tisdag 4 november 2025

ÄVENTYRLIG KANADENSARPADDLING PÅ HOLJEÅN OCH IVÖSJÖN 18-19 OKTOBER

 



Ibland behöver en bestämma sig och jag är så glad att jag anmälde mig till denna fina långfärd. I vanliga fall är jag van vid att påbörja en långfärd med att träffas nere vid vårt klubbhus för att hämta och lasta på de lätta havskajakerna. Denna gång så var det dags för en äventyrlig kanadensarpaddling vilket kunde erbjuda möjligheten att tänka på att det fanns gott om packutrymme. I sann KFÖ-anda bildades snabbt mat- och samåkningsteam för att få ihop logistiken på väg mot nordöstra Skåne. Ibland instruktionerna inför långfärden fanns även tips om att ta med minst 5 liter vatten. Jag övervägde att ta med en liten vattenreningsfilter men packade istället med en otymplig vattenbag.

Morgonen i Malmö var solig och lite kylig och jag blev upphämtad utanför porten av Niklas. I bilen satt redan Babe samt Anne-Grethe och all vår packning som mirakulöst fick plats i bilen. Vi körde upp mot Näsum och Västanå kvarn där samlingen inför avfärden skulle ske. Vi kom fram först och passade på att stå i solen på en av de gamla stenbroarna och kika på omgivningen och forsen när Anders, Jens och Boel anslöt. Ove och Benny kom med bil och släp och hade varit och hämtat upp de fina Prospector-kanadensarna.

De fem kanadensarna lastades av och när bil-ruljansen pågick började Benny visa oss andra hur vi skulle förbereda med pålstekar i fören, lasta och surra fast packning, kolla på de där märkliga, en-bladiga paddlarna och jag lånade otippat solkräm i den värmande oktobersolen. Efter lunch och ombyte hade vi en samling om hur vi skulle påbörja detta roliga äventyr. Därefter kunde vi sjösätta, öva lite teknik och Ove visade vägen igenom stenbro-portalen vilken ledde oss förbi det första lilla kittlande forspartiet.. Väl ute på andra sidan togs det foton och vi kunde fortsätta ut på den slingriga ån som både hade öppna och slutna partier. Al- och aspträden skiftade i sina gröna och gula lövfärger och paddlingen på ån gav bra möjlighet att lära känna sin paddelkompis och hitta kommunikationsstil - Det var allt från lite mer stillsam sådan, något tydligare höger/vänster+akta, till något som mer liknade hur ett gammalt gift par kan gnabbas.. Ni vet nog vem som var vem?!














Jag tyckte det var vackert på Holjeån, lagom stort att paddla på och den bjöd på lite små hinder i form av stenar, trädgrenar eller sandbankar att ta sig runt, förbi eller till och med nedfallna träd att ta sig under. Boel berättade hur hon paddlat i Canada där man även fått akta sig för björnar. Jens lärde oss att blommorna vi såg längst med åkanten var en invasiv art vid namn jättebalsamin. Den skulle visst även smaka pistage men på fika- pausen testade vi inte just den. Under bubblande skratt och härlig gemenskap intogs vår medhavda dryck och fika medan kanoterna stilla låg förtöjda nere vid bryggan. 



Efter påfylld energi kämpade vi oss vidare längst med ån. Babe navigerade vår kajak så vi gled förbi hinder efter hinder och sen möttes vi av en helt spegelblank Ivösjö. Vi gled fram på sjön mot platsen där vi skulle övernatta, Bjärnö. Nu övergick vistelsen istället till mer vildmarksliv och att slå upp vårt läger. Uppackning, tältuppsättning, Anders JJ gav sig ut i bukten i en tömd kanot för att testa teknik och trick, veden var buren till grillplatsen, hängmattan uppspänd mellan två, ett dopp efter urkrånglad torrdräkt (men lätt värt det varje gång), kamin uppmonterad i ett tält samt mat-prepp. Lägereld, olika lyxiga och fantastiska maträtter vidgjordes på stormkök och elde och så åt vi i ett härligt sällskap. 















Det var en riktigt kall natt, stjärnklart och fint att bädda in sig i sovsäcken. Det blev då även en otroligt vacker morgon med frost på vassen, tälten och kanoterna. På sjön dansade dimman och så sakteliga ville det hungriga frukostgänget hojta om sina olika preferenser och kaffebehov. 


















