måndag 15 maj 2023

GRYNINGSPADDLING 14 maj



 

Vid halv fem på morgon är Malmös gator nästan öde. Ser bara ett par enstaka bilar, ett gäng killar vinglande hem från en utekväll och någon annan, med lite stabilare gång, som kanske är på väg till sitt jobb. Nu när bruset är nedtonat blir staden i en helt annan skepnad. Intrycken tydligare, fåglarna hörs, känner den ljumma vinden och mer medveten om ljuset som håller på att sakteliga trycka bort natten. Gryning.




Vi paddlar in i kanalen med siktet inställt på Slottsträdgårdens brygga där vi stannar. Yoga mattor rullas ut och några lugna rörelser för att mjuka upp kroppen görs och så hälsas solen välkommen. Den värmer gott när vi äter vår frukost och lyssnar till fåglarnas kvitter. Rofyllt.











Därefter paddlar vi sakta under broarna bort mot biblioteket och ser staden i stillhet. Vackra siluetter av husen, broarna och blommor i morgonljuset. Efter börshuset tar vi ut på havet förbi Dockan och vidare till Västra hamnen för nytt stopp. 













Havet är lugnt, den blå himlen pryds av små vita moln, solen är uppe och värmer. Svårt att motstå ett dopp med dessa förutsättningar. Nästan 12 ° i vattnet och för vissa innebär det en lite längre simtur. Morgonkaffet med utsikt över havet och Öresundsbron smakade extra gott. Alla kände att paddlingen inte kunde avslutas redan, vi fortsatte vidare till lagunen innan vi vände tillbaka till klubben. Och glad var Anne-Grethe att toalettpapperstestet var positivt – torrt papper, ingen läcka!
















Tänk att samma vatten som vi motionspaddlat i så många gånger tidigare kan upplevas så nytt och annorlunda bara för det är en annan tid på dygnet!



Kanske var man inte helt på hugget när klockan ringde mitt i natten, men vilken tur att man trots allt lämnade bädden…vilken härlig start på morgonen!





Med på turen var Anna-Lena, Anne-Grethe, Marianne och Åse.

Text: Anna-Lena

Bilder: Anna-Lena och Anne-Grethe






söndag 7 maj 2023

KÄVLINGEÅN 6 maj

15 man medströms och vind i ryggen. 26 km på Kävlingeån

Hur stor är sannolikheten att en långtur med östlig vind 10 (16) m/ sek blir perfekt? Väldigt liten, de flesta tycker det är lite väl blåsigt för långtur men Calle o Mia lyckades planlägga denna tur från Vombsjön till Hörtofta just denna dag då bästa tänkbara väderförhållanden uppstod för just denna tur. 

Vi körde från klubben redan kl 8 för att slippa trängas med Toughest som ju innebär trafikavstängningar och massor med publik. Vi träffade de som kom från annat håll vid Lökk Challenge starts parkering v om Vombsjön. Man fick bära ner en båt i taget nedför branten så det tog en stund innan alla kommit inordning i sina kajaker. Det gick bra att transportera sig bara med lite styrtag men energiska som vi är i KFÖ så paddlade vi på ändå genom jordbrukslandskapet. Vi njöt av rovfåglar och snygga rostiga järnvägsbroar där vi raskt färdades fram ända tills någon blev kissenödig. Under tiden detta åtgärdades passade resten på att fylla på energidepåerna. 

Färden fortskred tills att Calle visade vägen till lunch platsen i krokarna kring Holmby. Där gick det att hitta lä bakom växtlighet så vi hade det riktigt mysigt i solen som tittade fram en bit in på dagen. Babe bjöd som hon ofta gör på sötsak efter maten så att alla var på topp när andra etappen inleddes. Färden fortsatte förbi Flyinge och Gårdstånga. Fika i vassruggarna och sol på näsan insöps innan tredje etappen. 

Det röda renässansslottet i Viderup (från början av 1600-talet, ägs av fam. Ramel) var riktigt tjusigt att få se. De verkar ha mycket ekonomibyggnader och hästar. Kävlingeån meandrar sig fram i fina kurvor den sista biten fram till Örtofta där vi har lämnat ett par bilar så att vi kan sy ihop säcken och ta hem hela ekipaget. 

Med på turen var Calle, Mia, Babe, Patrick, Anna-Lena, Louise, Johan, Eva, Metta, Torleif, Marie, Jan, Kirre, Håkan och BonusBenny.

Text: Mia

Foto: Mia, Babe och Torleif






























lördag 6 maj 2023

FORSPADDLING SENNAN 22 april

Lördagen den 22 april åkte sex personer från klubben upp till Sennan vid Nissan för att delta i en introduktionskurs till forspaddling. Alex, från Eskapader, som höll i kursen, mötte oss där och gav oss först en kort teoretisk lektion innan det var dags för oss att utforska tekniken i praktiken. 

Våra förkunskaper var mycket varierande, från att ha paddlat fors vid flera tillfällen till att aldrig någonsin ens ha suttit i en forskajak. Men vi fick alla tillfälle att både utmanas och utvecklas när Alex först lärde oss hur man traverserar sig i sidled och sedan guidade oss i skilda sätt att sladda in i forsens olika bakvatten. Vilket alla försökte göra på mer eller mindre stilfulla vis. Vädret var strålande, dagen lärorik, alla hade roligt och timmarna vid forsen blev fler än egentligen planerat. Det tyckte vi var generöst av Alex och vi bjöd med honom till bastu och middag på kvällen. Gemensamma krafter arbetade snabbt och effektivt trots, eller kanske just på grund av, att alla var både hungriga och trötta. Även kvällen bjöd på riktigt fantastiskt vårväder så maten, som grillades i eldgrop, kunde vi sitta utomhus och äta. Efter bastu och dopp i sjön orkade vi sedan inte göra så mycket mer än att peta i oss lite efterrätt innan vi stöp i säng. Eller jo, förresten vissa planerade och övade lite för att blåsa revelj nästa dag...

Men någon sådan behövdes aldrig, vi sågs alla över en gröt- och äggfrukost utan att jakthornet hade behövt mana oss till bords.
Utan att stressa kom vi sedan iväg så att vi startade paddlingen dag två avsevärt tidigare än planerat. Något vi inte riktigt upptäckte förrän vi var på plats igen vid Sennan. Flera av oss hade badat redan under lördagen och på söndagen var det dags igen. Då skulle var och en glida med fötterna före nerför forsen så att alla kunde få öva sig minst en gång på att kasta ut en lina och fira in en nödställd på rätt sätt.
Söndagen bjöd på mer regn och lite kallare var det också. Det gällde att hålla igång för att hålla värmen. Och det eviga, rätt tunga, bärandet av kajakerna uppströms var till viss hjälp med det. Men när man väl kom fram fick man, som belöning för slitet, sittandes i kajaken swisha nerför åkanten rätt ner i vattnet, skvättigt och skojigt, "seal launch" lär den internationella termen vara, om en svensk saknas kan vi väl försöka mynta "utterkana".

Söndag eftermiddag körde vi hemåt berikade med många nya lärdomar och erfarenheter, varav flera säkert kan komma till nytta även vid paddling i andra typer av vatten. Nöjda, glada och, skulle det visa sig under de närmast följande dagarna, nästan skrattretande utmattade och dränerade på energi. Men det var det definitivt värt!


Vi som paddlade var: Ulrike, Bengt, Patric, Benny, Lou och Babe

Text och bild: Babe