söndag 2 juli 2017

Säsongstart på Helge å

Lördag den 22 april var det dags för årets första långfärd. Intresset var mycket stort – hela 17 paddlare hade anmält sig till turen! Vi samlades tidigt på klubben för att plocka ihop all utstyrsel och lasta våra kajaker på vår kajakställning på släpet, som över vintern hade blivit uppgraderad av Anders K och Lennart.



Planen var att lägga i i Åhus och paddla uppför Helge åns gamla fåra, svänga upp i den nya fåran och paddla nedströms mot Gropahålet och havet. Möjliga avstickare kunde vara att även paddla en bit uppströms i den nya fåran, eller att ta en kort sväng på havet vid Gropahålet.




När detta inlägg skrivs nu, drygt två månader senare, så känns det som att årets väder hittills kan sammanfattas med: rätt så blåsigt. Det blåser såklart gärna mindre just när det ska hållas kurstillfället om vind och vågor i vår nybörjarkurs, men annars så har det alltså blåst på rätt så bra, känns det som. Så även denna dag – när vi kom fram till Åhus blåste det hårt frånlandsvind, så att vi verkligen fick kämpa för att komma från seglarsällskapet där vi la i en bit uppströms och i mer skyddad läge. Som tur var så var i alla fall solen framme. 



Efter en stunds paddling tog vi en kort bensträckare och fortsatte sedan vidare mot Pulken, där vi hade planerad att göra lunchpaus. 




Avståndet är lätt att underskatta, för ån slingrar sig fram genom landskapet, och så kändes motvinden på vissa sträckor ändå rätt så tydligt. Så blodsockret hade hunnit sjunka en del hos vissa när vi äntligen kom fram till Pulken. Väl framme fanns det inte direkt många ställen där det var lätt att gå upp, speciellt när plats behövs för många kajaker, och bryggorna inte var utlagda inför säsongen ännu. Till slut hade vi dock alla kravlat i land och begav oss till utsiktsplatformen, där vi äntligen kunde få lite vindskydd. 




Till vår glädje var det ett par hundra tranor kvar som ännu inte hade flyttat vidare. Så kikarna vandrade runt och vi kunde titta på hur tranorna dansade. Det kan också tyckas underhållande att se på hur dessa stora fåglar landar – i princip så stannar de bara upp och fäller ut benen rakt ner, och så sjunker de mot marken i en slags helikopterlandning. Det var tydligt att de hade en del att kämpa med vinden dem också.




Tillbaka i kajakerna var det bara en liten bit till det stället där Helge å delar sig i den nya och den gamla fåran. Då det hade hunnit bli senare än vad vi hade räknat med och det hade inneburit paddling rakt mot vinden, skippade vi avstickaren uppströms och vände våra nosor direkt nedströms istället. Nu var det inte så mycket paddling som behövde göras, och här och där det syntes det paddlar som sträcktes i luften i ett försök att fånga vinden ännu bättre. 



Några till och med blåste förbi rökeriet, där vi hade bestämt att lyfta ut kajakerna, så de fick fångas in igen och så fick de kämpa sig tillbaka. På plussidan fick det gänget i alla fall se en glimt av havet, och ingen var ledsen för omvägen. 


Vi hade innan start placerad en bil vid rökeriet, så den bilen körde nu fullsatt tillbaka till start för att hämta så många bilar som möjligt. Resterande gruppen passade på att fika, och sedan var det bara att packa ihop och lasta och tacka för denna dag, som trots blåst bjöd på en fin start på långfärdssäsongen.



Paddlade gjorde: James, Wendy, Anders P, Ulrike, Lotta, Hristina, Johan, Marie, Anne-Grethe, Roger, Carol, Niklas, Heike, David, Monica, Eva, Göran

Text: Ulrike
Bilder: Anne-Grethe, James, Göran

onsdag 30 november 2016

Vi paddlar på sälsafari

Sista långfärden på programmet för 2016 var sälsafari vid Måkläppen. Måkläppen som är ett naturreservat kan bara besökas mellan 1 november och 31 januari och tidpunkten som hade utsetts för vår tur var andra lördagen i november.

