tisdag 4 oktober 2016

Hösttur till Stora Lee i Värmland

I september hade långfärdsgruppen planerad en tur till Värmland i Lennarts regi. Det utlovades fin insjöpaddling med skärgårdskänsla och mycket naturupplevelser, och utan att avslöja för mycket redan i början så kan man säga att det levererades!

På grund av den långa distansen följde inget släp med på denna tur, och vi gav oss iväg separat i tre bilar. Kort efter mörkrets inbrott och många svängar enligt mottot “…och mindre och mindre blir vägarna…", var första bilen med Lennart, Anne-Grethe och Ulrike framme i Björkviken som ligger vid Stora Lee och mitt i värmländska skogen.



Eftersom de andra två bilar hade startat senare respektive drabbats av transportsvårigheter blev den första middagen en rätt så exklusiv tillställning. Vi grillade lite korv och grönsaker, och la oss med förhoppningen att någon av oss skulle vakna när de andra ringde och behövde vägledning.



Runt halv två blev tiden då välkomstkommittén yrvaken fick guida den sista biten på vägen åt Viveka, Anders P och Roger, och roligt nog lyckades Heike och Mia pricka in ganska exakt samma tid natten därefter. Då hade vi fått rutin på det hela, och deras sängar var bäddade och det fanns till och med en chokladbit på kudden. 


Då alla hade anlänt i mörker var spänningen stor på morgonen för att se vad det egentligen var för ställe man hade hamnat på. Det var alltså två mysiga stugor, som hade flyttats dit någon gång under Lennarts uppväxt (barndomshemmet låg bara några kilometer därifrån).




Sugna på ett morgondopp (nåja, vissa fick övertalas, men så är det ju så sant som det är sagt att man aldrig ångrar ett dopp!) och nyfikna på att se var vi skulle lägga i gav vi oss ner till sjön.




Detta var även enda sättet att fräscha upp sig lite under turen, för rinnande vatten fanns det inte. All dricksvatten fick hämtas vid en liten brunn en bit ner mot sjön. Det var ungefär 80 m höjdskillnad på rätt så kort sträcka, så visst fick man upp flåset när man skulle hämta vatten, och när kajakerna skulle bäras ner (och framförallt upp). 


  
På morgorna blev det sen frukost på verandan i takt med att folk vaknade, och så blev det rådslag om vad folk var sugna på. Ja, och mycket skratt blev det också!



Den första turen blev en långtur till storsjön Foxen, förbi många små öar och vikar som helt klart infriade löftet om skärgårdskänslan. En påfallande skillnad var den täta skogen som brukade växa nästan fram till vattnet, och som på sina ställen redan bjöd på fina höstfärger.




Målet för dagen var att hitta ett fiskgjusebo, som Lennart hade ett hum om var det låg, och efter lunchen så lyckades det. Fiskgjuset skymtades tyvärr bara till en jättekort stund men vi var ändå nöjda.



På andra dagen bestämde vi oss för att först utforska vikarna i närheten på en något kortare tur, för att senare gå ut en gång till på en skymningspaddling. Medan det först bjöds till och med på lite sol, mörknade himlen under lunchen snabbt, och ett rejält åskväder brakade loss.





Vi tog oss snabbt tillbaka till stugorna, där matlaget för den kvällen redan började förbereda middagen medan vissa andra lurades av Heike in på att spela ”Bluff”, som går ut på att, just det, lura och bluffa sina medspelare så mycket man bara kan. 



Sedan stack vi ut igen och spanade in ett flertal bäverbon och deras invånare. Det var ett flertal bävrar som visade sig och simmade fram och tillbaka vid sina bon. Kom man för nära så dök de ner och slog på vattnet med sin svans för att varna de andra. Även spår på bäver i form av fällda träd och avgnagade grenar fanns rikligt.





Efter bäverspaningen gav vi oss även in på en liten å för att kanske lyckas se älg, som uppenbarligen brukar komma dit för att mumsa näckrosrötter. Tyvärr var vi nog för högljudda, för mer än mycket färska spår efter älg såg vi inte. Men det grämde oss inte mycket, för det var helt fantastiskt att paddla i den uppstigande dimman och under den blåa timmen.






På morgonen den tredje dagen gav sig några riktigt morgonpigga ut på älgspaning i Mias bil. Något enstaka rådjur såg vi, och visserligen även get, får och ekorre, men älgarna gömde sig i morgondimman. 




Efter en kort gemensam paddling den dagen där vi kikade in i ännu fler vikar delade sig gruppen – det var inte alla som hade hunnit vara med på turen till Foxen den första dagen, och ena hälften av gruppen valde att paddla ditåt. Den andra hälften tog det lite lugnare, och hann sen även med en promenad i skogen som bjöd på blåbär, lingon, och en och annan kantarell. Även en älg lyckades vi äntligen se, fast den var inte så pigg längre…






Roger provade under tiden sin fiskelycka, och efter mycket tålamod lyckades han till slut fånga två gäddor – kvällsmaten var räddad!