Det var dags att packa ihop, fälla tälten och hoppa i torrdräkten på nytt. Även söndagen bjöd på solsken och i princip vindstilla paddling på sjön. Vi passade på att öva på olika tekniker, byta kanot med varandra och "ormen". Vi skapade en S-formation för att simulera kraftig sidovind genom att de ihopkopplade kanoterna skulle få en stadig kurs framåt. Kursen gick vidare mot platsen där vi skulle lägga till samt äta lunch. Det är allt lite vemodigt att komma iland efter att ha haft det så bra men så väntade matlagningen av lunchen och att äta den tillsammans i strålande solsken.















Efter lunchen lyftes kanadensarna upp på släpet och det var dags att bege sig hemåt igen. Jag var fylld med ännu fler härliga paddlingsminnen och tacksam över detta fina, roliga frilufts- och paddlingsgäng!




Med på turen denna gång var Anders JJ, Anne-Grethe, Babe, Benny, Boel, Erika, Jens, Niklas och sist men inte minst vår arrangör och turledare Ove!




Text: Erika

Foto: Anne-Grethe och Babe














söndag 28 september 2025

RASLÅNGAN 13-14 september






Vi var ett litet gäng som gav oss av från olika håll i tre bilar till den södra spetsen av Raslångan på gränsen mellan Skåne och Blekinge. Resan blev oväntat längre än vi trodde eftersom grusvägen som leder de sista fem kilometrarna till sjön var först full med parkerade bilar, sedan folk till fots, och till slut en avspärrning. Det var rally i skogarna och det verkade som om hela Olofström var på plats. Vi fick backa en halvkilometer och köra en lång omväg till iläggningsplatsen.



Vi var sex kajaker som paddlade en kort sträcka innan en lunchpaus genom mycket grunda passager med rallybilar som bakgrundsmusik. Vi bestämde oss att paddla till Blankavik längst i norr där det skulle finnas en fin lägerplats. Med vinden i ryggen följde vi den östra stranden och njöt av övergången från Skåne till Blekinge med vackra skogar och släta sten häll. En flak sådan blev perfekt för en sensommar solsiesta och skön lat stund.



Det var en ganska slapp paddeldag överhuvudtaget trots en försenad start. Vi drev med vinden, kollade på havsörn och sneglade på möjliga lägerplatser ifall vår planerade övernattningsplats var upptagen av de många danska bilcampare som verkade har kommit över helgen. Blankavik var rymlig däremot och vi hade gott om plats för våra tält med lugna grannar från Danmark och Tyskland. En kort paddeltur innebär lite packning så vi hade fyllt tomrummen i kajaken med vedbalast. Efter en traditionsenlig god KFÖ matlagsmiddag samlades vi vid elden medan det skymmade och spåkvinnan Maria varnade att ett åskväder skulle förkorta en skön kväll. Hon hade rätt, med råga. Det kom ett reellt skyfall och åska som lät som om det var precis ovanför tältduken.




















Nästa morgon var höstvacker stillhet med en tunn dimma som steg från vattnet och drev in mot mitten av sjön. När vi kom iväg var det en härlig och solig paddelmorgon och vi planerade att paddla söderut och utforska de nordvästra delarna av sjön. Åskmolnen började snabbt visa sig igen och vi hann precis komma i land vid Havuddens vindskydd när regnet började. Vindskyddet var full av sovande bakfulla danskar så vi tog skydd under deras tarp framför en bioduk, som man gör, medan skyarna öppnades och blixten slog till igen. 



Det dröjde ganska länge innan stormen drog vidare, och enligt prognosen var det risk för en omgång till. Vi bestämde därför att det vore bäst att ta en lugn paddling mot bilarna istället. På väg till lunchrasten öppnades skyarna en gång till, men denna gång utan åskan. Vi njöt av paddlingen genom hårt regn som studsade upp i silverkulor från sjön. 



Det var en av de lataste turerna vad gäller både takt och avstånd, men en mycket härlig sensommarpaddling i en vacker sjö.





















Med på turen var Mia, Ulrike, Anna-Lena, Maria, Torsten och Trevor

Text: Mia

Foto: Anna-Lena och Maria