onsdag 24 juni 2020

MIDSOMMAR SENOREN

En ovanlig Midsommarhelg

KFÖ’s midsommartur gick traditionsenligt till mysiga Kustgården på Senoren. Corona-konform åkte vår grupp bestående av Elisabeth, Maria, Bengt, Ulrike och mig upp med 3 bilar (utan släp) torsdag eftermiddag och fördelade oss på 2 stugor och ett tält. Det var inte många andra gäster på campingen, så att hålla behörigt avstånd var inte svårt. Packa upp, komma iordning, en liten uppvärmningstur på vattnet för vissa, en promenad i omgivningarna för andra och sedan medhavd middag under björkarna…. allt så som det brukar vara första kvällen – eller? 






’Kolla där, vad är detta?’ Något stort kom flygande, det gissades på allt från gigantisk skalbagge till mindre kolibri…  och detta stora valde att sätta sig just på mitt ben. Min impuls att hoppa upp dämpades av ett unisont ’sitt still – vi måste ta foton!’ (…har ni sett hur STOR den är…?) Det visade sig vara en ekoxehane, som fotades, mättes och rapporterades in som sig bör. Snart syntes även honan till, och deras parningslek förföljdes med spänning – om det nu var det de gjorde, för ingen vet med säkerhet om de fick till det till slut eller inte. Bengt skall googla…




Fredag morgon började med frukost i det fria och det som skulle bli en röd tråd hela helgen: vilken väder-App skall vi lita på? Så ’spridda skurar’ mellan SMHI, Kustväder, The Weather Channel, mfl har jag inte upplevt någonsin tidigare. Regn, uppehåll, åska, vind från olika håll, 27 grader eller 19 grader – allt samtidigt! Så det var helt enkelt ’trial and error’ som gällde. Det såg lugnt ut när vi samlades vid båtarna kl 9.30 och gav oss iväg mot Torhamn – men efter högst en kvart på vattnet öppnade himlen sig, det formligen öste ner och började åska. 








Vi var snabbt tillbaka i stugorna där vi fick vänta in solen som kom fram efter lunch. Då gjorde vi ett nytt försök mot Torhamn, fast när vi hade rundat udden strax efter linfärjan hade vinden ökat så pass att vi valde att vända om. Fina 12 km blev paddlade i alla fall den dagen och det blev alldeles lagom att komma hem för att förbereda Midsommarbordet.

Och vilket bord det blev! Där fanns precis allt som hör Midsommar till, toppat med svalt bubbel som Bengt bjöd på (underbart både som fördrink och till jordgubbarna!) Med blommorna plockade av Ulrike och Bengt, blå himmel och de röda stugorna i bakgrunden kan det inte bli mer Midsommar än så. 









På lördagen gav vi oss av vid 10 tiden. Vi kan avsluta denna dagens väderdiskussion enkelt med att säga att det blev varken åska, regn eller mycket vind som prognoserna förutspådde utan vi fick perfekt paddelväder. Rutten gick västerut, vi rundade Sturkös nordspets och paddlade längs västsidan som bjöd på vacker natur. Eftermiddagen tog oss ända ut till Flakskär, där det blev paus och – enligt Elisabeth – bästa doppet på hela helgen. Snirkelväg hem mellan öarna (så fint!), 23 km totalt fick vi ihop, allt som allt en härlig dag på vattnet.





Kroppen kändes lite tung när jag vaknade söndag morgon – vilket kan ha att göra med all mat som skulle ätas upp kvällen innan…? Gråmulen himmel och lite dovt buller i bakgrunden gjorde oss tveksamma om vi skulle paddla ut. Men efter att vi packat bilarna och städat stugorna bedömde vi läget vara stabil och gav oss av i en lite mindre grupp, då Marie valde att stanna på Senoren. Siktet var inställt på Torhamn, japp, tredje gången gillt! Väl framme vid den sömniga lilla hamnen fortsatte vi till sydligaste udden och tänkte se ifall det gick att paddla en bit längs med östsidan. Men då hade vinden tagit fart rejält och vågorna började växa, så vi vände om. Kraftig motvind hela vägen tillbaka förbi Torhamn, där vi tog en välförtjänad lunchpaus på en ’egen’ liten klippa i solen. Paddlingen hem i medvind gick snabbt och enkelt. Hade vi haft ett kajaksegel hade vi rent av flugit fram…






Det fortsatte att gå av bara farten med att lasta bilarna och säga tack och adjö till Senoren för den här gången. Runt Kristianstad kom regnet, men det slutade lika tvärt några mil längre söderut. 