På söndag var det dags för avresa. Redan i bilen på väg hem började vi bolla idéer för ännu en Värmlandsresa. När den dyker upp i långfärdsprogrammet rekommenderas det varmt att haka på: En sådan tur med en guide som Lennart, som känner varenda vik, har mängder med intressanta historier att berätta, och delar gärna med sig av de bästa kantarell- och fiskeställen, vill man inte missa.
        
 


Paddlare: Anne-Grethe, Lennart, Ulrike, Viveka, Roger, Anders P, Heike, Mia
Text: Ulrike

Bilder: Främst Anne-Grethe, ett fåtal Ulrike. Fler av Anne-Grethes bilder från denna tur hittar du på hennes blogg, http://anne-gretheholt.blogspot.se/2016/09/ack-varmeland-du-skona.html.

fredag 19 augusti 2016

Långfärd till Stenshuvud

Lördagen den 13.8 deltog vi första gången på en långfärdstur med föreningen. Vår kajakrutt gick Kivik - Vik- Kivik, dryga 2 mil.

Vi hade tidig väckning hemma i Ystad för att möta upp till start kl. 9 i Malmö. Vid kanothuset packade vi kajaker på två biltak och på en släpvagn, för att få med alla 10. Sedan körde vi till Kivik hamn där Heike mötte upp med egen kajak .

Vid lite sökande efter lämplig plats kom vi överens om att starta lite norr om hamnen, vid sandstranden.

Vid 12- tiden hade vi alla 11 kajaker i havet och var klara för start. Solen sken vid start och vinden blåste från land. Lite skillnad från de vågor vi paddlat i veckan innan utanför Malmö.  Alla deltagare var ivriga att komma iväg och paddlandes löpte väl. Första fikapausen höll vi på sandstranden vid Stenshuvuds nationalpark.









Därefter paddlade vi vidare till Vik. I Vik höll vi igen en paus. Det blev vid glasskiosken, för just då kom dessutom en regnskur så vi sökte skydd och toalett. På toaletten fanns skylt om "tungskrapan", vilket ledde till intressant reflektion. Hela området vid Viks hamn var mycket pittoreskt. Som om tiden stått still.




Innan vi startade tillbaka mot Kivik, promenerade vi till Prästens badkar. Det var en unik vulkanisk formation i berget, vid havet.





Vid avfärden fick vi vänta in två personer innan vi kom iväg. Under hemfärden hade vi mycket varierande väder. Allt från mulet, klart solsken, regn och till sist motvind.



Hemåt paddlade vi i ett kör, för vi hade mest medvind. Kort  drickapaus hade vi halvvägs. Tempot hos paddlarna varierade, men de snabba tog några avstickare både in mot land och ut till havs och av och an mellan oss andra.

När vi väl nådde land var vi mycket nöjda över en lyckad tur! Så fick vi igen plocka ihop alla våra tillbehör och packa bilarna, för att köra tillbaka till Malmö.

Vi packade snabbt av all vår utrustning och tackade för oss, eftersom vi skulle köra tillbaka till Ystad. Vår tur den här dagen blev 15 h lång , så vi sov gott den natten!


Paddlare: Anne-Grethe, Jan, Carol, Ulrike, Elisabeth, Anders P, Ingela, Magnus, Martin, Heike och Monica Grönberg

Text och bilder: Ingela och Magnus Dahlqvist 

tisdag 2 augusti 2016

Vi korsar Öresund

Lördagen den 30 juli var det dags, vi skulle korsa Sundet. Om man tittar igenom gamla dokument som finns i klubbens gömmor så kan man läsa att för många år sen så var det en klassisk långtur att paddla från klubben till Saltholm och sen retur igen. Vi tänkte att vi kanske skulle starta lite lättare med att paddla från en kust till den andra innan vi ger oss på klassikern.

Vi var tolv personer som mötte upp på klubben tidigt på lördagsmorgonen. Vinden var västlig så vi fick skippa orginalplanen, att paddla till Danmark och istället satsa på att paddla från Danmark hem till klubben. Till vår glädje så hade Pernille och Mats bestämt sig för att följa med. De planerade inte att paddla hela sträckan utan de tänkte paddla med tills de kände att det var lagom att vända tillbaka. De kunde då även köra hem släpet. 


Vi hade lyxigt nog lyckats ordna med två extra förare som kunde köra hem de två andra bilarna så logistiken var inga problem. Efter en hyfsat snabb lastning så kom vi iväg mot Danmark, Amager och Kajakhotellet där vi skulle starta.

Solen strålade när vi kom fram. Det var massor med aktiviteter på gång på Kajakhotellet med fullt av paddlare överallt. Mats berättade senare att det tydligen var en stor tävling på gång där deltagarna skulle paddla fyra varv runt den konstgjorda ön.