Helgen innan såg prognosen dyster ut med kraftiga vindar så jag höll tummarna så de nästan var vita under veckan för att det skulle bli lite bättre. Det var många som hade anmält sig till turen, både nya som gamla, så det kändes trist om vinden skulle stoppa oss. I slutet av veckan så klarnade prognosen upp så lördagen visade ganska lite vind, kyligt i luften och en stor sol över Skanör och Falsterbo. Trist nog drabbades vi av lite manfall (eller kan man kalla det kvinnofall?) i sista stunden så vi blev fjorton paddlare som hoppades på att få se lite säl.

För att ta vara på de ljusa timmarna så möttes vi redan kl. 8 på klubben. Vissa var tröttare än andra och jag hörde mutter om att jag gått över till den andra sidan som bestämt träff så tidigt men efter att jag förklarat att klockan faktiskt var 9, om man gick efter sommartid, så var det slutmuttrat och vi kunde börja att förbereda våra kajaker innan Bengt anlände med släpet.

Heike körde direkt från Eslöv och hade passerat Falsterbokanalen redan innan vi hunnit köra från Malmö så hon blev utsedd till vår spanare. En solig dag är samma sak som massor med folk som vill spana efter sälar och det innebär också att det kan vara svårt med parkeringsplatser. Heike skickades därför till golfklubben där vi lade i förra året. Efter att hon konstaterat att receptionen var stängd så tog hon en sväng in i golfbutiken och där var samma person som hjälpte oss förra året så att vi fick lasta av och på vid personalparkeringen samt parkera på golfklubben platser. Hon var lika hjälpsam i år och det uppskattade vi verkligen.



När alla bilar plus släp ankommit så tog det inte alltför lång tid innan alla kajaker var burna ned på stranden, packade plus att alla var instoppade i sina vattentäta sparkdräkter. Vattnet såg oerhört inbjudande ut så alla var sugna på att komma iväg. Vi som var med förra året spanade samtidigt ut över vattnet för att se om vi kunde se några sälar, fast de lyste med sin frånvaro. Efter diverse uppvärmningsövningar och fotograferande kom alla i kajakerna och vi kunde paddla ut. Jag vet inte hur många minuter det tog men så kom det upp ett sälhuvud… och så ett till….. och fyra till höger…. och några till vänster, ja de var överallt. Vissa paddlare blev så begeistrade att det paddlades åt alla håll och kanter och de flesta drabbades nog av lite “sälfrossa” - ska bara se här borta också och kanske det är några bara lite längre ut med. 




Det var i väldigt långsamt mak som vi tog oss ut mot spetsen och de flesta hade nog lyckliga leenden på sina läppar över att få uppleva en sån fantastisk dag och se så många sälar.



Att runda spetsen var lite knixigt eftersom det var grunt vatten och vågor som gick i två riktningar och möttes där ute, men alla klarade det galant och ingen välte eller hade större problem.

En liten bit från spetsen gick vi i land för att äta lunch. Det blåste lite men det gick att gömma sig lite bakom en lite sandbank så att det blev lite lä åtminstone. Det såg nog rätt skoj ut där vi satt och tryckte mellan grästuvorna. Vissa var välutrustade och hade både tjock jacka plus diverse utrustning för att hålla värmen, vilket uppskattades väldigt av dem i gruppen som var lite frusna och fick låna.




När alla var mätta och belåtna så tog vi oss i kajakerna och kom ut på vattnet igen. Märkligt nog var det ingen som varken var sugen på att sola en stund eller bada innan vi skulle bege oss. Det var lite mer vågor på västra sidan och pålandsvind så det var lite mer utmanande än vanligt att komma i kajakerna utan att få dem fulla med vatten. Tur att vi hade chevalereska Johan och Jan med oss som såg till att alla fick en stödjande hand innan de puttade ut oss i vattnet. Väldigt lyxigt var det så givetvis tackar man inte nej till sån service.

