarna blivit tömda och fikabrödet tagit slut så var det tid för återtåg. Nu visade det sig att vi hade lite olika idéer om var vi ville paddla. Några ville se horisonten, bara horisonten och inte annat än horisonten så att gå inomskärs bland öarna vilket andra paddlare ville var inte på önskelistan. Vad gör man då? Jo, man delar snabbt och enkelt upp sig i två grupper så att alla blir nöjda och belåtna. 

Jag själv hängde med ytterskärsgruppen och vi fick kul vågpaddling tillbaka. Anders K fick till och med träna på lite kamraträddning i hög sjö… och det var inte jag som välte denna gång.

På kvällen bjöds det på ännu mer god mat. Spännande förrätt med både sjögräs- och bläckfisksallad, god lasagne till varmrätt och sen levererade Växjögänget med Lotta i spetsen en underbar blåbärspannacotta. 

Söndagen vaknade vi upp och kunde se lite sol som kämpade för att komma genom molnen. När vi fått i oss frukost, checkat ut ur rummen och kommit i kajakerna så hade den lyckats. 

Den västliga vinden skulle öka under dagen så det var lite olika åsikter om vart vi skulle paddla. Ett bud var att paddla österut för att se om herr Annan var hemma i år och om det fanns några vildsvin intill den lilla kanalen vid Vångsö. Nackdelen var motvind på vägen tillbaka till Järnavik. Det andra budet var att hålla sig inne bland öarna. Vad gör man? Jo, igen så gör man en snabb uppdelning i två grupper. 

Vi som paddlade bland öarna fick en fin dag där vi såg både fina hus, häger och örn. En fin lunchplats hittade vi också på östra udden på Dragsö. 

Alla som paddlade österut verkade också glada och nöjda med sitt val.

Tyvärr finns det ett slut på allt och så även denna helg. Efter en härlig dag på havet för bägge grupper så kramades vi farväl med Marie, Lotta och Marcus och när alla kajaker var fastspända på tak och släp så styrde vi hem till Malmö och klubben.

Tack alla som var med för en suverän helg med god mat, gott sällskap, schysst paddling och många skratt. Det enda som saknades var “grundarna” Anne-Grethe och Maria samt den traditionella drinkmästaren Paul som alltid brukar servera en drink innan middagen på lördagen. Kanske nästa år?

Paddlare: Anders J, Lisbeth, Gisli, Carol, Martin, Lennart, Anders K, Ulrike, Marie G, Jan, Mia, Tina, Henrik, Bengt, Niklas, Niklas gäst Karin, Marie T, Lotta, Marcus

Bilder: Anders K, Marie T, Carol
Text: Carol