Hur som helst så fick vi ordning på våra saker, vinkade hejdå till våra förare och begav oss ut på vattnet. Lite bonus var att vi kunde roa oss med "plane spotting" på väg ut mot den prick som markerade farleden och som vi hade som första mål.


När vi samlat ihop oss för att i grupp gå över farleden så fattade Mats och Pernille beslutet att de hellre avvek där istället för att gå med till Saltholm. Annars skulle de senare tvingats gå i motvind över den ganska breda och väl trafikerade farleden så det blev till att ta ett snabbt farväl så att vi hann paddla över före den stora båten som var på väg norrut. Snabb var båten så halvvägs kom vi på att vi skulle vänta vid mittpricken innan vi korsade den norrgående farleden.


När båten passerat kunde vi fortsätta mot Saltholm där vi skulle hålla lunchpaus.


På Saltholm råder landstigningsförbud på hela ön med undantag för den enda och lilla hamnen som ligger på den nordliga spetsen. Ganska snabbt var vi framme och efter lite klafsande i dy och tång så fick vi upp kajakerna på land och kunde hitta en plats med lä bakom en sjöbod.

Eftersom ingen av oss tidigare varit på Saltholm så beslutade vi oss för att ta en liten promenad efter lunchen och kolla runt lite. Det fanns en hel del informationstavlor där man kunde läsa om Saltholms historia.




Det fanns ett utkikstorn en bit från hamnen så det klättrade vi upp i för att få lite bättre utsikt över ön. Det var flotta vyer som det bjöds på, så alla passade på att ta tjusiga bilder.



 

Till slut var det tid att ta oss vidare på vår färd. Vi hade snackat lite om vilken väg vi skulle gå. Alternativen var att gå norr om Saltholm och därefter ta rak kurs mot Malmö. Det andra alternativet var att gå på Saltholms västliga sida ner till Pepparholm så att vi kunde gå en bit längs med bron och sen Västra Hamnen nästa. Alternativ två verkade mest skoj, om inte annat bara för att ha paddlat mellan Saltholm och Pepparholm. Fast innan man sätter sig i kajaken så får man givetvis besöka dasset. Tips! Bada inte på norra sidan om Saltholms hamn......


Precis när vi kommit i kajakerna så kom regnet. Motvind fick vi också och så var det grunt där vi paddlade så det gick tungt. Det gjorde inte saken bättre att det var massor med stora tångruskor så man fick planera var man skulle sätta ner paddeln hela tiden samt spana så att det inte gömde sig någon sten i tången.


Till slut kunde vi se den södra änden på Saltholm och gattet mellan den och Pepparholm. Vi var från starten lite osäkra om man fick gå mellan öarna men enligt personalen på Kajakhotellet samt några paddlare från Dragør så var det ok om man bara höll sig mot Pepparholmen. Skönt nog så fick vi nu vinden i ryggen så det krävdes inte många paddeltag innan vi nådde fram till brofästet.


Plan A var att gå längs med bron tills vi nådde markeringen för farleden, gå över farleden och sen ta sikte på hemmahamnen. En liten bit ut så klarnade det dock upp så plan B skapades och nytt riktmärke blev den stora skorsten som vi kunde se i Limhamns riktning.


Det klarnade sen upp mer och mer så ingen behövde övertalas någon längre stund när Mia efterlyste en fikapaus ute på vattnet. Vi satte ihop kajakerna och sen halades termosar, saffranspannkakor och diverse smått och gott upp ur luckorna. Riktigt mysigt var det.


Halv sju var vi alla tillbaka på klubben igen. Det blev en härlig dag trots lite regn emellanåt. Den enda smolken i glädjebägaren var för min del, att jag hade så ont i en axel att jag tvingades begära farthjälp. Lite trist men jag kan konstatera att med Jan och Anders K som hjälppaddlare så kan man bl.a. paddla på ganska bra med paddeltag bara på ena sidan. Bra att vi har övat på bogsering tidigare. Bonusen var att jag i farten  kunde ta dagens sista bild på det tjusiga segelskeppet som lade ut från Cementhamnen precis innan vi kom dit.


Väl framme på klubben var det dags att ta hand om utrustningen. Kajaker skulle torkas ur och packningen skulle packas ihop igen. Vissa stannade kvar för att duscha på klubben och det var då Anders K plockade fram sitt triumfkort! Innan han började paddla från Danmark hade han hunnit handla lite öl och nu bjöd han oss som var kvar på klubben på dessa. Schysst avslut på en bra dag. Stort tack till alla och extra tack till Mats och Pernille som tog hand om släpet, till Anders syster och till Kevin som körde hem våra bilar från Danmark.

Paddlare: Niklas, Lotta, Jan, Anders J, Mia, Anders K, Micha, Anders P, David, Carol, Mats och Pernille

Text och bilder: Carol