Allt eftersom alla kom i kajakerna så samlades de som var klara ute på vattnet. Ganska snabbt fick gruppen sällskap av en annan grupp, vilken bestod av väldigt nyfikna sälar. Man skulle kunna tro att de aldrig sett paddlare tidigare så nyfikna som de var. När vi sen började paddla ut mot spetsen igen så kunde vi till vår förtjusning se att sälarna simmade med oss. De lekte i vågorna och höll sig jämsides oss hela vägen ut till spetsen där det blev för grunt för dem. Det var verkligen jättehäftigt och något som jag inte sett tidigare.


Det var inte slut på sälar nu men det var inte lika många som kom upp och kikade på oss när vi paddlade tillbaka till stranden nedanför golfklubben. Kajakerna lastades upp på släp och biltak och vi kom tillbaka till Malmö innan det hunnit bli helt mörkt. 


 

Det var dock lite kallt vid klubben, så när man spolat bort sanden från kajaken så hann man inte torka den innan vattnet hunnit frysa till is. Tja, sanden kom bort åtminstone.

Det blev en fantastisk dag på alla sätt och vis. En bra avslutning för mig som långfärdsledare för denna gången. Nästa år är det dags att få in lite nytt och fräscht blod i långfärdsgruppen och vem vet, kanske hoppar jag på det någon gång igen i framtiden. Tack för mig!

Paddlade gjorde: Ulrike, Johan, Hristina, Lotta, Carol, Elisabeth, Jan, Bengt S, Anna-Lena, Monica, David, Anders P, Heike och Jan 

Text & bild: Carol

söndag 13 november 2016

Höstpaddling i Blekinge

Höst och helgen när vi går över från sommartid till vintertid. Sen många år tillbaka har vi just denna helg bokat in oss på Gula Huset i Järnavik för paddling i vacker natur och för att njuta av god mat som olika matlag stått för. Goda traditioner ska man inte ändra på så när helgen inföll drog vi till Blekinge med hopp om ännu en fantastisk höstpaddling.

Några av oss möttes på klubben mitt på fredagen för att få med oss ett gäng kajaker, både egna och lite klubbkajaker, för att vi inte skulle behöva dra upp släpet på kvällen när alla slutat jobben och komma sent fram.


Solen sken men det blåste ack så kallt i vinden när vi lastade. Prognosen hade under hela veckan förutspått en väldigt blåsig helg men lyckligtvis så var den sista prognosen att det skulle lugna sig lite under lördagen och söndagen skulle kunna bli riktigt fin. Så det var med optimistiska tankar vi bar, spände fast och knölade in packning i bilen.

 
Efter en odramatisk färd kom vi fram till Gula Huset och kunde rada upp kajakerna på gräsmattan framför huset. Den nya ägaren Lasse var på plats och tog emot oss. Det kom nämligen nya ägare i somras så Gula Huset kallas inte längre vandrarhem utan pensionat. Det hela var ändå sig likt, lite små ändringar bara vilka vi alla tyckte var trevliga. Det blev lite förvirring bara eftersom stora köket var låst men efter att vi framförde önskemål om att kunna använda det också så stuvade Lasse om i kylskåpen och sen var kusten fri.

Kusten ja, det blåste rejält men det hindrade inte att våra herrar. Lennart, Anders och Jan snabbt kom i kajakerna för att hinna ta en tur innan det blev mörkt. Marie, Mia och jag (Carol) tog istället en promenad och såg på solnedgången över havet efter att ha traskat över kohagar och försökt undvika att trampa i alla de "lämningar" kor har för vana att lämna efter sig. Heike föredrog att stanna på pensionatet och ta det lugnt.



När de sista tre anlände på kvällen så hade vi redan fått fram förrätten och varmrätt plus dessert var också förberedda så det var bara att njuta av god mat och gott sällskap. Vår pensionatsvärd kom in och satte igång en härlig brasa i den öppna spisen så det blev en varm och avslappnad stämning medan vi gjorde oss i ordning för sängen.



På lördagens morgon kunde vi konstatera att det blåste en hyfsad NV vind så det skulle nog bli en helt ok dag om vi bara planerade lite vart vi skulle paddla. Först frukost och sen ner i kajakerna. 

Vi fick en härlig dag på havet men på grund av vinden så valde vi att inte gå västerut förbi Västra udden utan höll oss längs stränderna för att försöka undvika vinden så mycket det gick.  