På nyheterna i morse sa de att det var en ovanlig varm Midsommarhelg, faktiskt den varmaste på 50 år. Tack alla för en således ovanlig - och alldeles underbar Midsommar!

Kerstin
(för alla som var med)

Bilder: Bengt, Kerstin, Ulrike
Vi som paddlade: Bengt, Kerstin, Elisabet, Marie, Ulrike







onsdag 3 juni 2020

LANDÖN SKÄRGÅRD 21/5-22/5

Efter en del funderande, diskuterande, rekande, planerande och inte minst ordnandet av transporten bestämde vi riktning mot Hanöbukten och Skånes enda skärgård norr om Åhus. Vi körde till Landöns camping där vi fick köra in och lägga i kajakerna. Heike, som hade kommit dit före oss, hade kört till den allmänna parkeringen till badplatsen till höger strax efter campingen. Där parkerade och sjösatte hon. Efter snabb överläggning bestämde vi oss att ändra på ursprungliga planen att tälta på Landöns camping och packade i stället ner sakerna i kajakerna. Att lära sig av det här var att inte packa i vanliga väskor i tron att man kunde ha saker kvar i bilen till på kvällen då vi planerat återvända till campingen. Vattentåliga packpåsar bör man alltid ha med! Och bra-att-ha-med saker funkar bättre på bilsemester, men inte lika bra i begränsat kajak utrymme. Nåja, vi underhöll nog några husvagns ägare på campingen.

Benny på campingen


Det är långgrunt i området och vid lågvatten kan man vada mellan Landöns camping och närmaste ön, Lindö. I solens sken och vattnets glittrade paddlade vi i väg mellan öarna mot Lägerholmen med fyren. Men har man inte landstigningstillstånd från länsstyrelsen får man snällt sitta kvar i båten och titta på skarvarna och den granna fyren.

Benny och fyren

Många av öarna i området är fågelskyddade så när det började lunch-kurra i magen tog vi sikte på Rakö´s östra sida där det finns en fin hopp-iland-strand. Hade vattnet varit varmare så hade det varit fint med ett dopp här, men vi njöt istället av vackra blomsterbäddar och måsars ”sång”.

Rakö

Rakö
Fika på Rakö



Vi tog sedan sikte på fastlandet och Tostebergas fiskehamn. Vi fick ingen fisk, men Benny fick napp i form av en livboj i vassen. Den levererades sedan snyggt till en man i hamnen.





Fortsatte sedan norrut längs kusten för att börja leta efter nästa fikaställe. Vi fick göra lite provlandstigningar vid naturreservatet Täppet, men det var antingen för stenigt, för geggigt eller för mycket kor för att komma i land. Vände tillbaka lite söderut och hittade plats vi var nöjda med.

Fika på Täppet


Återigen mätta i magen fortsatte vi söderut. Vi bestämde att norr sidan på Tosteberga udde blev bra lägerplats för natten. En av oss stannade kvar på udden och resten gjorde Heike och Carin, som inte skulle stanna över natten, sällskap tillbaka till Landön.

Norrsidan Tosteberga udde

Dagen därpå fortsatte vi norrut mot kanalen vid Nymölla. Vackert slingrande grön kanal med fågelsång och grodyngel och annat under vattenytan …men även det mindre rogivande ljudet och doften av Nymölla bruk.