När vi kommit till Guöviken och stannat för lunch så anslöt sig Niklas, som kört från Malmö på morgonen, till gruppen. Vi hade tur som lyckades få stopp på honom för de beskrivningar han fått om var vi höll fikapaus stämde inte riktigt med verkligheten eller så hade han totalt missförstått dem, så han kom ångande i ett snabbt tempo och höll på att susa förbi oss som stod och vinkade på stranden. Det är då det är bra att ha en visselpipa!



Vi fortsatte smyga längs stränderna och njöt av solen som sken för fullt. Fika hann vi också med på eftermiddagen efter att vi hittade in till den lilla dolda stranden på östra sidan av Tjärö. En verkligt mysig plats att fika på och medan vi var där var det lugnt och skönt men precis när vi satt oss till rätta i kajakerna kom en hel flock får promenerande. Antagligen hade de hört oss på långt håll och kom för att kolla vad vi var för konstiga typer.



Givetvis var vi in till hamnen på Tjärö för att se vad som hänt där sen sist. De hade bland annat byggt en riktigt fin restaurang nere vid vattnet men tyvärr var det stängt för säsongen så vi kunde inte gå in och testa den. Nog hade man väl kunnat fika en gång till om så krävdes.




Trots att vi haft en solig och fin dag så var det mysigt att komma inomhus när vi kom tillbaka. Ännu mysigare var det att slappa lite framför brasan innan det var dags för ännu en god middag med spännande och goda rätter. Den här kvällen kom knop-repen fram och det övades på pålstekar, dubbla halvslag och kärleksknopar så det stod härligt till. Gamla scoutegenskaper togs fram och nu vet några av oss exakt hur vi ska knyta fast oss i ett rep som kastas till en när man trillat i havet. Fast helst vill vi naturligtvis sitta kvar i våra kajaker...eller möjligtvis rolla upp så där elegant!

Vi hade beslutat att köra och lägga i vid Nytäppet på söndagen så när frukosten var avklarad, rummen städade och bilarna lastade gav vi oss iväg. Frukosten ja, den höll vi på att glömma. I vanlig ordning serverades den i huset vid sidan av och där hade de också fixat till det med nya fina bord och arrangemang på både bord och väggar. Lasse som är en hängiven jägare bjöd bland annat på egen producerad vildsvinskorv på mackan. Han var så entusiastisk att vi inte ens hann avsluta frukosten innan han gav sig iväg ut i skogen och frukosten fick stå där den stod. Vi släckte iallafall de levande ljusen när vi var klara och gick därifrån.

Väl framme vid Nytäppet lastade vi av kajakerna som snabbt packades och sen paddlade vi ut.


Med Niklas i spetsen gick turen raka vägen ut till Tärnö. Vi kunde denna dag gå på utsidan och där gjorde vi även dagens lunchstopp. Vinden hade med andra ord avtagit rejält jämfört med föregående dag.



För att inte bara se horisonten och öppna havet så gick vi mellan öarna på vägen tillbaka. Det är mycket att se längs med stränderna och på öarna. Naturen och färgerna är underbara så här på hösten och man kan sitta där i kajaken och fantisera om att äga ett av de där fina husen som ligger på öarna. Bli lite avundsjuk på altaner och badtunnor och samtidigt njuta av att veta att man slipper tillbringa hela sin semester med att renovera och fixa till drömhuset.

När vi kommit till Östra Bokö så hade lunchen hunnit sjunka ner så pass att vi kände att vi ville ha ett litet fikastopp innan vi paddlade den sista biten in till Nytäppet. Ännu en fin plats att fika på och här skulle det dessutom finnas en toalett! Trodde vi men den hade de valt att stänga av för säsongen så det blev till att hitta en alternativ lösning...


Innan kajakerna var lastade och vi var klara att köra hem till Malmö så hade solen redan börjat gå ner. Tack alla som deltog under helgen.


Paddlade gjorde: Jan, Mia, Lennart, Marie, Anders K, Anders J, Heike, Monica, Ulrike, Niklas och Carol
Text: Carol & Marie
Bilder: Anders K och Carol