Kanalen vid Nymölla




Efter en bit in i kanalen vände vi tillbaka ut mot havet. Någon letade surfvågor, någon undvek surfvågor, någon tränade på att vända/backa och hämta sin vattenflaska som återigen hamnat i vattnet, någon paddlade längre eller mindre längre ut för att spana mot land, men vi alla njöt av två härliga dagar med gott sällskap, god mat, sol, vind, vatten och att ha fått sett flera havsörnar.














Med på turen var Ulrike, Benny, Åse, Anna-Lena, Heike och Carin Petersson (MKK)




tisdag 12 maj 2020

FORSPADDLING I NISSAN den 9 maj 2020

Vi var tre väderbitna män som gav oss iväg mot de vilda norrländska älvarna tidigt på morgonen, ja, Nissan i Halland alltså. På plats i den lilla byn Sennan mötte vi vår väderbitna skäggiga instruktör Alexander som gav oss en massa instruktioner om paddelteknik i fors och säkerhet, bland annat om hur vi skulle göra om vi välte mitt i forsen, om rollen inte satt som en smäck…..  

Efter en kort plattvattenintroduktion var det var det bara att bära upp våra kajaker till forsnacken och sätta igång, att luta åt rätt håll om man skulle in eller ut ur ett bakvatten, att traversera, att kontra in i ett bakvatten, att läsa forsen och hitta en väg, att surfa i valsen och så vidare.


Här ser vi Peter som kämpar för att fånga ett bakvatten med hjälp av ett högt stöd.


Sen var det bara att bära upp kajaken igen till forsnacken ungefär 500 meter och börja om, lite som att åka rutschkana, upp o ner och upp o ner. Men det var kul, det var vi helt eniga om när vi tillslut satt bilen på väg hem efter sex timmar, helt utmattade. Till och med så att vi övervägde att starta en forspaddlingssektion inom klubben.



De tre tappra (skräckslagna?) männen



Vi som paddlade var Håkan Roslin, Peter Härle och vid pennan Bengt Selander

lördag 25 april 2020

Årets första långfärd: LÅNGFÄRD FRÅN KLUBBEN

I dag var det äntligen dags för årets första långfärd och innan kl 9.00 var bryggan full med förväntansfulla paddlare. Både erfarna paddlare och nya medlemmar ville ta tillfället i akt att komma igång med säsongen.
Några hade verkligen tagit till sig uppmaningen om att byta om hemma för att undvika coronafaran och kom cyklande i torrdräkt i solskenet medan andra bytte om lite runt förbi.



Efter ett tag var alla kajaker på vattnet, vädret var fint och havet lugnt. Vi tog kurs norrut, förbi badplatsen där några friskusar på land tog sig ett dopp, förbi Titanic och upp mot Råttfällan. Här la vi oss på linje för en perfekt korsning av farleden.
Vid industrihamnen blev det en ny farledskorsning och sedan var det bara att pinna på mot Lomma.




Första (och sista visade det sig) stop blev på en något stenig strand mellan Sysav och stranden vid Blå kaféet.





En något kall vind började blåsa så det blev på med mössa och extratröja för dom flesta men kaffet smakade gott och alla njöt av pausen.
Planen var att paddla vidare till Lomma och den goda hemgjorda glassen men eftersom vinden ökade på bestämdes det att vi skulle sätta kurs hemåt mot Malmö istället.
Vissa tyckte det var lite pirrigt i vågorna medan andra såg det som helt normal turbulens.
Vid Dockan bestämde sig några för att gå in och ta den några lugnare kanalen hem sista biten.
En stor grupp valde dock havet och här bjöds det på många tillfällen att träna kamraträddning i vågor.
En lärorik tur med mycket gott humör och många skratt.






Stort tack till Elisabet och Anna-Lena som ordnade denna fina långfärd!

Distans: 18 km
Paddlare: Elisabet, Anna-Lena, Åse, Kim, Carl, Sebastian, Ingrid, Ulrike, Helena, Niklas och Anne-Grethe.

Text och foto: Anne-Grethe.